Ledig måndag

Hallå, alla godingar! Det är så roligt att skriva för er. Responsen man får är ovärderlig. Tack. Ska verkligen försöka blogga mer nu när jag fått upp ångan igen. Skönt att skriva av sig lite...

Innan A åkte till jobbet idag, pussade han mig på kinden och sade "Relax today, babe". Ja, ni som känner mig vet ju att jag går från 0 till 100, finns inget mitt emellan. Ibland spenderar jag hela dagen med att uträtta ärenden, städa hela huset, laga massa mat och klämma in ett träningspass. Ibland kan jag ta 2 tupplurar och pilla mig i naveln hela dagen. Så idag tänkte jag försöka göra något medium ansträngande. Nu när jag jobbar heltid måste jag försöka prioritera min vila också, så att jag orkar med jobbet. 

I morse vaknade jag kl 8 av den jäkla grannes gräsklippare/lövblåsare. Fy, vilken människa kör igång en sådan maskin kl 8?! Facetimade med pappa, mamma, Teresa, Leon länge. Skönt att ha lite tid för dem och inte bara "hej och hejdå". Leon är så stor, han pratar, säger hela meningar och har utvecklats något enormt. Så stolt över honom. Det blir nog människa av honom också.

Runt kl 11 somnade jag om (haha!), drömde om att jag och A var ute och reste och träffade mitt ex, min bortgångna morfar och var allmänt vilse... Vaknade kl 13 då A ringde på sin lunch. Han var superhungrig och försökte komma bort från sitt kontor, eftersom han och jag fastar idag. Vi har kört igång 5:2-dieten igen för att få bort lite sambokilon... Igen...

Har suttit med lite immigrationspapper, mitt Greencard (tillfälligt uppehållstillstånd) går ut i december (har bott här 2 år nu!) och det är dags att förnya det och få permanent uppehållstillstånd! Usch. Måste fixa massa pappersarbete som visar att vi är gifta på riktigt (gemensamma bankkonto, försäkringar, skattepapper m.m...) och betala en fet check på $505. Skulle vara lite snopet om det inte blev godkänt och jag var tvungen att flytta tillbaks till Sverige, haha!

Nu ska jag till gymmet en sväng och sedan laga något gott till min hungrige man. Puss på er!

Funderar på att laga denna kyckling igen...

Nej, men hej!

Det var länge sedan! Sofie sade att hon och min vän Kojo pratat om att jag inte bloggat på länge. Hade totalt glömt bort bloggen. Känner inte att jag behöver blogga längre när jag uppdaterar på instagram dagligen. Men det är väl lite mysigt att skriva längre inlägg också. Speciellt när ni fortfarande tittar in här dagligen! 

Ja, vad händer i mitt liv? Jag och A mår bra, vi lever vårt nygifta (inte så nygifta längre kanske...) liv. Jobbar, går till gymmet, träffar familj och vänner, äter god mat... Det vanliga livet som vanliga människor har när de inte jobbar och pluggar samtidigt, haha. Det är så skönt att inte behöva plugga på min fritid, ni anar inte hur skönt det är. Kommer fortfarande på mig själv med att förhöra mig själv på frågor från proven och när jag inser att jag är klar med proven, bara ler jag stort. 

Tänkte berätta om mitt nya jobb! Har ju börjat jobba "på riktigt" här borta. Så, hur är det att vara "pharmacist in the USA"? Varit på mitt nya Walgreens i nästan en månad nu och det känns bra. Riktigt bra. Mitt nya apotek består av mig, apotekschefen E, teknikern D och den tredje pharmacist S som jobbar deltid. De är alla super. Jag och chefen jobbar varannan helg och den helgen jag jobbar är jag ledig torsdagen (yay, kan gå på torsdagsyoga!) innan och måndagen efter. Turas om att jobba tidiga (8-16.30) och sena skift (12.30-21), och chefen är noga med att det är rättvist. 

Det är ett väldigt lugnt apotek, eftersom det ligger i närheten av låginkomstområdet Del Paso Heights (många intressant människor...) och Walgreens accepterar inte många låginkomst-läkemedelsförsäkringar, så de måste gå till de apoteken som accepterar dem.  Så för det mesta är det lugnt, även om det kommer att bli lite mer att göra nu i höst då "flu-season" börjar. Hela hösten ger vi influensa-vaccinationer och då brukar det vara väldigt stressigt. Men än så länge är det lugnt, vilket är bra för mig som fortfarande räknas som en ny pharmacist. 

Det var tydligen många pharmacists som ville bli fast anställda på mitt apotek. Walgreens har en stor vikariepool (som jag trodde jag skulle hamna i) och många vikarier hade önskat att få bli fast anställda på mitt apotek, men min apotekschef och hans chef tyckte tydligen att ingen var bra nog. Så första veckan jag var där fick jag många frågor om hur det kom sig att lilla jag som var helt färsk blev fastanställd där. Jag tvivlade på mig själv först också, men chefen som anställde mig berättade för mig att han behövde någon där som är en "strong" pharmacist som kan jobba själv största delen av tiden (vi har bara vår tekniker från 10-19 på vardagar) och kan hantera läkemedelsförsäkringar och svåra situationer. Så jag antar att han trodde på mig. Och efter nästan en månad här verkar mina kollegor övertygade om detsamma. Min tekniker sade att måndagen efter jag jobbade helg var "perfect and smooth" och att det inte varit så bra på alla månader de hade vikarier på helgerna, det kändes skönt att höra. D är en afrikansk-amerikansk dam som är sjukt imponerande, kunnig, fantastisktrolig och har så mycket erfarenhet, så det känns bra att ha hennes godkännande. Min apotekschef verkar inte ha något att klaga om än och han ger mig bra feedback hela tiden. Lugnet förr stormen..? 

