Skickat från min iPhone
2011-02-28
Skitkväll
Har legat och vridit mig i magkatarr hela kvällen... Fy fan, olidlig smärta. Har knappt kunnat sitta upp, därför jag inte har svarat på mina sms, kära vänner. Till råga på allt funkar det inte att smsa min pojkvän. Suck. Life's a bitch and then you die of ulcerus.
Vacker?
Igår natt sov jag typ 4 timmar. Först skypade jag min min älskade pojkvän till klockan 1 och sedan var jag bara tvungen att läsa ut Isabel Allende's Ödets dotter. Jag gillar hennes andra böcker till exempel Andarnas hus, och även denna var fylld med fantasifulla personligheter och spännande livsöden. Dock var den lite seg och jag kände mig tvungen att läsa ut den. Den får NNN av NNNNN. Min femte bok för i år! Eller?
Trots sömnbristen och mitt slitna zombie-ansikte fick jag höra två gånger att jag var vacker idag. En dam (som dock verkade lite psykotisk) utbrast "Hej, vackra flicka!" och en gammal söt gubbe mumlade blygt leende "Du har ett väldigt vackert leende.", när han var klar. Jag blev så paff. Gamlingarna hade säkert bara glömt glasögonen hemma.
Nu måste jag egentligen skriva på en uppsats som ska vara inskickad IMORGON. Men jag ska nog ta en tupplur först.
Vackert leende - check!
2011-02-27
Lisas och Helens 50-årsfest!
Jag fick äran att posa med de snygga damerna! Tycker så mycket om er, tjejer!
Hittade några Linköpingsbor: Malin, Mo och Fredrik!
Det var STS-spex...
... och presentöppning!
Middagsbuffén (fick tyvärr ingen bra bild) och dessertbordet var fantastiskt! Chokladpudding, blåbärsmuffin, två sorters pannacotta, kladdkaka...
Lisa körde som vanligt en yoga-dans (?)...
Men när Helen hällde ut både öl och vin på golvet var det dags att gå hem...
2011-02-26
Min bästa vän är bäst.
2011-02-25
Hittegods!!!
Och jag fick äntligen återse min andra examens/födelsedagspresent från A. Ett halsbandshänge av vitt guld och diamanter. Bling bling... Ni ska få se en bättre bild på den senare.
Det sitter en musiker/konstnär/cool kille med dreads bredvid mig. När han frågade mig "Är det ledigt här" tänkte jag: "Oooh snygg!". Nu tänker jag bara "Duschar han aldrig?".
På väg till Uppsala!
2011-02-24
Every day
Jag är så trött på att inte få leva mitt liv med killen jag älskar. Vi har inget liv ihop. Vi lever separata liv och pratar om dessa separata liv med varandra. Vi delar inget.
Jag får bara krama/kyssa/nypa/kittla/stirra på/lukta/hålla om/skratta med/.../ honom några dagar på ett år.
Suck.
På riktigt
Idag är jag trött på riktigt. På riktigt, alltså. Hade ett fyra timmars (paus för supportsamtal från Erica) allvarligt samtal med min pojkvän igår kväll och kom inte i säng förrän klockan 1. Han tycker att jag inte prioriterar oss och jag tycker att jag bara är självständig. Jobbig situation. Men när vi sade godnatt var vi i alla fall ok. Inte så glada, men ok.
Gick upp klockan 8, jobbade hela dagen, pluggade på bibblan, träffade Alex på Steve's Coffeehouse och kom hem som en zombie... Nu måste jag skriva uppsats, packa för Uppsala i helgen (Lisas & Helens 50-årsfest, wooooho!), tvätta mitt äckliga hår och massera mamma i utbyte mot att hon stryker min klänning. Ja, jag är lite bortskämd, men jag är bra på massage!
Bästa bilden ni får av mig idag. Men ni kan i alla fall se min snygga tröja och mitt äckliga hår.
Bra dag?
Nu blir det tacos och mer plugg. Tänkte sätta mig på bibblan. Sedan ska jag äntligen möta upp Alex för en fika/mat.
Vi hörs sen, mina kära.
2011-02-23
2011-02-22
The story of me and A
När jag kom att tänka på att det har gått ett år sedan min morfar gick bort, kom jag på att det har gått ett år sedan jag träffade A. Har jag berättat hur vi träffades? Vi försöker alltid dra historien om att vi träffades i ett soppkök för hemlösa, men det är ingen som går på det. Well, here it goes. Historien är lång, så slå er ned med en kopp te, mina vänner.
