Balayage

Det blev balayage! Mitt hår alltså. Det kallas tydligen så när man "penslar" på färgen så att det blir mer naturliga slingor som smälter in i håret. Min vanlige frisör var på semester så testade hans kollega som var lika bra. Hade inte klippt mig sedan november, så kände att det var dags för en förändring. Var sugen att bli lite ljusare till sommaren också. Blev lite chockerande ljust, men frisören övertygade mig om att det var så snyggt (av lathet?) men lovade att jag skulle få en gratis mörkare toning om en vecka om jag fortfarande känner så... Vad tycker ni? 

Före (före semestern) och efter-bild, här nedan lite olika vinklar 

Sen Alla Hjärtans Dag middag

Idag var hemmafrun, förutom hos frisören, hemma och diskade, städade och packade ner vinterkläder. Våren är ju här! Idag var det 23 grader och sol. Väntade hela eftermiddagen på att höra från A som sade i morse att han och några kollegor skulle på afterwork och ville att jag skulle följa med! Kl 18, hade jag fortfarande inte hört något och smsade honom, i tron om att han var upptagen på jobbet. Han ringer upp och säger att han snart är hemma, de ska bara dricka upp ölen. Jag frågade lite förvånat varför han inte hörde av sig eftersom jag väntade på att joina dem.... Hans svar? Han glömde! Hur glömmer man sin fru?! 

Jag blev sur och gick på en timmes powerwalk, när jag kom hem var han hemma och väldigt ångerfull. Han har ärligt talat, väldigt dåligt minne... Som kompensation bjöd han mig på en av våra favoritrestauranger, sushirestaurangen Kru. En sen Valentines Day middag. Mmm, det var gott. 

Lobster tempura - Friterad hummer med krämig sås

Sushi med friterad krabba och annat gott 

Porkbelly ramen! 

Chawanmushi: fluffig ägg med buljong, marinerad svamp och krabba - inte vår favorit 

Promenad tillbaka till bilen 

Tack

Vaknade kl 7 i morse när A gick upp för att göra sig i ordning till jobbet. När jag såg alla fina, peppande kommentarer på min blogg fylldes hela jag av värme. Tack för att ni tog er tid att läsa och att ni skickade en liten hälsning. Hörde från vänner som jag inte förväntat mig höra från, vilket alltid är en fantastisk överraskning. Älskar dagens teknologi.ä som gör att man kan hålla kontakten med gamla och nya vänner över hela världen...

Ännu en gång. Tack. Ni anar inte vad det betyder för mig. Idag är jag ledig och är en typisk hemmafru på hårsalongen. Det blir något nytt denna gång, ni får se! Här kommer en liten förhandstitt. 

Så hur gick NAPLEX och CPJE?

Har varit lite tyst på bloggen på sistone som ni kanske har märkt. Funderat på om jag borde berätta detta för er, mina kära bloggläsare. Mamma tycker alltid att jag publicerar för mycket av mitt privatliv online, men jag känner att jag vill dela med mig av min personliga resa jag kallar livet. Det känns speciellt att kanske någon någonstans läser min blogg, ler igenkännande, mår lite bättre, lär sig något eller bara tycker att jag är underhållande för en sekund?

Som ni vet har jag kämpat länge för att få min pharmacist license här i USA. Januari 2012 började min resa med att kämpa med pappersarbete och dyra avgifter för att ansöka om att få göra FPGEE, det första provet - check! Pluggade i ett halvår till FPGEE och åkte till Sac för att göra det provet och TOEFL - check! Jag och A kämpade oss igenom tonvis pappersarbete, fler dyra avgifter, 2 intervjuer för att jag skulle få flytta till USA och få greencard - check! Letade frenetiskt efter internship, gick på intervjuer och försökte med vänners hjälp att hitta ett betalt internship - check! Kämpade med blod, svett och tårar igenom 1500 timmars internship - check! Gjorde de två sista proven NAPLEX och CPJE... Misslyckades på båda.

Jag grät i en timme när jag fick reda på resultatet av NAPLEX. A sade och gjorde allt han kunde för att få mig att må bättre. CPJE var jag säker på att jag inte klarade, så jag var ganska ok (men ändå besviken) med resultatet. "Wow, ett underkänt prov och hon gråter" tänker ni. I hela mitt 28-åriga liv har jag fått underkänt på två prov (fick göra om analytisk kemi tenta 2 gånger, haha). Så ni kanske kan förstå att känslan av misslyckande med prov är ganska främmande för mig. Alla pharmacists här hade dessutom tjatat om hur lätta dessa prov är (deras, ofta 8-års, långa utbildning förbereder dem väl för proven). Jag var besviken på mig själv, rädd för vad cheferna skulle säga, förlorade allt självförtroende och kände att jag aldrig kommer att få min pharmacist license...