Jaha, då har jag berättat lite om mitt liv och nya jobb. Önskar ni kunde berätta lite om era liv, men vet att ingen kommer att ta sig tid, men det är ok. Har saknat er, ska ni veta! Hörs snart igen! Lovar!

I'm back!

Mina kära vänner, nu kan jag äntligen blogga igen och ni kan äntligen ringa mig igen! Gjorde CPJE  förra måndagen och det är det sista provet. Det kluriga provet om lagar och regler, som bara är 75 frågor, men har mindre marginal för fel... Det tar runt 1 månad att få tillbaka resultatet. Alla frågar mig hur det kändes, men det är svårt att säga... Det var väldigt klurigt, men det kändes inte lika hopplöst som förra gången... Jag hoppas av hela mitt väsen att jag klarade det, men om jag inte gjorde det får jag vänta 3 månader till och göra om det i september. Surt så klart, men måste bli klar med denna jäkla långa process. Håll tummarna! 

Har sedan förra måndagen jobbat, förberett huset för våra svenska gäster, och sedan tagit hand om dem från torsdag kväll till söndag morgon. Vi målade om det ena gästrummet, satte ihop en säng, hängde massa tavlor... Det tog på krafterna. Men våra gäster, som är våra gamla familjevänner är en så fin familj som var så hjälpsamma och tacksamma gäster. Det var så roligt att visa dem runt i Sac. Vi åkte till bland annat Folsom Outlets (där de shoppade massa, hehe!), Capitol, Old Sacramento. De provade att käka sushi, vietnamesiskt, mexikanskt. De älskar Kalifornien och tyckte att vi inte behöver flytta till Sverige, haha. Här kommer lite bilder från när våra gäster är här.

Josef och Thomas Utanför Governor's Office i Capitol

Beställde en sushibåt som var supergod

Thomas och Josef älskade sushin! 

Jag, Van-Anh (mammas väninna), Simon, Thomas och Josef gillade mexikanskt

Oroa er inte, killarna drack inte ölen! 

NAPLEX

Här kommer mitt kortaste blogginlägg någonsin:

Jag klarade NAPLEX!!! I passed the NAPLEX!!!

Man behövde 75/150 för att bli godkänd, jag fick 97! Jag grät och skakade när jag öppnade brevet och såg resultatet. Så glad och lättad.

Men nu, tillbaks till studierna inför CPJE.

Pluggar och pluggar!

Hallå vänner,
Ni har inte hört så mycket från mig för att jag inte har så mycket att rapportera. Jag pluggar och pluggar. Tränar och försöker käka nyttigt och gå ner i vikt. Umgås med A de få minuter jag inte pluggar. Och så pluggar och pluggar jag.

Igår gjorde jag NAPLEX, vilket är det stora 185-frågor provet med kliniska frågor. Kan inte riktigt säga hur det gick, så så svårt att veta. Det kändes ok, men det kändes ju ok förra gången jag gjorde NAPLEX också. Dessa prov är så kluriga. Tyckte jag pluggade mycket mer denna gång och jag gick på den där intensivkursen, men ändå dök det upp frågor som jag aldrig hört talats om. Helt galet. De frågorna kan man inte göra så mycket åt, bara att välja något alternativ och gå vidare. Och när det gäller datoriserade prov så är det ok med flervalsfrågor, så länge jag måste välja ett alternativ. Men vissa frågor kan man man välja flera alternativ och dem blir jag alltid osäker på. Är det A och B eller A, B och C?! Denna gång blev jag klar med provet 1 timme (!) tidigt, vet inte om det är bra eller dålig. Förra gången kom jag ihåg att jag hade lite tidsbrist och stressa igenom de sista frågorna.

Om ungefär 2 veckor ska jag göra det andra provet som även har frågor om lagar och apoteksadministration, CPJE. Det provet är kort, bara 90 frågor men det är ännu klurigare med mindre marginal för fel. Man måste kunna både lagdelen och den kliniska delen annars klarar man det inte.

Jag hoppas verkligen jag klarar de här proven denna gång, blir så pinsamt att göra om dem igen och igen... Har hört stories från vissa som klarar det på sitt 4:e och sista försök, men det hoppas jag inte blir jag. Jaja, håll tummarna och skicka en liten bön hitåt, tack!

Måndag!

Ny måndag, ny vecka! Denna vecka jobbar jag 3 dagar så nästa vecka ska jag försöka jobba mindre. Pluggandet går bra. Känns som jag verkligen kan fokusera. Har gått igenom boken en gång nu, ska gå igenom igen och igen, tills det fastnar. Den här helgen har vi bara varit hemma förutom en snabb avstickare till Anthonys kollegas inflyttningsfest på söndagen. Jag har pluggat hela helgen och A har spelat på sin nya Xbox One.

En rolig grej som hände på fredagen: Jag kom hem från jobbet och hittade A som väldigt uppspelt höll på att packa upp en kartong. Han sade glatt att han köpt en Xbox för värsta dealen, eftersom den var begagnad. Jag slängde en blick på kartongen och sade att jag trodde han skulle köpa Xbox One för det var vad han spanat på på sistone. Vi båda tittade på kartongen och det stod klart och tydligt Xbox 360 (den gamla modellen). Anthony började skratta och svära som en sjöman. Han hade köpt den gamla konsolen, inte konstigt att den var så billig! Det är bra att ha en fru som håller koll på en!