Vi träffades 17:e februari 2010. Jag, Elena, Julius och Julius' vän var på Dream i Sac och de hade Mardi Gras-tema. Jag fick beads (plasthalsband) i entrén fast jag inte flashade några boobs (som är traditionen på Mardi Gras). Vi fick massa gratisdrinkar eftersom Julius' vän känner bartendern och vi var alla fulla som as. Plötsligt började Elena och Julius stöta på varandra och jag kände mig som tredje hjulet. Jag dansade en stund med Julius' halvafrikanska vän som bara kunde "grind" (jucka på tjejen...) sedan dansade jag med en söt, vit kille som berättade att han nyss fyllde 21 (OMG!)... Och plötsligt såg jag A.
Åh, vilket leende. Och jag gillade att han var lång för att vara asiat. Han var klädd i flanellskjorta, jeans, Converse och inte alls sådär amerikanskt ghetto eller äckligt flashigt. I'm gonna hit that, kommer jag ihåg att jag tänkte självsäkert (kom ihåg, jag var onykter). Vi utbytte några blickar på dansgolvet, men när jag såg att han dansade med någon tjej tänkte jag: "ah well, killen har flickvän, I guess I'm not gonna hit that!" och dansade vidare. Efter ett tag tröttnade jag dock på att vara tredje hjulet mellan Julius och Elena och gick och ställde mig vid baren med min drink. Några killar stod där och vi pratade lite. Plötsligt stod HAN bredvid mig i baren.
Vi sade hej och log mot varandra. Sedan började vi prata om... något (vid det här laget var både han och jag för fulla för att minnas vad vi pratade om) och presenterade oss för varandra. Jag gissade rätt på första försöket att han var filippin, han gissade rätt att jag var vietnames på... Sjunde försöket? Han gissade aldrig på svensk. Han bjöd mig på en drink (rum&coke) och det slutade med att vi pratade (skrek för att överrösta musiken), dansade, bytte nummer och gav varandra en godnattkyss när jag gick. Yes, jag har aldrig spelat svårfångad (och det funkar varje gång).
Tog kvällen slut där? Haha, jag skulle kunna vara pryd och ljuga och säga ja. Men nej, han ringde mig 5 minuter efter att jag lämnade klubben i en taxi. Han ville träffa mig, prata, lära känna mig och erbjöd sig att hämta mig på campus. Oh no, tänker ni. Men min intuition (eller min promillehalt) sade mig att jag kunde lita på den här killen och jag gjorde det. Och vet ni vad vi gjorde hela natten?
Vi satt och pratade. Och pratade mer. Bara pratade. Tills vi somnade och han väckte mig klockan 7 för att han var tvungen att åka till Lake Tahoe med sina kusiner. Han skjutsade mig till campus och sade: "You better call me". Jag tänkte "yeah right, vi kommer aldrig att ses igen" och kände mig lite dissad. Men han ringde mig när han var i Tahoe och han ringde mig när han kom tillbaks till Sac. Han sade att han hade tyckt om att bara sova med mig (fjäsk för att få mig i säng, tänker ni).
När vi sågs första gången efter den kvällen, kom jag ihåg att jag tänkte: Oj, såg han ut sådär? Minnet från vår första kväll var ju lite luddigt. Vi dejtade i smyg (jag ville inte berätta för Elena, eftersom jag var hennes singel wingwoman). Vi hade ett allvarligt samtal om att "keep it nice and easy" eftersom vi inte ville bli sårade när jag skulle åka hem till Sverige. Men när han åkte på semester till Filippinerna i maj saknade jag honom. Och han saknade mig. Vi Skypade jämt, fast han var ute och reste och skulle njuta av semestern. Efter en blöt kväll ute med sina kusiner skrev han på Skype: "I think I'm falling for you". Jag svarade med typ "aaawe, really?" och han mobbar mig fortfarande för det.
I'm telling the truth and nothing but the truth. Ni kan läsa om när vi började dejta i februari här och om första kvällen jag träffade honom här. Tänk att jag redan kände här att han skulle hänga med ett tag... Och här är vi. Jag i Sverige och han i California. Vi försöker pussla ihop våra liv så att vi kan ses typ nån månad på ett år. 30 dagar på 365 dagar och det är värt det. Kärlek, kallar några det. Kämpaglöd, kallar jag det. En tillfällig kväll kan leda till något stort. Våga satsa och ge inte upp!
I love you, A.
17 februari 2010, Dream in Sacramento - kvällen jag träffade han med stort A.
