2013-06-30

Jobb, familj, träning, sova - repeat!

Hej vänner! Har ni haft en mysig söndag hittills? Jag har haft en väldigt lugn en. Har lagat äggröra, matat Leon med mangopuré (så kladdigt!), städat badrummet, tvättat och tänkte gå ut och springa eller gå på bodypump nu. Hehe, kanske inte var så lugn söndag ändå.

I lördags försov jag mig, så fick skjuts till jobbet av käre far. Räknade kassan och sjöng hallelujah över att det gick bra, alltid nervöst att hantera pengar (förstår inte hur Anthony kan hantera flera miljoner varje dag). Jobbade till klockan 14 då pappa skulle hämta mig så att vi kunde åka och handla lite mat (mamma är fortfarande för svag och trött). Stötte på min vän Tessan när jag kom ut från jobbet och plötsligt slog det mig att vi hade bestämt träff kl 14 på lördagen. Skämdes som en hund och fick boka om vår dejt. Gud, jag har alldeles för mycket i huvudet nu för tiden.

Om jag ska vara ärlig så är det ingen idé att folk hör av sig och vill hitta på något. Jag förstår att ni vill muntra upp mig eller så, men jag vill/orkar oftast inte. Då måste jag hitta på någon dålig ursäkt eller som i detta fall totalt glömma bort det... Till mina närmsta kan jag i alla fall säga rakt ut att jag inte orkar. Det är bättre att jag hör av mig om jag vill/orkar. Ni får däremot gärna ringa och prata, men ta det inte personligt om jag inte svarar. Oftast ringer jag tillbaks när jag kan prata. Förlåt om jag låter så grinig, men det är så jag känner just nu. Måste ta hand om familjen, fokusera på mitt jobb och hinna träna för att ta hand om min kropp och mitt psyke. Mina 24 timmar på dygnet räcker inte till mer än så. Mina närmsta vänner (ja ni, Lisa, Albin, Helen!) som inte bor i stan hör alltid av sig till mig om deras kommande besök och det är jag så glad för. Det ger mig ändå ett val att höra av mig till dem de dagarna de är här. Fortsätt med det!

Ibland blir jag så avundsjuk på folk som har ett problemfritt liv. Vissa verkar ha det så lätt och skönt. Deras familj har hälsan i behåll och sysslar med sitt, de har sina partners nära dem som stöttar dem och behöver bara fokusera på sin karriär eller det de vill fokusera på. Men visst, vi har alla våra bördor att bära på och ett perfekt liv på Facebook behöver inte vara det i verkligheten.

Nu ska jag ut och springa och sedan hänga ännu mer tvätt!

1 comment:

Marie said...

Tråkigt att höra att orken inte riktigt finns där för dig. Jag tycker att det är bra att du prioriterar. Känner igen känslan och det jag brukar missa är att få lite andrum själv ibland, jag går ofta in 110 % för andra och står tom kvar när det börjar lösa sig. Vad jag vill säga är ta hand om dig! Kramar till dig fina Naffe.