Hittade en gullig video om ett par som får se hur de ser ut efter 70 år. Det ger mig lite hopp om framtiden. I vårt slit-och-släng-samhälle känns det som om ett förhållande är som en iPhone. Så fort det börjar bli gammalt och inte funkar så bra längre så slänger man det och köper en ny. Någon vis sade: "Om en glödlampa i ett hus inte funkar, så fixar man glödlampan, man går inte och köper ett nytt hus". Nu vet jag ju inte vad som kommer att hända i våra liv, men jag hoppas jag och A håller hela livet ut. Vi båda vill bli gamla tillsammans. Men å andra sidan, de 50% som skiljer sig går ju inte och gifter sig med inställningen att de ska skilja sig om några år. Alla hoppas ju på "Happily Ever After"...

Vänner!

Läste nyss en väldigt fin artikel på Huffington Post om gamla vänner och det gav mig ett styng i hjärtat. Jag saknar mina vänner i Sverige.

Jag har ett härligt liv här i USA med min käre A, han är verkligen allt jag kunnat önska mig. Jag har haft äran att lära känna hans vänner och komma nära hans härliga familj på både hans pappas och mammas sida. Men det är lite annorlunda här i USA. Amerikaner är väldigt öppna och supertrevliga vid första anblicken, men man kommer inte någon riktigt nära. Det är frustrerande. Ibland möter jag härliga tjejer som jag gärna skulle vilja lära känna mer och hänga med, men det blir liksom aldrig av. Man hör många säga "We should hang out" men ingen svarar på mina inviter. Amerikaner kan vara väldigt ytliga ibland. Min närmsta vän här är förmodligen Pauline och hon är kanadensiska, haha.

Självklart har detta problem också att göra med att vi är "vuxna" nu. Även om jag hade bott i Sverige hade det varit svårt att finna tid för sina vänner. Alla har sina egna problem, kämpar på med sin egen vardag och har varken tid eller ork för annat. Men det känns ändå som svenskar, trots vår känslokalla disposition och hårda yttre, är mer genuina och äkta. Är du någons vän har du en vän i vått och torrt, för livet. Jag kanske bara varit lyckligt lottad också.

Vänner kommer och går, vissa perioder är man närmare vissa än andra. Så är livet. Men det finns några som alltid finns där i ens hjärta, även efter många år. Några minnen med mina äldsta och närmsta vänner (förlåt om jag inte kunde skriva en snutt om er alla, men ni vet vad ni betyder för mig) :

Det finns alldeles för många fina ord för att beskriva min äldsta barndomsvän Sofie (16 år nu!). Det finns få genuint snälla och omtänksamma människor i världen, men hon är en av dem. Även nu, med flera tusen mil mellan oss hörs vi av regelbundet och det känns alltid så enkelt att lyfta luren att ringa henne. Kommer alltid att komma ihåg den gången hon kom fram till mig på träslöjden och sade "Ska vi va i helgen?" och sedan dess har det varit vi två!

Erika och jag är som yin och yang och vi kompletterar varandra perfekt. Hon är kreativ, ambitiös, romantisk och lite kaotisk, medan jag är 100% vänster hjärnhalva, lite lat, cynisk och pedant, haha. Men hon är min perfekta resepartner och den mest lojala och kärleksfulla vännen man kan ha. Så många minnen jag har med henne. Alla resor, alla killar, alla fester och så klart våra chipsätande tenta-plugg minns jag med värme. Det har funnits stunder då vi inte kommit överens om allt (politik, kärlek, mm...) men nu saknar jag till och med de stunderna.

När min mamma träffade Fadia kommer jag ihåg att hon sade " Fadia är så söt och rar, men hon har skinn på näsan". Japp, Fadia har integritet och hon vet vad hon vill. Är du hennes vän är hon som en syster, väldigt lojal och omtänksam. Vi har dessutom mycket gemensamt vilket gör det så lätt att prata om allt möjligt med henne! Och som vi pratade... Efter gymnasiet bodde vi nästan alltid i olika ställen, Uppsala, Frankrike, USA, så när vi väl sågs i Linköping kunde vi prata i timmar, en gång till mitt i natten! Saknar de marathon-pratstunderna...

Jag var en del av ett stort tjejgäng på gymnasiet med med tiden blev det tyvärr färre och färre som jag höll kontakten med. Jag, Helen och Lisa pluggade i Uppsala och det blev naturligt att vi umgicks mycket. Ibland kunde det gå ett tag mellan våra tjejdejter men när vi sågs var de som inget förändrats. Lisa har alltid varit den som jag haft så mycket skoj med, tror att hon alltid funnits där på varje fest jag fixat, varje grej jag hittat på! Det är inte lätt att hitta en sådan vän som alltid dyker upp och alltid har roligt med en. Helen är en genuint varm tjej som jag alltid haft många fina konversationer med. De båda var på mitt bröllop och jag var så glad att de kunde vara där! 

Mina J&J, Jack och Jocke. Vi hängde redan på högstadiet och när vi alla hamnade på olika skolor och sedan olika städer hade det varit lätt att tappa kontakten. Men så länge jag minns har de alltid funnits i mitt liv. Jack har alltid varit en underbar vän som alltid funnits där, han hälsade på i Uppsala, jag hälsade på honom i Lund och Prag, han var på min examen, min förlovning, vårt bröllop... När vi besöker Sverige, ser han till att vi ses. Det känns verkligen som jag växt upp med honom och han alltid funnits där med ett varmt leende. Jocke lärde jag känna på djupet lite senare i livet, men det finns ingen som är mer omtänksam och kärleksfull. Han går alltid den extra milen för sina nära och kära! 

