På tal om familj så har jag och A diskuterat det mycket på sistone. Vi vill ju ha barn samtidigt som vi älskar vårt liv just nu. Skulle vilja resa mer med A, men samtidigt blir vi ju inte yngre. Anthony vill ha valp först, medan jag inte är så stor djurmänniska... Så efter diskussioner fram och tillbaks så har vi kommit fram till... Trumvirvel... Vi ska börja försöka starta vår familj nästa år! Känner en klump i magen bara av att skriva detta. Mina närmsta vänner och familj vet redan om det. Bara för att jag slutar med p-pillren, behöver det ju inte hända nästa år. Kanske tar en månad, kanske tar flera år. Vi känner 3 par här som är våra nära vänner som försökt i många år och inte lyckats, så det är lite läskigt och oroande. De är lite äldre, men jag är 30 nästa år och A är 36, så det biologiska klockan tickar... Det viktigaste är ju en frisk bebis och förhoppningsvis en ok graviditet, och riskerna ökar ju, ju äldre mamman är.
Det jobbigaste här i USA är att man inte har så mycket föräldrarledighet. Jag får max 6 månader och då är det till viss del obetalt också. Får kolla upp hur det funkar, innan nästa år. Blev skraj när jag såg alla kvinnliga pharmacist som tar med sig bröstpumpen till jobbet och pumpar på lunchrasten... Många föräldrar får också försöka hitta en nanny efter den korta föräldraledigheten, jobbigt att lämna bebisen redan vid 6 månader... Men klarar alla miljoner amerikanska mammor det, så klarar jag det också! Vi har i alla fall A's stora familj här som kanske kan hjälpa till.
Planen var först att vänta tills vi flyttar till Sverige och har barn då, men tror inte det är realistiskt, då vi kommer att vara mycket äldre då. Om vi inte flyttar typ inom typ 2 år... Kanske har bebis nr 2 i Sverige, vem vet?
Jaha, då vet ni haha. Jag måste börja kolla upp hur det funkar att få medborgarskap här (hoppas kunna ha dubbelt!) och undersöka föräldrarledighetslagarna... Panik. Känns vuxet.
Hörs snart igen,
-N
No comments:
Post a Comment