Picking up the pieces

Nej, nu får det vara slut på detta deppande. Ingen, speciellt jag, mår bra av det. Alla tankar på honom ger mig fortfarande en klump i halsen och svidande ögon. Men just nu kan vi ändå inte lösa något. Jag får helt enkelt minnas de vackra stunderna och önska min bästa vän all lycka. Vi är efter allt som har hänt under dessa 2,5 åren, värda att vara lyckliga, även om det innebär att inte vara med varandra. Och vem vet vad framtiden har i sitt sköte?

Angående det som har hänt: det har redan hänt och det finns inget jag kan göra som kan göra det ogjort. Nu är det bara att ta tag i konsekvenserna som följer. Vill tacka alla mina underbara vänner som stöttat mig med så fina ord och cyberkramar utan att kräva detaljerade förklaringar. Jag önskar att jag hade er nära nu, när det är jobbigt på många plan. Men mina fina vänner här gör sitt bästa.

Igårkväll hade min kusin en barbecue här hemma hos oss. Med rödgråtna ögon hämtade jag mina tjejer och shoppade sallad och efterrätt. Det blev en ganska trevlig kväll med chicken wings, oyster, hot dogs, grekisk sallad och öl. Kvällen avslutades med slumber party för tjejerna. Mysigt. Nu måste jag fokusera på studierna. Har accouting exam denna vecka.