Alltså, den här bilden beskriver mina killar så bra. Muhammad kände jag redan på gymnasiet, men vi bondade inte förrän han flyttade till Uppsala. Vid första anblick kan Mo vara lite för cool och avståndstagande, men han är den mest lojala vän man kan önska sig. Glömmer aldrig när han kom över med en Hägen-Dazs-glass när jag var hjärtekrossad och sedan alla våra telefonsamtal när han var hjärtekrossad. Trots sin studentbudget korsade han Atlanten och var ett stor stöd på vårt bröllop, vilket jag och A aldrig kommer att glömma. Björn var en player när jag träffade honom i Uppsala, men bakom den flörtiga fasaden hittade jag en underbart omtänksam och lojal vän. Vi bodde ihop i typ ett år i Uppsala och han är (förutom A) den bästa roomien jag haft. Vi har mycket gemensamt och vi kunde skratta i timmar tillsammans. Saknar den tiden vi kunde gå in i varandras rum och bara snacka skit eller träna tillsammans och ge varandras booties komplimanger, haha. 

Lena träffade jag första dagen på Sac State, när vi både presenterade oss och insåg att vi var svenska! Efter det följde många galna äventyr och knäppa pluggstunder. Vi har alldeles för många minnen tillsammans för att kunna skrivas ned här. Hon är en extremt kärleksfull och stöttande vän, i mina jobbigaste stunder har hon pushat mig och gett mig värdefulla visdomsord. Att vara andra generationens asiater i Sverige och kunna prata med varandra om allt har betydde mycket för oss båda. 

När jag började jobba på apoteket Wasen i Linköping visste jag inte att jag skulle träffa två damer som senare skulle gå på mitt bröllop! Kommer aldrig att hitta bättre kollegor än dessa två. Elisabeth var min handledare och sedan chef och hennes smittande skratt och värme gör att man glömmer att man är på jobbet och alla sina bekymmer. Monica är den totala motsatsen till gemene svensk, hon är så varm, så kärleksfull och så omtänksam. Jag var så lyckligt lottad som hade helt underbara kollegor på mitt första riktiga jobb! Trots vår åldersskillnad och helt olika stadier i livet kunde vi skratta och mysa i timmar på våra afterworks. 

När A träffade Amandas föräldrar för första gången sade han "Babe, they treat you like their daughter!" och det är så sant. Under högstadiet bodde jag praktiskt taget hos Amanda i hennes föräldrars våning! Varje dag efter skolan hängde vi där. Det finns ingen som lärt mig så mycket om politik, sofistikering (är det ett ord?), märkeskläder (kommer fortfarande ihåg hennes söndertrasade D&G jeans, som ingen trettonåring hade råd med) och allmänbildning. Om ni tycker jag är världsvan så är det Amandas förtjänst. Men hon är också en lojal och underbar vän som alltid såg till att mötas upp för en kaffe eller en drink om geografin tillät. Saknar henne och hennes familj!

Riccardo lärde jag inte känna förrän de sista åren i Uppsala,  men han och hans familj finns alltid i mina tankar. Han har alltid varit extremt briljant (nukleär fysiker) och i och med att han är från Italien har han lite kontroversiella åsikter om allt, haha. Men jag var alltid imponerad över att han alltid stod för vad han tyckte och alltid var en väldigt generös vän med ett stort hjärta. Jag minns pastamiddagarna i Uppsala, jag var på hans bröllop och han fotograferade vår förlovningsfest. Jag var till och med nämnd i hans doktorsavhandling! Han behandlar sina vänner som familj. Nu bor han med sin fru och deras lilla tjej i Malmö och jag hoppas kunna hälsa på dem snart igen.

Albin är en gammal gymnasiekompis och vi hade våra skåp precis bredvid varandra. När han åkte till Frankrike som utbytesstudent höll vi kontakten via långa mail och sedan dess har vi varit goda vänner. Det går ibland långa stunder mellan våra möten, men jag blev så rörd när han skickade en liten videohälsning till oss på vår bröllopsdag. Vissa vänner finns med en hela livet.

Maja och jag var helt omöjliga att separera på gymnasiet. Vi var så olika men ändå så lika. Hon var den lugna, jordnära och  jag var den högljudda, lite knäppa. Men vi kompletterade varandra så bra. Vi kunde skratta tills vi grät, vi dansade street dance tillsammans, vi hängde i korridorerna och pratade om allt mellan himmel och jord.  Det var längesen vi hade en sådan stund eftersom hon har en liten Hulda nu och bor på en ö i Göteborgs skärgård, vilket försvårar logistiken, haha. Men hennes värme och visdom skiner fortfarande igenom våra meddelande på Facebook här och där får mig att inse varför vi var B1 och B-1 på gymnasiet. 

Jaha, nu har jag spenderat 2 timmar på ett blogginlägg, inget mer bloggande denna vecka. Haha. Tillbaks till plugget. 

Back to Sac!

Eh, vet inte varför det är ett stort space mellan rubriken och texten... Hatar Blogger.

Hej hopp, vänner!

Hade en lång vecka i södra Kalifornien och är äntligen hemma i mitt lugna, sköna hem. Vi kom hem måndag kväll, men igår jobbade jag 8-16.30, så hann knappt andas. PassNaplexNow-kursen var så intensiv, men totalt värd sin vikt i guld... Det var en läkare och en klinisk farmaceut som höll i kursen och de var båda väldigt proffsiga och kunniga. Trodde det skulle vara som en svensk kurs med mycket fika och personligt snack osv, men de presenterade inte ens sig själva, utan började direkt med undervisningen. De gick igenom det man måste kunna utantill till proven och nu gäller det bara att nöta in det... Det är den svåra biten. Men jag har bokat båda proven nu och är pepp till tusen att sätta igång och nöta. Önska mig lycka till!

Min hotellsvit med kök och alla tillbehör! Kursen hölls i samma hotell så det var smidigt!

