SISTA!

Yes, i morgon är det mammas sista cellgiftsbehandling. Vi vet förstås inte vad som händer efter operationen, men än så länge är det SISTA BEHANDLINGEN. Känns skrämmande eftersom det kommer att vara en jobbig och stark behandling men känns också som en lättnad att mamma snart ska slippa lida och vara rädd för dessa hemska behandlingar. Jag tror ingen förstår hur fruktansvärt det är att få cellgift förrän man ser en nära anhörig lida sig igenom det eller upplever det själv förstås. Bivverkningarna är ofattbart grymma. Men i morgon är det sista gången! Alla får hålla tummarna för min mamma!

Efter jobbet idag var jag och körde en timmes bodypump. Kände mig lite halvmosig i hjärnan och trött i kroppen efter springturen igår, men körde lika tungt som instruktören (som är väldigt liten och smal asiat) och kände mig nöjd med mig själv.

Gick sedan hem till syrran och hängde lite med älsklings-Leon. Han är en sådan glad liten parvel, vår lilla solstråle. Får så mycket energi av att leka med honom. Han är verkligen den största anledningen till att min mamma fortfarande kämpar på. Vi lekte, badade honom och hans mamma matade honom medan jag diskade. Kom hem någon gång vid kl 22. Nu ska jag ta en snabbdusch och sedan sova. Ska bli så skönt, har varit en lång, lång dag.

Vår glada älsklings-Leon! Visst har han blivit stor!