"Hello pretty lady, how are you doin' today?"

Fick jag höra idag av en helt okänd afroamerikansk student när jag strövade runt på campus. My God. Om någon skulle säga sådär i Sverige till någon tjej, skulle förmodligen denne få en käftsmäll. Snäll (och chockad) som jag var bara stirrade misstroende på honom.

Nu har jag gått upp 07.30 två dagar i rad och åkt till skolan som en och annan amerikansk student. Gårdagen var som sagt en riktigt trevlig dag men lång dag. Mötte upp den andra från Uppsala, Johannes, en kvart innan vi skulle samlas i University Union (typ kåren) och tillsammans gick vi till Redwood Room för våran orientation information. Första intrycket: Är jag i Indien?! Andra intrycket: Nej vänta, jag är i Kina! Bara en massa kineser och indier överallt som rörde sig i klungor likt en amböa! Jag är ju i och för sig själv asiat, så jag ska väl inte klaga. Personalen på OGE(Office for Global Education) presenterade sig och malde på i evigheter om alla regulations och allt vi inte fick göra. Efter lunch delade vi upp oss, exchange non degree som jag tillhör är en grupp på ca 40 personer från hela världen. Schemat bestod av campus tour, library tour and that's it. Fy så tråkigt. En grej var mer socialt för oss i exchangegruppen och det är på onsdag nästa vecka då vi ska leka lite lekar på The Peak. Kanske blir det lite klättring och sådant. Men det är bara den enda gången innan skolan börjar 31 aug. Inga fester, barbecues, middagar med gruppen... Tråkigt. Tacka vet jag Uppsalas nollningsveckor.

Klockan 15 var vi klara och jag och två svenskar, Johannes och Lena, bestämde oss för att bege oss ner till Downtown. Bussarna går verkligen smidigt och ofta från Sac State. Det blev en trevlig eftermiddag med mobilshopping, fast food och en massa promenerande.

Idag har jag haft ett möte med min coordinator, dr. Freeman, för att checka in mina immigrationspapper, försäkring och få schema. Schemat ser ok ut, har fått kurser jag vill ha, men på ganska konstiga tider. Ska försöka "crash courses" och fixa till det när skolan börjar.

Seriöst, jag är så sjukt trött. Har gått upp 07.30 i tre dagar nu för teoriprovet och skolan. Dags för powernap. Vill bara tacka alla underbara som läser och kommenterar i bloggen. Känns så roligt att ni följer min resa. Alltid roligare att veta att jag skriver för någon och inte bara för mig själv! Love you, guys!

First day in school

Tankte bara skriva nagra rader om forsta dagen i skolan. Ar dock hos min kusin, sa lite jobbigt att skriva och dessutom ar jag dodstrott, sa blir att lagga sig tidigt idag. Orientation week borjade med en massa information. En massa information. Fran 9-15. Roligt att traffa de andra exchange students. Vi ar 4 fran Sverige, en massa fran Taiwan och forstas manniskor fran hela varlden: Tyskland, Spanien, Kuba, UK... Nice. Efter motena akte jag o 2 andra svenskar ner downtown for lite mobilshopping (till dem). Oj, vad vi gick i varmen. Maste varit 38 grader idag. Minst. Men det var trevligt! Dock var vi overens om att inte bara hanga med varandra utan vi maste lara kanna andra ocksa. Haha. Berattar mer imorgon. Dodstrott.

Saknar er alla. Speciellt dig, R.

Life is good

Jag klarade the written test! 35/36 rätt! Synd att asiatkillen inte rättade mitt prov igen, då hade jag förmodligen skrikit "In you face, gook!". Men om jag ska erkänna så var provet inte svårt, flervalsfrågor med ganska lätta svarsalternativ. Men det är ändå väsentliga skillnader på körsättet och trafikregler här och i Sverige. Dessutom fattar jag inte hur mycket mph (miles per hour) och feet och shyte är. Ah well, nu är det över. Har fått ett temporarly license och nu återstår bara uppkörningen. Läskigast kommer att bli hastigheterna och de sexfiliga motorvägarna, annars så kan jag ju köra ganska stabilt och riskmedvetet. Tror jag.