Det var en nice brasa på innergården man kunde chilla vid, det fanns även pool och jacuzzi!

Unnade mig en ordentlig frukost en av dagarna där (annars käkade jag mest havregrynsgröt)! Ser inte mycket ut för världen och värsta kaloribomben, men den var god! 

Det var inte bara plugg utan det var en ganska social vecka också. Jag träffade min fasters familj på söndagen och vi käkade middag med dem. Träffade de en snabbis på bröllopet men annars har jag inte träffat dem sedan 1997 när vi var i Vietnam första gången. De bor i Santa Ana i ett trailer home-samhälle och äger nu en nail-shop där de jobbar nästan 7 dagar i veckan. Jag förundrades över hur svårt de måste haft det när de flyttade till USA med sina barn för att starta ett nytt liv. Det är lätt att döma andra för vad de har och inte har... Det gör en väldigt ödmjuk att få en inblick i andras liv.

Faster och hennes man bjöd på en riktigt god middag på ett ställe som hette Bò Né i Koreatown

Min kusins flickvän My, min kusin Bom och den yngsta, kusin Mai! Hot pot var supergod!

Min kusin Viviane och hennes pojkvän och min fasters mans bror

Lite smårätter: mangosallad och grillade musslor med rom och majonnäs!

Vi spenderade mycket tid med Anthonys vänner Joe och Czarhia och deras underbara barn Zoe och Zac. Joe jobbar för borgmästaren i Irvine och verkar ha kontakter överallt och hans fru är sjuksköterska på Disneyland. Det förvånade mig hur temperamentsfulla men också varma amerikaner kan vara. De berättade om deras story från då de dejtade till hur det är att uppfostra två små barn och jobba heltid. De var brutalt ärliga och genuina vilket jag uppskattar men jag blir lite rädd nästan för deras temperament. Kanske är det för att jag växt upp med kallsinniga svenskar. Det är intressant att lära känna människor på djupet. Vi käkade middag hos dem på fredagskvällen, kollade på Paquiao-Mayweather boxningsmatchen på lördagskvällen, tog en drink med Joe på söndagskvällen (då A och Joe började bråka om den tiden då A dejtade Joe's syster, awkward...) och åkte till Disneyland med Joe och hans barn. Himla skoj men så stressigt med barn, haha. Det var en lektion för både mig och A. Det var super att hänga med dem och A har saknat sina kära vänner sedan de flyttade från Sac.

Vi framför Disneyland-slottet!

A med kidsen framför Little Worlds

Alla ombord! 

Nu har ni fått en liten uppdatering, ska lägga upp mer bilder från Disneyland på Facebook. Ska ut och cykla en sväng och ikväll blir det en gratismiddag på Scott's Seafood för att lära mig om vaccinationer!

Uppdatering!

Hej vänner!

Min kära Sofie påminde mig igår att jag inte bloggat på länge och visst har hon rätt! Det var längesen. Men allt jag gör nu är att plugga, träna, jobba (bara 2 dagar i veckan dock!)... Gör inte så mycket roligt att blogga om.

Träningen går bra, förra veckan hade vi två vilodagar, eftersom min vänstra häl/insida av foten verkar ha fått sig en liten sträckning eller något. Det gör inte ont, men det liksom "stramar" till när jag går. Mycket skumt. Vet någon vad det kan vara för något? Måste ha överansträngt foten när jag sprungit och powerwalkat nästan varje dag utan ordentligt stretch... Hoppas att det blir bra snabbt då jag vill kunna springa igen. Har än så länge gått ner totalt 3 kg med träning och 5:2 dieten, men har fortfarande långt kvar. Känner att kroppen har gått ner i omfång, känns starkare och har fått bättre förbränning, men som sagt... Vill gå ner minst 5 kg till.

Försökt gå igenom hela min RxPrep bok innan jag åker på min kurs nästa tisdag, men det är tufft. Känner inte att jag kommer att hinna dock, har typ 70 kapitel och har typ gått igenom 25 kapitel... Och har typ en vecka kvar. Men hoppas kunna gå igenom allt relativt ytligt så jag inte sitter som ett frågetecken där. Egentligen har jag redan gått igenom allt en gång för proven jag gjorde sist, men känner att det var mycket som fattades i boken jag pluggade i då. Kolla in nedanstående bild, så kanske ni förstår. Ja ja, det blir nog bra. Ska inte tjata om sådana tråkigheter!

Här kommer lite bilder på vad jag sysslat med sedan sist. Vi hörs mer, jag lovar!

Ser ni skillnaden mellan 2010-boken jag pluggade i förut och 2015-boken med all info du behöver för att klara proven... Dubbel så fet.

Vi var på vår granne Marshalls (killen i mitten på högra bilden, hans fru i högra hörnet) 40-års födelsedag. Det blev mycket shots och A var så full... Vänstra bilden ville jag bara visa för att mina ben börjar se snygga ut igen, haha... 

Pauline tog denna söta bild när vi hade taco- och Game of Thrones-kväll hos oss

Svärmor tog med oss på Cirque du Soleil Varekai och det var riktigt coolt!

Min utsikt från köksbordet där jag sitter och pluggar och kan njuta av grannens rosor...

Tack 5:2 dieten!

Äntligen verkar det som min viktnedgång har påbörjats! Har gått ner 2 kg! Jag vet, det är förmodligen bara vattenvikt men det känns bra mentalt. Jag och A har tränat minst 4-5 gånger i veckan och börjat bli mer strikta med kosten. Dessutom har jag kört 5:2 dieten i 2 veckor och det verkar som det funkar!

