Tacky och underbart

Klockan 17 ringer min kusin Dan och säger att han ska hämta mig klockan 18.30 för bröllopet. Hans barndomskompis gifter sig och tycker att Dan ska ta med sig sin kusin från Sverige till the reception. Först blev jag lite orolig för att komma på någons bröllopsmiddag utan att ens känna personerna ifråga, men när jag väl kom dit dämpades min oro. En gigantisk restaurang var bokat för middagen. 50 bord med 8-10 gäster vid varje bord. No chance att jag var den enda som inte kände brudparet. Vietnameser, vietnameser, vietnameser... Vietnameser överallt! Blev alldeles fascinerad. Visst att det bor många vietnameser i Sacramento och Cali, men just då kändes det som om alla var samlade på samma ställe. Wow, i Sverige må tjejerna på communityt Friedrice vara snygga och populära, men här skulle de vara en vårta på världens ände. Shit, vilka vackra vietnamesiska tjejer. Kände mig dock ändå som en jätte. Alla kvinnor här är små, nätta, spröda, delikata, spinkiga...

Många av de gamla traditionerna kände jag igen från bilder från mina föräldrar bröllop. Men vissa saker var nya. Som att alla gäster måste ta ett tillgjort kort med brudparet och en tacky bakgrund när de kommer eller att brudparet börjar dansa vals som sedan övergår till shakande till Low med Flo-Rida... Det fanns även trollkarlsshow, ett traditionellt mexikansk band och orkester med traditionella vietnamesiska instrument. Gott och blandat! Jag åt verkligen som en vietnames av alla 10-tals kinesiska/vietnamesiska rätter som kom ut på snurrbordet. Krabba, hummer, räkor, vaktel, kall kyckling, anka... Oh dear me. Dansade dock bort några kilo mat tillsammans med kusinens fru på diskogolvet till vietnamesisk popmusik framförd av en tjej i guldhotpants. Kan det bli bättre?

Bröllopet var överdådigt, too much, tacky och alldeles, alldeles... Underbart! Mitt första vietnamesiska bröllop.