Hard work work

Sitter i mitt barndomsrum i Linköping och söker jobb för glatta livet. Har skickat in EN ansökan i år och det är redan mars... Jag brukar alltid ha ångest den här tiden på året. Med mitt utländska namn, korta CV och brist på kontakter så kanske ni förstår varför. Men jag ska inte klaga. Uppskattar verkligen de få kontakter jag har som har varit så snälla och hjälpsamma.

Känns konstigt att vara hemma. Kollar på mig själv i min gamla badrumsspegel och ser hur mycket jag förändrats, fysiskt och mentalt. Påsar under ögonen, vinterblekfet och mungiporna pekar nedåt. Blev jag verkligen den personen jag ville bli? Jag ser alla våra familjebilder på väggarna. Jag tänker på mina vänner som fortfarande bor hemma och går runt i cirklar. Då åker mina mungipor upp en liten bit. Jag må vara lite "rund om kinderna" som min mor så ömt sade när jag kom hem, men jag har i alla fall ett eget liv som jag älskar!

Saknar R, mitt rum, mina vänner och till och med mina korridorare!

På den tiden man kunde se mina kindben. Rimforsa, november 2006.