Sex and the city-marathon!

Efter att ha käkat lite grönsakssoppa kröp jag upp i min sköna säng med min Sex and the city-box (tack syrran!). Med regnet smattrande mot fönstret och med lite riskakor blev det perfekt onsdagskväll. Dock börjar jag störa mig lite på min älsklings-tv-serie. 

När jag bodde i Uppsala kunde jag och min kursare B ha SATC-kvällar då vi plöjde igenom avsnitt efter avsnitt. Vi fnissade, kommenterade kläderna och diskuterade tjejernas val av killar. Men nu känner jag mig lite för "gammal i gamet" för den här showen. Jag älskar fortfarande Mirandas förnuftiga ord, Samanthas hysteriskt roliga kommentarer och de fantastiska kläderna. Men herregud, vad jag stör mig på Carrie! För att vara en trettioårig, framgångsrik kvinna i NY är hon så sjukt förvirrad och osäker när det kommer till män. Och alla hennes förvirrade känsloutbrott och utspel på sina killar påminner mig om mina dramaqueen-tendenser när jag var 18 bast... Jag vill bara skrika "chill out, woman!" till henne ibland.

Jag tror att den serien påverkade en generation av tjejer på gott och ont. Den lärde oss att vara självständiga, starka, framgångsrika kvinnor som kan ha kravlöst sex utan att klassas som "sluts". Den lärde oss om att värdesätta våra tjejkompisar. Men ironiskt nog hamnar alla fyra tjejerna i ett förhållande på slutet av serien (so much for a modern woman...) och serien baseras ju kvinnors konstanta tjat och gnäll om män (inte så självständigt...). 

Jaja, nog med gnäll. Jag älskar fortfarande serien för humorn, värmen, NY-scenerna och kläderna, men jag tar absolut inga kärleksråd från Carrie och gänget. Dock har jag börjat inse nu på senare dagar hur mycket min kursare B påverkats av serien och Carries dramatiska sida. Kommer till och med ihåg att hon brukade göra samma miner och rörde sig som Carrie lite, nu när jag tänker efter. Hon hade dessutom samma otur med killarna som Carrie. Om det berodde på slumpen eller för att hon adapterat lite för mycket av SATC-mentaliteten vet jag inte... 

Precis vad serien handlar om... 

... dock har tjejerna fantastiska one-liners...

 

... och serien lär oss även om vänskap och livet. 

P.S. Känner mig ytlig som en vattenpöl som tittat på SATC hela kvällen när jag såg att min gamla kursare och vän A hade länkat till en dokumentär om Vietnams klimatförändringar... Ska kolla på den i morgon.