Efter några veckor har jag nu bearbetat dessa känslor och känner mig ok igen. Jag är mänsklig, jag misslyckas. Min familj och mina vänner som vetat, har fått mig att inse att inte klara två prov är inte hela världen. En vän sade: "Men tänk på vad du har åstadkommit under de här åren, med flytt, internship, bröllop... Det har ju bara flutit på för dig!" Min mamma sade något klokt: "Gud har välsignat dig med så mycket, du är så lycklig lottad, men ibland kanske Gud måste dela med sig av välsignelserna till andra mindre lyckligt lottade istället". Dessutom tycker mamma att jag behövde misslyckas lite för att lära mig ödmjukhet, haha.

Everything happens for a reason, sade en pharmacist jag jobbade med igår. Jag klarade inte proven för att jag inte har tillräckligt kunskap. Jag pluggade inte tillräckligt djupt utan alltför ytligt och stressade i genom allt. Jag kan inte göra ett bra jobb som pharmacist här i USA om jag inte har den kunskapen. Så enkelt är det.

Så vad händer nu? Idag var jag på California Board of Pharmacy och lämnade in min ansökan för att göra om NAPLEX och CPJE (betalade $800 igen...). Måste strukturera upp studierna bättre denna gång så att jag inte stressar i genom allt på slutet. Måste leva hälsosamt medan jag pluggar (inte som förra gången då jag slutade träna och bara åt skräp). MÅSTE KLARA DESSA PROV NÄSTA GÅNG! HEJA HEJA NAFFE!

Skicka gärna ett heja-rop så blir jag extra peppad! Och tack för att ni läste ett sådant långt, tråkigt inlägg!

Back to reality

Hej kära vänner! 

Nu är vi tillbaka på andra sidan jordklotet igen. Vi mår bra, denna gång var vi smarta och bokade så vi hade lördag och söndag att ta igen oss. Har packat upp våra fullproppade väskor, allt kom fram och inget gick sönder, wohoo! Jetlaggen har oss i sitt grepp, vaknar kl 5-6 klarvakna och är sömniga runt kl 17-18... Det kommer nog ta ett tag innan vi kommer in i Pacific Time Zone igen. Men vi har varit väldigt produktiva när vi är uppe tidiga. Igår städade vi ur och organiserade om hela vår garderob, tvättade och fixade. Idag har jag gått igenom posten, betalat räkningar och fixat lite till... Allt innan kl 9. Ska berätta om vad jag fixat med senare idag kanske. 

Det har blåst väldigt mycket de senaste två dagarna, våren är på framfart! Igår var vi och kollade på cyklar, A ska köpa en till mig i födelsedagspresent! Hade jeans, tröja och skinnjacka men blev väl nerkyld ändå, lurad av det soliga vädret... Så, idag vaknade jag med halsont och tungt huvud... Har proppat i mig Echinacea och c-vitamin i form av clementiner. Hoppas på att slippa bli sjuk, men ska tack och lov bara jobba tisdag och fredag denna vecka. 

Anthony åkte till jobbet i morse med en suck: "Back to reality..." . Jepp, tillbaka till verkligheten. Vi har haft en underbar semester dock. I tre veckor har mamma, familjen och vänner tagit hand om oss och vi har verkligen varit superavslappnade. Kände mig lite skyldig över att A fick åka till kalla Sverige för vår "smekmånad", men efter att ha sett honom så avslappnad i 3 veckor, känns det bättre. Hoppas kunna åka på en riktig honeymoon nästa år kanske. 

Sista middagen med familjen, det blev pizza på Pinocchio! 

Sista bilden tagen i Sverige på Arlanda... 

28 år

Hallå kära vänner!

Idag har jag vistats på denna jord i 28 år... Helt sjukt. Var tog åren vägen? Om någon skulle berätta för mig att jag vid 28-års åldern skulle vara gift med världens bästa man, vara på väg att ha apotekarlegitimation i 2 länder, och bo tusentals mil från min kära familj skulle jag inte tro dem. Men här är jag. Är lycklig över att få vara hemma i Sverige ett tag i alla fall. 

Våra tre dagar i Alicante, Spanien var fantastiska, ni ska få se mer bilder senare. 

Men i alla fall, hurra hurra hurra för mig idag! 

Första gången på skidor på 13 år!

Idag åkte vi till Norrköping och hängde med vår familjevän Van-Anhs familj. Det blev en god lunch med Skagenröra till förrätt följd av en fantastisk älgstek! Efter det åkte vi skidor. SKIDOR! Åh, det var så himla roligt! Senaste gången jag stod på ett par skidor var typ när klassresan i nian bar iväg till fjällen (för 13 år sen!). Har även åkt lite snowboard i Romme på någon friluftsdag, men det är all vintersport man får uppleva med vietnamesiska föräldrar! Men det var fantastisk roligt idag. 

Van-Anhs familj hade fixat lånepjäxor och skidor åt oss, så vi åkte längdskidor. Det var något nytt för oss båda. Anthony har åkt skidor när han var yngre, så han vande sig snabbt (även om han ramlade några gånger). Jag såg ut som Bambi på hal is... Tror grabbarna blev lite trötta på att vänta på mig och se mig ramla, men efter någon halvtimme kändes det säkrare. Så roligt! Nu är jag och A sugen på att skaffa längdskidor och åka hemma i Kalifornien. Vi får se... Vi åkte i spåren ute i Åby i Norrköping och åkte ut till Yxbacken också, där det var en miniortävling. Kanske såg vi nästa Pernilla Wiberg idag? Visste ni att hon är från just de trakterna och tränade som barn just i den backen?! Coolt. 