Moster Jennifer och jag firade mitt resultat med shopping! Tant Ching, en överviktig kinesisk tant, vännina till min moster erbjöd sig att skjutsa oss till Arden Fair Mall. Jag höll på att spy i baksätet. Trött, svettig, hungrig efter tidig frukost... Och tant Chings hemska röst! Hon pratade oavbrutet (oavbrutet I'll tell you) med en nasal, högljudd röst och bröt extremt mycket på kinesiska. Fattade knappt ett ord. Fick däremot nästan migrän.

Shoppingen var dock inget att klaga på. Är inget fan av amerikansk design, men GAP och lågprisjättarna JC Penney, Forever 21, Macy's har ju så sjukt mycket att välja på. Nu är affärerna dessutom inne på 75% off reapriset (50%), så då kan man hitta riktiga godbitar för priser bättre än H&M. Till exempel mina jeans från GAP kostade $50 på rean vilket är 350 svenska riksdaler. Typ $200 (~1400) gav jag idag för allt, vilket nästan är en helt ny garderob! Dollarn är ju ganska ok just nu. I like.You like?

Moster och jag töntade oss lite o provrummet på GAP och tog på oss likadana outfits.
Ni ser, jag brun och rund, hon blek och smal...

Bar omkring på dessa i totalt 5 timmar...


Resultatet ser ni här! Klicka för att förstora!

Nervös...

Har teoriprov imorgon (om 9 timmar). Sista chansen alltså. Typ. Nervöst. Så så så pinsamt om jag kuggar. Det ska egentligen vara piece of cake. I suck, I really suck. Wish me luck!

Nu ska jag lämna mitt nya skrivbord och gå och lägga mig med min nya kudde och ställa klockan på mitt nya nattduksbord. God morgon Sverige, god natt Naffe!

Tacky och underbart

Klockan 17 ringer min kusin Dan och säger att han ska hämta mig klockan 18.30 för bröllopet. Hans barndomskompis gifter sig och tycker att Dan ska ta med sig sin kusin från Sverige till the reception. Först blev jag lite orolig för att komma på någons bröllopsmiddag utan att ens känna personerna ifråga, men när jag väl kom dit dämpades min oro. En gigantisk restaurang var bokat för middagen. 50 bord med 8-10 gäster vid varje bord. No chance att jag var den enda som inte kände brudparet. Vietnameser, vietnameser, vietnameser... Vietnameser överallt! Blev alldeles fascinerad. Visst att det bor många vietnameser i Sacramento och Cali, men just då kändes det som om alla var samlade på samma ställe. Wow, i Sverige må tjejerna på communityt Friedrice vara snygga och populära, men här skulle de vara en vårta på världens ände. Shit, vilka vackra vietnamesiska tjejer. Kände mig dock ändå som en jätte. Alla kvinnor här är små, nätta, spröda, delikata, spinkiga...

Många av de gamla traditionerna kände jag igen från bilder från mina föräldrar bröllop. Men vissa saker var nya. Som att alla gäster måste ta ett tillgjort kort med brudparet och en tacky bakgrund när de kommer eller att brudparet börjar dansa vals som sedan övergår till shakande till Low med Flo-Rida... Det fanns även trollkarlsshow, ett traditionellt mexikansk band och orkester med traditionella vietnamesiska instrument. Gott och blandat! Jag åt verkligen som en vietnames av alla 10-tals kinesiska/vietnamesiska rätter som kom ut på snurrbordet. Krabba, hummer, räkor, vaktel, kall kyckling, anka... Oh dear me. Dansade dock bort några kilo mat tillsammans med kusinens fru på diskogolvet till vietnamesisk popmusik framförd av en tjej i guldhotpants. Kan det bli bättre?

Bröllopet var överdådigt, too much, tacky och alldeles, alldeles... Underbart! Mitt första vietnamesiska bröllop.

