Gammal kärlek rostar aldrig

Linköping. Min hemstad sedan jag var 6 år gammal. Den lilla storstaden på den östgötska slätten där man säger "Uschan, oäven oänner öuööver isen!" på vintrarna och och sätter sig i domkyrkoparken med en krämig glass från Bosses glassbar på somrarna. Staden där jag fick min första kyss på buss 202, där jag spelade maffiadotter i en gangsterfilm och där jag blev full på tequila och ramlade av stolen för första gången. Nostalgi!

I helgen var jag där för att fira min gamla vän Sofies 22-årsdag. Hann dessutom med en snabbdejt med Jack&Jocke. Så fint att se er igen, killar! Anyways. Kvällen började bra med räkcoctails och vin men resulterade i en mycket blöt kväll på ett civilt uteställe, gamla goda Platå. Redan när jag såg de platinablonda, hårdsminkade 17-åringarna i kön förstod jag att kvällen skulle bli något utöver det vanliga...

Om man bortser från de slemmiga händerna på dansgolvet (killen fick nästan stryk av mina killkompisar), killen som armbågade mig i revbenen och frågade om mitt nummer och småtjejernas stilettklackar på mina fötter hela kvällen så var gratisdrinkarna från Sofies beundrare, housemusiken och sällskapet (Kojo!) super!

Men åh åh åh, vad jag saknade Uppsala. Mina underbara tjejer, mitt lilla rum, min kassa cykel... Men Linköping och Platås blonda bimbos kommer alltid alltid att finnas i mitt hjärta.

/N

En oförglömlig natt på Stockholms nation, oktober 2008.
(har inte laddat upp bilderna än, Sofie)