Baby fever

På söndagen var vi och hälsade på Anthonys kusin Bryan som bor i närheten. Han och hans fru Sharon har precis fått en liten sötnos som heter Amelia. Första tanken är ”vad superduperliten hon är!”  Som en liten kattunge haha. Supersöt dock med gigantiska ögon. Hennes mamma Sharon är en nära vän till mig nu och jag vet vilken kamp de gått igenom för att bli gravida, men jag kan inte låta bli att avundas henne. Hennes förlossning var på tisdagen och på torsdag körde hon till kyrkan. Och när vi träffade henne igår såg hon ut som hon aldrig fött barn. Hon har massa hjälp från sin familj som bor i närheten, men ändå. Jag var superdeppig hela första månaden! 

Ella klappar sin lilla kusin Amelia 

Hade baby blues, kunde inte sova fast jag var dödstrött, ville INTE träffa någon, kunde inte amma... Hade hantverksarbetare här som jobbade på altanen, Anthony pressade mig varje dag att låta hans familj komma och hälsa på, pressade mig att känna mig ”bli bättre”... Vi hade problem med kackerlackor i huset efter att svärmor köpt oss en begagnad frys från något ghetto-hus... Alltså, kaos från helvetet. Nu i efterhand kan jag skratta åt kaoset men den månaden var förmodligen en av de värsta i mitt liv. Om det inte vore för lilla Ella. Hon var faktoren som gjorde  att jag kämpade mig igenom den fasen. Hon och min mamma som kom efter en vecka och styrde upp allt. Hon tog nattpasset så vi kunde sova, lagade mat, gycklade (!) till affären o handlade, tvättade, städade, hjälpte oss hantera Ella. Utan min mamma hade det tagit betydligt längre för mig att bli mig själv igen. 

Första veckan med Ella såg så här bra ut online...

Men nu när man sitter här och ser en liten bebis,kan man inte låta bli att vilja ha en liten till... Ska berätta vad våra planer/tankar är. Men nu är min lunchrast slut! 

Ses sen!