Varför blir man alldeles mysig och och avslappnad av att lyssna på gamla goda BSB-klassiker? Kanske är det så att de låtarna påminner en om en svunnen tid då man hade en problemfri tillvaro och största ångesten var en finne i pannan? Man kommer ihåg de oskyldiga tryckarna, "fråga-chans"-lapparna och fnissen i telefon när man berättade om sin favorit BSB-medlem... Mamma fixade allt och det räckte att man kunde multiplikationstabellen utantill så älskade fröken en. Killarna var fortfarande finniga, spinkiga och kunde inte krossa ens hjärta ännu. Solen sken på sommaren och det snöade på vintern. Var det verkligen bättre förr?
Vaknade kl 08 av allt hostande och kom på mig själv med att ha totalt glömt bort mitt pre-stipendemöte med den andra representanten för Farmaceutiska Fakulteten. Kl 11 ska vi träffas på Café Linné och gå igenom vårans fakultets ansökningar. Vilket första intryck människan kommer att få av mig. Hostande lik en tuberkulospatient, trött som ett as och totalt borta eftersom jag har suttit med näsan i POC, GCP och PK/PD sen kl 08.
Ikväll blir det att dränka sina sorger...
No comments:
Post a Comment