Worst Day of My Life

Jag har gjort en extremt dum sak. Så sjukt dumt. Så dumt att jag förträngt det tils polisen ringde igår. På onsdag ska jag träffa dem för att göra en statement. Jag kan bli åtalad för ett riktigt allvarligt brott. $1000 i böter eller 6 månaders fängelse. Eller både och. Kommer i vilket fall som helst att bli riktigt, riktigt kostsamt. Jag kommer att gråta mig igenom hela processen på onsdag. Det värsta är ändå så många nära och käras förtroende som jag svikit. Nej, jag vill inte prata om det.

Idag insåg jag dessutom att jag är singel. Vi har pratat om det i Sverige att ta ett öppet år och göra vad vi vill och sedan får vi se. I den sista desperata stunden beslöt vi oss för att hålla kontakten varje dag. Men mitt idiotiska hopp om att hålla kontakten som de andra utbytesstudenterna gör här med sina respektive och kanske planera en resa hit för honom har minimerats de senaste veckorna. Idag har vi i alla fall pratat ut efter veckors tystnad. Han klarar inte av att sakna mig och undviker därför mig. Jag saknar ihjäl mig efter honom och klarar inte av att han undviker mig. Därför finns det ingen kompromiss. Det är slut. I alla fall för detta år. Men vad finns det för hopp att hitta tillbaks till varandra efter ett år? Ett år utan kontakt, utan trohet, efter att ha träffat andra och kanske till och med förälskat sig i andra. Det gör ont, så ont att tänka på det. Han är ju min. Min bästaste vän, bara min.

Dessutom är jag så trött efter att ha kommit hem klockan 5 på morgonen efter en konstig kväll på Sactowns fräschaste klubb The Park. En riktigt konstig kväll. Fick höra en riktigt obehagliga "sanningar" (?) om mig själv.

Detta är min hittills värsta dag i livet.