Vintersport är verkligen ett bra sätt för folk att ta sig ut i friska luften och inte sitta inne och gnälla på vintern! Har aldrig tänkt på det, men de som åker skidor och vintersporta, klagar så mycket mindre på vintern och kylan. Då har man plötsligt något att se fram emot när vintern kommer. Fast då ska det i och för sig vara riktig vinter med snö och inte bara grådaskigt och mörkt... 

Här kommer lite bilder! 

Lunch signerad Van-Anh kan aldrig gå fel! Älgsteken var så god och från en jakt i onsdags! 

Valla skidor och peppa för längdskidåkning! 

Då kör vi! 

Anthony på toppen på en av backarna i Yxbacken

Fantastisk utsikt över Bråviken! 

Selfie time! 

Van-Anh mötte oss i spåren och meddelade att rabarberpajen var klar!

Hurtiga amerikanerna i spåren! 

Trött med torra ögonlock

Hej hej vänner!

Förlåt att jag inte uppdaterat på länge. Efter att vi kom hem från Sthlm/Uppsala var jag helt död. Sov inte alls bra båda nätterna vi sov borta trots att vi bodde på ett jättebra hotell i Stockholm (HTL Kungsgatan!) och fick sova på Ericas och Yemis mysiga soffa. Så jag har gått runt som en zombie i flera dagar. Somnar gott, men vaknar runt kl 4 (då är kl 19 i Sac...) klarvaken och kan inte somna om. Men vi hade ändå en rolig tripp, visade Tod runt hela Sthlm och fick kvalitetstid med Erica&Yemi, Björn&Kristina och vår käre Muhammad. Det var så mysigt att få spendera lite tid med några av mina bästa vänner!

Igår var jag och A hemma hela dagen med mamma och åt och sov mest. Han skottade snö också, han älskar't! Mina ögonlock är alldeles torra av den kalla luften och min nya eyeliner, så mina ögon faller ihop av sig själva... Idag var vi faktiskt en sväng på stan och handlade lite grejer åt mamma. Överraskade även Monica på mitt gamla Apoteket Wasen och vår vän Jocke på Olympia! Det var så, så roligt att se dem igen.

I morgon ska vi ut och åka längdskidor med min mammas vän Van-Anhs familj! Det ska bli kul men lite skrämmande. Har inte stått på ett par skidor sedan högstadiets skidresa... Oj oj. Ni får en rapport efter i morgon, hehe.

Här kommer lite bilder som ni inte sett på instagram!

A och Leon leker med Leons babytablet 

Gnussa sitter fint och räcker fin tass 

Gaykänsla på café Storken! Nostalgi! 

Vi överraskade Yemi på hans jobb! 

Massa fåglar vid Stockholms slott

Mys på hotellet!

Jetlag

Trodde min jetlag inte var så hemsk denna gång. Har sovit bra två nätter i rad, vaknat några gånger under natten men sedan somnat om. Men idag... Pigg och klarvaken kl 5. Och vi har en lång dag i Stockholm och kväll i Uppsala att se fram emot... Suck. Drinkarna igår kväll och Anthonys snarkningar som inte heller blir bättre med alkohol, hjälper så klart inte när jag försöker somna om.  

Låg och Facebookade när jag såg att våra bröllopsfoton blivit publicerade i en lokal bröllopstidning! Är det inte varje bruds dröm att få visa upp sina bilder för omvärlden?! Detta är dock bara en lokal tidning. Men coolt ändå. Som Anthony sade: All thanks to you babe. Jo, jag måste erkänna att jag gjorde ett bra jobb med alla detaljer, trots att jag inte hade någon wedding planner och en liten men lagom budget. Vår fotografs fantastiska förmåga att fånga allt på foto är förstås också anledningen till vår publikation. I alla fall: coolt! 

Ska lägga in en länk till tidningen senare. 

Dag 1

Första dagen i Sverige var väldigt lugn och skön. Jag sov från midnatt till kl 5 sedan somnade jag om till kl 10. Utvilad och fräsch. Vi åkte med päronen en snabb runda till stan för att handla lite, sedan blev det lunch och presentutdelning. Mamma fick en iPad mini och pappa superbra hörlurar, och de fick massa annat smått och gott. De var så nöjda! Sedan tog vi en tupplur och när vi vaknade, var brorsan här! Han fick massa sushiutrustning som han älskade. Därefter kom syrran och älsklingen Leon lagom till middagen! Så underbart att se dem alla igen. Syrran fick kläder, halsband och Leon fick kläder och en baby-padda som vi hoppas är rolig och lärorik! Underbar dag!

Pappa var nöjd över att svärsonen skottade snön 

Mamma gjorde hennes fantastiska vårrullar!

Ni kommer att se många Leon-selfies!