Typiskt svensk vinter, haha!

Johan!

Haha, den här reklamen är så bra. Känner mig lite extra hemma när jag ser "Johan"! Det är så roligt att kvinnorna är helt tagna av denna blonde viking, när han frågar om han får läsa får han höra "Yes, please" och "Of course!". Hahaha.

Hur vuxen är du?

Gjorde detta vuxentest och fick resultatet att jag är halvvuxen, hehe. 20 poäng av 41! Jag känner mig ganska vuxen och det känns jäkligt bra om jag får säga det själv. Jag är så nöjd med var jag är i livet just nu och jag känner mig extremt lyckligt lottad över att kunna säga så. Mycket tack vare mina föräldrar som uppfostrade mig att jobba hårt, sträva efter ett bra liv och aldrig nöja mig med något sämre. Tack mamma och pappa!

Hur vuxen är du? 

Det här med att bjuda in sig själva...

Som ni alla vet planerar jag och Anthony för vårt sommarbröllop nästa juli. Vi har äntligen hittat vår venue och satt vårt datum. Det är snart dags att finslipa gästlistan och skicka ut inbjudningar. Anthony har en gigantisk släkt som är väldigt tight och han vill så klart bjuda många släktingar (även vissa släktingars släktingar). Hans inbjudningar kommer med stor sannolikhet att leda till gäster som tackar ja, eftersom dem är geografiskt nära. Vår gästlista är redan uppe i nästan 200 personer och förhoppningsvis (enligt statistiken) tackar 20% nej. Men dessa 20% kan även tacka ja och ta med sin moster och gammelmormor, så att vår slutgiltiga gästantal kan komma att hamna på 250 gäster... Vi hoppas förstås inte att det händer.

Alla som känner MIG och har pratat med MIG vet att A har en stor släkt och att jag bävar för gästantalet, då jag 1. föredrar ett litet, intimt bröllop och 2. inte vill ruinera oss. Men så finns det dessa karaktärer som bjuder in sig själva. Jag har redan varit med om flera fall som gjort detta och det gör mig lite frustrerad. Anthony bara rycker på axlarna åt det, men det är hans pengar vi spenderar.. Visst det är inte bara våran dag utan även en stor dag för släkt och vänner, men ett bröllop är inte en officiell fest där vem som helst är inbjuden. Eller?

Häromdagen så träffade vi några bekanta till Anthony och en kille frågade sade rätt ut "visst är jag bjuden?" och kort därefter undrade han om han fick ta med en +1... Ett annat exempel är ett par som bor i södra Kalifornien som plötsligt smsade och frågade om dem var bjudna till bröllopet. Anthony hade inte tänkt bjuda dem eftersom dem inte pratat på flera år, men så klart så sade han som den snälla killen han är "of course!".

Om ni som nu har bjudit in er själva och vi sagt ja, så är det inte meningen att få er att känna er dåliga! Men ni som inte fått någon inofficiell inbjudan från oss än, var snälla och bjud inte in er själva. Det är fruktansvärt jobbigt för oss och visst, i slutändan är det "bara" några hundra dollar hit och dit, men det är själva grejen. Det är vårt bröllop, inte allas allmänna fest.

Med vänlig hälsning,
bitch-bridezillan Naffe

Jag älskar J-Law!

Jag erkänner. Jag har en major girl crush på Jennifer Lawrence (Silver Linings Playbook, Hunger Games, Winter's Bone)! Jag har suttit och läst massa av hennes knäppa citat och kollat på massa youtube-videos på henne som en äkta stalker och hon är inte bara så het utan världens roligaste och gulligaste tjej. Önskar nästan att man var hennes bästa vän. Hon verkar bara så himla jordnära och knäpp, hon älskar mat och säger vad hon tänker. Ovanligt i Hollywood.

Här kan ni se fler vackra bilder på henne på Riccardos blogg.

Hon är vacker...

... Och ser ut som en kvinna och ingen Hollywood-produkt!

Älskar min diamant

Läste detta inlägg i DN om hur mycket förlovningsringen ska kosta och blev lite uppeldad. Hon den där Magdalena Ribbing har ju en del kloka åsikter om vett och etikett, men gudars så jante-svensk och tråkig hon verkar vara i detta fall. Så man får inte köpa sin framtida fru en vacker ring med en diamant om man har råd? Nej, mina vänner, Ribbing har tagit upp "denna fånighet" förr och tycker att en stor diamantring är "förmögenhetsuppvisning", "löjligt"och inte har någon "praktisk användning". Och läser man kommentarerna till detta inlägg blir man nästan full i skratt över att det finns så många avundsjuka och bittra människor därute...

Jag fullkomligt älskar min 2 karat diamantring! Det är det vackraste jag har och varje gång jag ser den glittra på mitt finger tänker jag på min älskade Anthony. Förmögenhetsuppvisning? Anthony kör runt i en gammal Prius Neon och går helst runt i shorts och flipflops, så han är verkligen inte den typen som bara köper dyra grejer bara för att han kan. Men han ville ge mig denna lilla skönhet för att den passade mig, sade han. Man ska inte döma boken efter omslaget... Praktisk? Det är en ring för bövelen, vad är det som är opraktiskt? Har inte fått något annat än komplimanger för den, till och med av främlingar! Många utbrister att det inte är ofta de ser diamantringar i Sverige... Mmm, undrar varför?