Arg men glad
Åh, vad jag är arg. Jag är så arg. Jag är arg på mitt ex. Men jag är så glad. Jag är så glad att jag inte är ihop med honom längre.
Nog om det. Ska ta en lååång, heeet dusch och bara njuuuta. Vi hörs lite senare.
Arg.
Eh...
Sitter alltså på Steves och tar en vinterlatte innan mässan. Varav bilden på gräddberget och min receptbok som jag borde plugga i istället för att blogga för er...
Skickat från min iPhone
1 år
För vietnameser är dödsdagen nästan viktigare än födelsedagen, så jag ska vara moralisk stöd och följa med till kyrkan idag. Har inte varit där på år och dar...
Kan inte förstå att det har gått ett år nu sedan han gick bort... Wow, livet går verkligen vidare på ett nästan brutalt sätt.
Syfillis?
Har lunch nu. 3 timmar kvar. Kämpa kämpa!
2011-02-21
Jag och Erica
Såhär har min datorskärm sett ut hela kvällen. Har diskuterat livet, kärleken och allt annat med min bff. Det är spännande att två bästa kompisar har två amerikanska pojkvänner samtidigt. Det är lättare att relatera och ge råd, när man båda är i ett distansförhållande.
Skulle ju plugga ikväll och gå och lägga mig tidigt... Fast i och för sig tog jag en tupplur från kl 17-20, innan min kära mor knackade på och anmärkte på att jag hade gått och lagt mig och glömt stänga kylskåpet, låsa ytterdörren och släcka lamporna. Jag måste verkligen ha varit trött, annars är jag ju pedantisk.
Dags att borsta tänderna och gå och lägga sig? Imorgon blir det en lång dag: 08.30-17-15... Wish me luck!
Yes , bakgrundsbilden har jag tagit själv någonstans i California.
Comme si, comme ça
... Som betyder "sådär" på franska, det sköna språket.
Kom hem till ett helt tyst hus idag, skönt. Pappa har ju sportlov så han och mamma är väl ute och svirar någonstans. Åh, tänk om jag också kunde få en vecka sportlov. Haha, har bara jobbat 3 veckor och vill redan ha lov.
Nu: tupplur. Blev typ ingen sömn i natt. Var uppe och pratade i telefon med diverse folk. Kärlek och bitchslap till er för att ni håller mig vaken.
Lunch time!
P.S. Ni trodde väl inte att jag lagat det? Haha.
2011-02-20
Kan ni tänka er...
2011-02-19
Shopping?
Michael Kors plånbok/iPod-case. Fantastiskt. Men klassiskt svart eller coolt ormmönstrad? Tänkte shoppa lite.
Mina fina
Jag är så rörd. Efter mitt emo-inlägg här fick jag direkt samtal från två av mina närmsta vänner.
En muntrade upp mig med att våren snart skulle komma och lovade att vi skulle ta tag i våra liv och börja luncha, fika och träna mer!
En frågade hur jag mådde så att jag fick prata av mig och berättade massa dåliga skämt som fick mig att skratta för att de var så dåliga.
Älskar er, mina vänner. Ni betyder så mycket för mig.
Vad är det för fel på mig?
Ja, mina vänner. Vad har jag att berätta om idag? Inget och allt. Jag är blasé. Jag är frustrerad. Jag är uttråkad. Jag är arg. Jag är förnuftig. Jag är pessimist. Jag är hopplös. Jag är ok. Jag är dålig. Jag är trött. Jag är stressad. Jag är ok.
Så här har jag varit hela dagen. Uttråkad i ena sekunden och arg i andra. Härligt sällskap, va?
Jag pratade med käre Oppa igår som frågade varför jag var emo. Jag har tänkt lite på vad som gör mig så här frustrerad och kommit fram till detta.
- Bo hemma. Även om jag älskar mina föräldrar, är jag en ensamvarg och bor helst själv. Har inte ens kunnat bo en längre tid med en bästa vän eller pojkvänner utan att känna mig kvävd. Björn var ett undantag eftersom han lät mig vara i fred när jag behövde.
- Vintern. Jag pallar inte längre att allt ska vara en kamp. -15 graders snö, 5 lager kläder, trafikproblem... Det är som att leva i ett slags iskallt fängelse utan att ha någonstans att ta vägen.
- Ingen träning. Ok, bara tillfälligt eftersom jag är sjuk i helgen.