När jag var i Sverige gav min käre far mig en bok om 5:2 dieten. Han är så rolig, min käre pappsen. Tydligen kör hans kollegor 5:2 så han hakade på och gick ner massa i vikt och tycker att jag också kan köra på den. Yes, mina föräldrar har inga problem med att säga till mig att jag borde gå ner i vikt, haha. Jag bara skrattade åt honom först, men när jag läste boken var det ganska vettig information om korttidsfasta. Så jag tänkte, varför inte prova?

Fastat 2 dagar i veckan, de dagarna får jag bara käka 500 kalorier. Brukar välja de dagar jag är hemma och pluggar. Första veckan var jobbig, man är ju så van att käka hela tiden, så fort man är hungrig. Visst är det konstigt att vi i västvärlden aldrig är riktigt hungriga? Så fort man känner minsta hungerkänsla ska man stoppa något i munnen, allt är ju så lättillgängligt nu för tiden!

Så första veckan käkade jag något hela tiden: frukt, bär, snacks. Jag käkade för att dämpa hungerkänslan. Men andra veckan insåg jag att jag inte måste käka hela tiden. Jag drack te när jag blev hungrig och så var hungerkänslan borta. Märkte också att jag kunde fokusera på plugget bättre när jag fastade. När man är mätt brukar kroppen gå in i viloläge och jag blir alltid så, så sömnig (jag har ju mild narkolepsi som det är redan) när jag är mätt. Så jag ska fortsätta med 5:2 ett tag till och se hur det går. De dagar jag inte fastar käkar jag fortfarande som vanligt, runt 1400 kalorier per dag, som jag håller koll på med min MyFitnessPal-app. Den är grym.

Det var min rapport härifrån, haha. Ska blogga mer roligare inlägg också. Hoppas ni har en bra vecka!

Magkatarr och plugg

Hallå kära vänner!

Har ni haft en skön, avslappnad helg? Det är så roligt och underligt att man är så "vuxen" nu för tiden. Förr i världen skulle jag fråga: är det någon som har varit ute och svirat? Eller typ: någon som är lika bakis som mig idag? Men nej, nu handlar helgen mer om att återhämta sig från jobbveckan, komma ikapp hemma med städ och stök och kanske göra något avslappnat. Det känns som vid en viss ålder (har säkert att göra med att man skaffar sig partner också) så är inte helg = utgång längre. Det är fortfarande roligt att gå ut, dricka, bli full och dansa som en tönt, men med rätt personer och för en anledning.

Fredagskvällen tillbringade vi faktiskt med svenska/iranska vänner. Nasi (den svenska apotekaren som hjälpt mig väldigt mycket med allt) och hennes syster Naimeh firade persisk nyår med familj och vänner och bjöd in oss. Det var så trevligt! Vi var de enda icke-persiska gästerna där, men vi njöt av den goda maten (lamm, saffranmarinerad fisk och persiskt ris) och trevliga konversationerna. Vissa, inte alla, svenskar är verkligen så himla gästvänliga och generösa. Var så trevligt att jag inte tog några bilder alls!

Det blev inte mycket alkohol för mig denna helg. Hade en väldigt produktiv helg. Inga familjeaktiviteter eller annat som distraherade mig från pluggandet. Har gått igenom en stor del av lagboken noga och hoppas bli klar med den denna vecka, så jag kan börja plugga på den kliniska delen. Kämpa kämpa! Dock fick jag en massiv magkatarr-attack på söndagskvällen, hade så ont att jag fick tårar i ögonen. Så A fick ta hand om mig och gjorde allt han kunde för att få mig att må bättre. Det gick dock inte över förrän, utan jag fick tvinga mig själv att sova och glömma smärtan... Skitmage.

Jag och A gick till gymmet bägge dagarna i helgen och hade ordentliga workouts. Förra veckan gjorde vi något (powerwalk, gym) nästan varje dag, vilket är super! Har inte gått ner ett enda kilo dock, vilket är lite jobbigt... Vet inte varför jag har fastnat totalt med vikten. Använder MyFitnessPal (superbra app!) som jag använde innan bröllopet för att hålla koll på mina kalorier (käkar 1400 kalorier om dagen), har tränat regelbundet i nästan 1 månad nu... Men inget händer på vågen. Det känns som jag gör något fel. Ska försöka köra mer kondition/cardio, så får vi se vad som händer. Några tips?

Disneyland!

Hallå hallå!

Yes, har inte bloggat något på hela veckan för att jag jobbat varje dag. Hur orkade jag egentligen blogga förr i världen när jag jobbade heltid? Då bodde jag i och för sig inte ihop med A. Så jag antar att bloggen var som ett pojkvänssubstitut, haha. 

Som jag berättade ska jag ju åka ner till Irvine i södra Kalifornien för min PassNaplexNow-kurs i slutet av april. A har gamla vänner som bor i Irvine och efter ett samtal med dem bestämde han sig för att också åka ner över den helgen jag är där. Vi har ju ändå ett hotellrum där jag ska bo tisdag-mådag. Han tog även fredagen och måndagen ledigt så på måndagen ska vi på Disneyland! 

Jag är ingen Disney-fantast som en del amerikanska tjejer är, men det ska bli så kul! Tydligen får man massa extra roligt och gratis om man bär "Newlyweds"-pins, vilket vi måste göra! Vi är ju inte direkt nygifta, men nästan, haha. Vi fick Disneyland-biljetter i bröllopspresent från paret som bor i Irvine, så det ska bli grymt kul att träffa dem, deras barn och gå på Disneyland! Det är jag väl värd efter 5 dagars intensiv kl 8-kl 20 studier?!

