Skulle egentligen duscha men hamnade i mammas rum. Höll henne i handen och pratade. Mamma säger att prata med mig är den bästa terapin. Det värmer mitt hjärta samtidigt som både jag och hon vet att jag inte kommer att fysiskt finnas här i höst. Vi pratade lite om den kommande behandlingen och hon är rädd. Hon beskriver det som att stå vid havet och se en våg komma emot en, en våg som kan sluka en. Hon är rädd att denna behandling kommer att vara så giftig att hon inte vaknar mer. Jag försöker lugn, resonera, få henne att skratta och förklara. Men jag måste svälja klumpen i halsen många gånger. Mamma och jag gör high five när jag går därifrån vid midnatt och jag ser mig själv i spegeln. Bilden av fysisk styrka och livskraft möter mig. Om jag bara kunde byta plats med mamma.
Nu måste jag sova, så jag kan stiga upp tidigt i morgon och duscha.
Styrka
No comments:
Post a Comment