Att bo ihop

Nu har jag och A bott ihop i mer än 4 månader. Det går så klart upp och ner! Ibland känns det underbart och ibland är det jobbigt. Det är så klart underbart att få dela min vardag med killen i mitt liv. Men det jobbigaste är hur beroende jag blir av honom. Jag hatar mig själv för det. Idag berättade han att han ska åka till Poznan, Polen med jobbet. Han vet inte hur länge och när än, men jag kände mig direkt nervös, övergiven och ledsen över att bli lämnad helt själv i detta hus. Jag borde vara glad för hans skull för att han gör bra ifrån sig på jobbet och att de vill att han åker. Och det är ju inte så att jag aldrig bott själv eller så. Men det är bara annorlunda nu när man vant sig vid att ha någon att komma hem till och sova med. Det jobbigaste är att A förstår det inte alls. Han tycker att jag borde klara mig själv och jag inte borde vara rädd för något. Hans mamma eller systrar kan sova här. 

Det är lite jobbigt nu, suck. Tycker ni jag är för gnällig och beroende av A? Ska jag bara skärpa mig och vara glad för hans skull?