Måndagsplugg

Hallå vänner!
Idag är jag ledig från jobbet (jobbar tisdag-fredag denna vecka) och passar på att plugga när jag är ensam hemma. Har bokat CPJE (lagprovet) i mitten av maj och tänkte börja med att plugga lagar och regler först. Har även fått böckerna för min PassNaplexNow-kurs som är i slutet av april! Böckerna är riktigt bra och har bra kortfattad information som förhoppningsvis är lättare att plugga in. Ser fram emot kursen, även om det är 5 dagar intensivt... Kommer att vara på kurs from kl 8 till kl 20 varje dag!

Försöker plugga den farmakologiska delen parallellt också, då man måste vara förberedd innan kursen och CPJE innehåller typ 80% frågor om farmakologin också även om det är meningen att det är ett lagprov. Tydligen är Kaliforniens CPJE det svåraste lagprovet jämfört med andra lagprov i andra stater, eftersom det är så mycket farmakologi. Det ska inte vara lätt att bli pharmacist i  Kalifornien!

Min träning- och viktresa har väl gått sådär. Jag och A har faktiskt motionerat nästan varje dag förra veckan. Vi har gått på promenader på kvällarna, gått till gymmet och kört hårt, och jag har sprungit och cyklat. Tummen upp! Vi har käkat relativt hälsosamt, men fuskat en hel del (käkat ute, druckit alkohol...). Har inte gått ner ett enda kilo, haha! Tummen ner! Det visar hur viktig kosten är... Det var lite deprimerande att inte komma i mina sommarshorts som jag tog fram häromdagen...

Efter att ha tränat 0 gånger de senaste månaderna och ätit mycket skräp så är det inte underligt att det tar lite tid för kroppen och ämnesomsättningen att komma igång igen. A peppar mig och säger åt mig att ha tålamod. Jag vill att det ska gå fort som innan bröllopet då jag gick ner 4 kg på en månad. Men jag kan ju inte jämföra med min kropp då, då tränade vi regelbundet redan innan vi satte igång och jag hade en bra grundfysik.

Det är bara att kämpa på med allt, eller hur? Ha en bra vecka mina vänner! Ska försöka blogga mer, det är kul att jag fortfarande har läsare som tittar in varje dag! Ni peppar mig!

Sliten

Hej alla godingar, 

Önskar jag kunde säga att jag haft en skön helg, men det har varit tröttsamt. Jobbade i lördags och det var stressigt eftersom jag jobbade med en pharmacist som är en god vän men inte särskilt hjälpsam när man jobbar med henne. Var helt mör efter lördagen. Hjälpte så klart inte att vi var ute och svirade torsdag och fredag kväll. På torsdagen var vi på pubrunda med A's kollegor och det var sjukt kul. Har träffat de flesta av hand kollegor innan och de är alltid så trevliga och roliga. En av dem är gay och påminner mig om min käre Jocke. Det blev 2 barer och pizza på det! 

På fredagen var det en chill kväll med A's gamla roomie Divesh, det blev middag på en ny restaurang South, där de har typiskt rätter från amerikanska södern. Det var gott men inget speciellt. Sedan drack vi kaffe (gamlingar!) och tog oss en öl på ett nytt ställe som heter Karma Brew. Väldigt nice atmosfär. 

Idag var vi duktiga och var på gymmet och körde mage, ben och cardio på crosstrainern. Har inte gått ner i vikt på typ 2 veckor och jag är inte så tålmodig av mig. Men min älskling har sånt tålamod med mig och peppar mig att träna mer. Det blir nog bra till slut... 

Som ni hör har jag inte pluggat mycket på sistone. Och denna vecka jobbar jag 5 dagar så blir nog inte mycket heller. Men har bokat den där PassNaplexNow-kursen jag skrev om och till och med bokat flygbiljetter och hotell i LA. Känns surt att spendera pengar på en kurs i stället för en mysig resa med min älskling. Men måste fanimej klara dem här proven. April blir intensivplugg och sedan 5-dagarkursen och sedan är jag redo att göra om proven! 

Lockigt hår och svarta kläder är min grej

Tim, Aaron (Daves partner), Jasmine, Ian (Jasmines man), Dave, en glad tjockis och en crazy pizza med bara kött typ 

The Fat Rabbit med mysig uteplats

A och D käkar friterad kyckling, shrimp poboy och gumbo på South! 

Mysigt ställe med snygga ölglas: Karma Brew 

Gym, gym, gym... 

To go or not to go?

Hej vänner!
Vet ni vad? På äldre dar har jag börjat bli en morgonmänniska, haha. Det trodde ni inte, va? Förr i världen kunde jag sova till kl 12 om ingen väckte mig... Men det är så tillfredsställande att gå upp tidigt och ha ärenden klara innan lunch. Idag har jag redan hunnit skjutsa A till jobbet, gymmat överkropp 1 timme, slängt i en tvätt, städat köket och Facetimeat med familjen. Allt innan lunch! Nu är det dags för lite plugg.

I kväll ska jag på en pubrunda i Folsom med A och hans kollegor, de flesta kommer att ha med sig sina respektive. Därför skjutsade jag honom till jobbet och ska hämta honom senare så att vi kan åka i en bil. Det ska bli kul med pubrunda, även om jag inte kommer att dricka något. Försöker hålla mig borta från onyttigheter för viktens skull men också för magkatarren... Har tagit omeprazol i flera månader men känner fortfarande av det. Aj aj.

Igår pratade jag med Walgreens district manager och han rekommenderade en intensivkurs som jag kan ta innan jag gör om mina två prov. Det kostar $1150 och kursen är i slutet av april, onsdag till söndag. De har den bara i LA, så måste i så fall flyga ner och bo på hotell. Kursen har väldigt bra rykte och "alla" som tar den klarar proven. Vet inte riktigt vad jag ska göra...