Jag tycker att man ska få ha vilka förlovningsringar man vill! Självklart är en förlovning i sig det som är viktigast och ringarna är bara en smaksak. Och smaken är som baken! Vill man ha Fantomen-ringar ska man ha det och vill man ha flera karat ska man ha det - utan att någon förlöjligar ens val! 

Denna bild togs dagen efter att Anthony friat och jag fick ha min vackra ring på fingret!

Hej hopp i lingonskogen!

Rubriken skrev jag någon gång vid kl 22, men har inte förmått mig att skriva något mer. Bara suttit framför datorn. Jag är varken glad eller ledsen idag. Ganska neutral och avtrubbad kan man säga. Har fått stöd och tröstande ord från oväntat håll. Igår kväll ringde en kär vän och idag fick jag sms från en långväga vän. Allt sådant hjälper verkligen. Det får mig att le och fortsätta kämpa lite till.

Men tänkte bara skriva några rader och försäkra er om att jag är ok. Var ute och joggade (det gick så långsamt!) 6 km idag. Springturen började med att jag fick håll och tempot kom inte riktigt igång förrän efter 2 km... Tja, kroppen svarar ju på ens mentala status. Tungt huvud ger oftast tunga fötter. Men på slutet kändes det bra och nu är jag nöjd med mig själv. Speciellt efter att jag satte i mig en liten tosca-kaka och en muffins idag. Jag äter alltid skräp när jag mår skräp.

Stor kram till er alla godingar som läser min tråkiga blogg!

Någon som känner igen sig?

Varför?!

Jag är ledig söndag och tisdag. Det kommer att regna söndag och tisdag. Varför Gud varför? Hatar du mig så mycket?

Oh baby

Mina sms handlar mest om bebisbajs och mammas hälsa just nu, haha. Det är så random och roligt att få ett glatt sms om att Leon har bajsat! Stackarn är lite förstoppad. Men visst är han en sötnos!

God morgon, USA!

Säger god kväll Sverige med denna fantastiskt roliga bild. Saknar ni mig ännu?

How to be a Swede

Haha, Anthony, read and learn.

26

Nu är jag 26 år gammal. Shit alltså. Åldersnoja? Not so much. Är jag var jag trodde jag skulle vara vid denna ålder? Vet ej. Är jag världens lyckligaste tjej som har allt jag kan önska mig? Yes sir.

God natt, kära vänner.

Äntligen!

Äntligen är du min. Och jag är din. Låt oss njuta av varandra.

Kalles kaviar?

Satt i lunchrummet idag ned våra pappersdockor som enda sällskap. Plötsligt insåg jag att en av mina tanter liknade en kändis! Eller vad tycker ni? Fotografen hade fått till lite väl mycket kontrastfärg i bilden så hennes hår är ju alldeles gult! Och frisyren... Precis som Kalles!

OBS! Detta är skrivet med mycket kärlek och en stor portion humor. Min kära kollega är en otroligt vacker dam och jag önskar att jag kommer att vara så elegant när jag är i hennes ålder.

Någon mer som har detta problem?

Roligt

Rolig bild.

Så trött. 9,5 timmar jobb och 1 timmes spinning. Måste sova.

Skumtomte

Eller skum tomte? Det är skillnad. Här har vi en skum skumtomte som tittar skumt på mig. Ja, jag är lättroad idag! Och jag får käka godis idag, yay! När man bestämmer sig för att man inte får käka godis, blir man så glad när man får!

Glad blir man också av min fina röda skjorta från TH. I alla fall jag blir glad, haha.

Är jag störd?

Denna bild har cirkulerat på Facebook ett tag nu och jag fnissar lite varje gång jag läser den här texten. Varför har man blivit så besatt av att visa alla vilket "perfekt" liv man har? Vad gjorde vi för 10 år sedan när vi gjorde något roligt: till exempel klarade en tenta eller förlovade oss? Vi ringde väl de personerna som betydde något och berättade det för dem och livet gick vidare. Men nu... Nu ska alla i ens bekantskapskrets älta ens uppgångar och nedgångar. Helst ska de like-a ens uppgångar.

Men jag fnissar också lite åt texten för att den påminner mig lite för mycket om mig själv. Jag skulle lätt kunna skriva en sådan status eller blogginlägg. Dock tror jag att jag har läsare här för att mitt liv inte är perfekt också. Jag hoppas att jag visar mer än bara en "perfekt" fasad. Att jag visare er att trots motgångar så måste man kämpa på för att uppnå sina mål! Och det gillar ni väl hos mig?

Fast lite "narcissistisk, machiavellisk och psykotisk" är jag allt ibland, haha.

For Anthony

It sucks to be on the different side of the globe from you...

See? The whole WORLD uses the metric system, why you no use it?!

Or?

P.S. Nope, I can't sleep. I hate you, jetlag.

Så himla jag!

Alltid trött, tills jag sitter framför en dator!