- Ingen daglig kontakt med vänner. I Uppsala har jag så många vänner och alla nära mig. Alltid är det någon som vill fika eller luncha! Här har jag typ 3-4 vänner. Men de jobbar och har partners... Så man får nöja sig med det lilla man får.
- Mitt långdistansförhållande. Japp, där kom det. Det är inte så himla roligt just nu. Allt han säger blir fel, jag blir bara arg och frustrerad på honom, fast han är sitt normala, underbara jag. Att tänka på VÅR framtid ger mig magsår... Jag flyttar? Han flyttar? Arbetsvisum? Jobb? Argh, huvudvärk. Varför väljer jag alltid att ha JOBBIGA förhållanden?
Så, nu vet ni.
2011-02-18
Apotekare, apotekare
Jag är sjuk. Snuvig, har huvudvärk och ont i halsen... Kanske inte är konstigt när hälften av mina kunder nyser och hostar på mig hela dagarna. När man tänker på det, är det ganska hemskt.
Hade en spännande dag på jobbet idag dock. Det är ganska kaotiskt nu eftersom min chef och en till receptarie snart blir mammalediga, lagom till semesterveckorna i sommar. Snacka om underbemanning. Så min chef frågade om jag var intresserad av att jobba helger i sommar utöver praktiken och sedan kanske få ett vikariat efter praktiken.
Jag berättade att jag gärna jobbade extra i sommar om det finns ett bra kontrakt och timlön och att jag hade planerat att ta ledigt i augusti, men att jag kan tänka mig att jobba från september till årsskiftet. Dels för att jag inte ha några jobbplaner efter praktiken och dels för att jag trivs väldigt bra på det här apoteket och kan tänka mig att jobba på apotek nu i början av min karriär. Dessutom dör mina föräldrar av lycka om jag får jobb i Linköping.
Sedan frågade min chef mig om jag skulle vara intresserad av att vara apotekschef. Det var mest en intressekoll men jag blev så paff att jag fick ur mig något i stil med "ja, det skulle ju vara en rolig utmaning!". Så hon ska visa mig lite vad en chef och läkemedelsansvarig gör på ett apotek.
Tredje veckan på praktiken, gott folk. Förstår ni hur eftertraktade apotekare är i Sverige just nu? Många av mina vänner har blivit erbjudna riktigt bra jobb direkt efter praktiken. Jag blir dock lite fundersam. Ska jag, en 24-årig apotekare med liten arbetslivserfarenhet, komma in där och chefa över alla erfarna receptarier och 60-åriga apotekstekniker? Snacka om utmaning.
Men vi får se. Det är som sagt 23 veckor kvar av min praktik och sedan får vi se vad som händer. Jag kan tänka mig att jobba på apotek i Linköping typ till 2012 då jag kan göra equivalency-testet för den amerikanska apotekarlegitimationen och söka jobb i USA. Åka till USA och jobba några år, tjäna fett med cash och sedan ta med mig A till Sverige, köpa hus och skaffa barn. Hahaha. Nej, seriöst. Vi får se.
Ser ni mig som en chef? Nej. Mest ett trött och sjukt emo-barn.
2011-02-17
Bra vs. dåligt
Bra:
- Lärorikt på apoteket
- Min lunch med mamma
- Emelies middag
- Min stackars pojkvän som får lida för att jag är emo
Dåligt:
- Känner mig sjuk, neeeeeeej!
- Cykla i termosbyxor i snö och kyla
- Inget gymmande
- Känner mig lite emo, som sagt
Min mamma är bäst!
Mina fina tulpaner piggar ju alltid upp!
"En sprucken rosenkopp"
Ikväll var jag och Sofie hemma hos Emelie, även känd som Den Tyska Blondinen, för en "Halv åtta hos mig" (eller en "Typ sju hos mig", eftersom vi är alla tjejer med jobb och måste upp tidigt). Det erbjöds god mat, trevligt sällskap, seriösa samtalsämnen om fonder och pension (Emelie är ekonom) och allmänt nostalgiprat (vi har ändå känt varandra i 12 år, ja jag tjatar om det).
Fantastiskt mysig kväll, mina kära tjejer, och fler komma skall. Nästa vecka blir det hemma hos Sofie! Svenskt husmanskost när den är som bäst. Sofie har faktiskt övat på att laga falukorv och makaroner i typ 12 år, så den rätten kommer hon inte att misslyckas med! Skämt åsido, kommer att bli supergott och supertrevligt!
Alla bilder tagna med iPhone, orkade inte släpa med systemkameran. Kanske nästa gång.
Subscribe to:
Posts (Atom)