A uppmuntrar mig att ta kursen och säger att vi har råd. De flesta pharmacists jag pratat med har sagt att de har hört att det är en bra kurs. Jag vill så klart bevisa för mina chefer att jag tar deras råd på allvar så att jag klarar proven nästa gång. Det skulle ju vara pinsamt att strunta i kursen och sedan misslyckas igen... Men $1150 är nästan 10.000 SEK och det är exkluderat flyg och hotell!

Får fundera lite...

Mina vänner...

... Mina vänner är inte bara snälla och omtänksamma utan också kloka. När jag postade på Facebook att jag inte klarade mina två examensprov fick jag massa uppmuntrande tillrop och visdomsord från mina närmsta vänner och även från oväntat håll. Tack hör ni. Jag är lyckligt lottad som har er.

Härlig träningsvärk

Gick upp kl 7.30 idag och fixade lunchlåda till mannen. Sedan har jag Facetimeat med hela älskade familjen (brorsan, syrran och Leon var på besök hos päronen). Jag har också börjat plugga till CPJE. Dagen har varit bra hittills förutom det faktum att jag nästan snyftar av smärta varje gång jag ska sitta ner, stå upp, plocka upp något från golvet, skratta, hosta... OMG. Ben- och core-övningarna igår var effektiva. Men mest beror det nog på att vi inte gymmat i flera månader, så kroppen är nog lite chockad, haha...

Har vägt mig idag och tagit några bilder på mig själv i underkläder (kul att ha lite före-bilder). Målet är att gå ner till min vikt och form som jag hade innan bröllopet, och sedan även behålla den formen och den hälsosamma livsstilen. Då var jag varken jättesmal eller superfit, men stark, uthållig och pigg. Vi käkade hälsosamt och normalt men ibland slank det ner en burgare eller dessert, vilket vi tycker är helt ok. Vi båda älskar all slags mat för mycket för att kunna må bra av att vara extremt hårda med kosten.

Har lång väg att gå, men det ska gå! Anthony är världens underbaraste och har lovat att äta hälsosamt med mig och pusha mig att träna. Det är lättare när man är två. Häng på! 

Nu ska jag plugga lite till innan jag tar mig ut för en cykeltur! Så roligt! 

Trevlig helg!

Hur har er helg varit? Min helg har varit väldigt skön. Vi var och hälsade på svärmor och hennes familj på lördag, käkade massa god mat, och latade oss framför Grand Budapest Hotel. Har ni sett den filmen? Den är bra, lite sådär knäpp och charmig som Amelie de Montmartre. Har fått många nomineringar... Rekommenderas! 

Idag var jag och A på gymmet för första gången på evigheter. Säkert ett halvår. Vi powerwalkade dit, körde ben och abs, och powerwalkade hem. Nu ska det banne mig bli ordning på fläsket igen. Sedan handlade vi massa nyttig mat och nyttiga snacks på Costco. Vi tog en sväng till stan och köpte... En cykel till mig! Min försenade födelsedagpresent. Den är så fin och bra! Det är en turkos Electra Loft med 7 växlar och som normalt kostar $709 (5900 kr) men vi köpte den på rea, så jag är så nöjd. Funkar bra att cykla i stan men också längre sträckor. Anthony ska skaffa en mountainbike så vi ska börja cykla och utforska! Ska bli så kul! 

Tog ledigt denna helg från alla måsten, i morgon sätter allvaret igång med pluggandet. Jobbar ganska mycket i mars (4-5 dagar i veckan) så får verkligen utnyttja mina lediga dagar. Ska börja plugga till CPJE (lagprovet), hoppas kunna ta det i april hoppas jag. 

Här får ni en bild på en glad tjej med sin nya cykel framför vårt hus, ska ta lite fler bilder imorgon! 

Balayage

Det blev balayage! Mitt hår alltså. Det kallas tydligen så när man "penslar" på färgen så att det blir mer naturliga slingor som smälter in i håret. Min vanlige frisör var på semester så testade hans kollega som var lika bra. Hade inte klippt mig sedan november, så kände att det var dags för en förändring. Var sugen att bli lite ljusare till sommaren också. Blev lite chockerande ljust, men frisören övertygade mig om att det var så snyggt (av lathet?) men lovade att jag skulle få en gratis mörkare toning om en vecka om jag fortfarande känner så... Vad tycker ni? 

Före (före semestern) och efter-bild, här nedan lite olika vinklar 

Sen Alla Hjärtans Dag middag

Idag var hemmafrun, förutom hos frisören, hemma och diskade, städade och packade ner vinterkläder. Våren är ju här! Idag var det 23 grader och sol. Väntade hela eftermiddagen på att höra från A som sade i morse att han och några kollegor skulle på afterwork och ville att jag skulle följa med! Kl 18, hade jag fortfarande inte hört något och smsade honom, i tron om att han var upptagen på jobbet. Han ringer upp och säger att han snart är hemma, de ska bara dricka upp ölen. Jag frågade lite förvånat varför han inte hörde av sig eftersom jag väntade på att joina dem.... Hans svar? Han glömde! Hur glömmer man sin fru?! 

Jag blev sur och gick på en timmes powerwalk, när jag kom hem var han hemma och väldigt ångerfull. Han har ärligt talat, väldigt dåligt minne... Som kompensation bjöd han mig på en av våra favoritrestauranger, sushirestaurangen Kru. En sen Valentines Day middag. Mmm, det var gott. 

Lobster tempura - Friterad hummer med krämig sås

Sushi med friterad krabba och annat gott 

Porkbelly ramen! 

Chawanmushi: fluffig ägg med buljong, marinerad svamp och krabba - inte vår favorit 

Promenad tillbaka till bilen