Mister Lonely

Här ligger jag på sängen, käkar biggaråer och kollar upp vilka kurser jag vill läsa i höst. Idag ska vi ta en sväng förbi IKEA så att jag kan köpa ett skrivbord. Ikväll skulle jag egentligen på min kusins kompis bröllop, men eftersom jag inte har hört något mer från någon blir det säkert inget. Just nu är det lördagskväll i Sverige. Ni ska säkert ut och mysa, festa, grilla, dansa och njuta av svensk sommar? Jag är inte avundsjuk, nej då.

Jag känner mig så uttråkad, ensam och jag längtar hem! Jag vet att det knappt har gått en vecka, att jag inte har körkort, att skolan inte har satt igång ännu och att jag har ingen att hänga med. Men jag känner mig bara så ensam. Usch, vad jag gnäller.

Sac State

Idag hade Charlie (min mosters man) några timmar över och gav mig en liten rundtur på min skolas campus. Sac State (California State University, Sacramento) är stort. Mycket stort. Campuset är som ett litet samhälle med allt man kan önska sig, helt underbar med en gigantisk grön park, massa roliga växter och fräscha byggnader. Love it! Åh, ser verkligen fram emot Tuesday 18th, då vi börjar våran orientation week. Ska bli så så spännande!

Bilder från Sac State's campus och på världens godaste körsbär.

Hemmafru?

Har lugnat ner mig nu från katastrofen i morse och sitter och försöker läsa på till omtestet på måndag. Jag längtar verkligen tills jag får körkortet och skolan börjar. Pallar inte att gå hemma utan något att göra. Det har i och för sig bara gått 4 dagar sedan jag kom hit och jag har verkligen behövt de här dagarna för att bli kvitt jetlagen. Idag har jag sprungit på löpmaskinen i 30 minuter och lekt lite med Stewie. Tänkte gå ut och springa eller gå i kvarteret, men 36 graders gassande sol är inte så hälsosamt. Nu ska jag läsa vidare i California Driver Handbook 2009. Blä.

P.S. Glassbilen här har en Looney Tune-melodi, ni vet den här "Everybody sing the song, du da, du da, everybody sing the song, du da du da dey...". Mycket irriterande när man ska plugga.

Utsikten från vår dörr och mina två bästa vänner.

Fail

Idag blev jag ivägstressad till DMV för ett nytt written test, eftersom min mosters man kom på att DMV är stängt på fredagar. Jag hade inte pluggat tillräckligt, men tänkte att det kunde väl inte vara svårare än förra gången. Jag kände mig mycket säkrare och tyckte att frågorna gick som smort. Gränsen för godkänt är på 6 fel. Jag fick 11 fel. Fuck. Hela pappret var rödmarkerat. Den asiatiska killen som rättade mitt test retades lite:
- But you're asian, aren't asian supposed to be smart?
- If you're smart you would have shut you fucking mouth, motherfucker. sa jag och sköt honom i huvudet. Nej, inte riktigt, men jag kände för det, istället jag svarade lite ofokuserat:
- I'm Swedish.
Han verkade inte riktigt förstå om jag skämtade eller var allvarlig och sade istället "next".

Fuck. Nu har jag bara ett försök till på mig, annars måste jag betala ännu en avgift på $28 och göra om testet och ha max 3 fel... Fuck fuck fuck. Det får man för att vara ute och ha trevligt och dricka vin. "Third times a charm" uppmuntrade min kusin mig. Fuck you, tänkte jag.

Inte glad.

Drinking in downtown Sacramento

Ikväll var kusinen ledig från jobbet och frågade om jag ville med ner på stan och "hang out" med honom och hans flickvän (som är från Hong Kong!). Well, of course! Jag fick en rundtur i centrala Sacramento och vi satte på ett fräscht bar/lounge-ställe vid namn Bistro. Happy hour här innebär väldigt billiga drinkar, typ $3 vilket motsvarar typ 20 spänn per drink. Nice. Men svenne som jag är beställde jag rosé. Haha, kusinen och dennes flickvän hade typ aldrig sett eller smakat det förut. I och för sig har jag aldrig testat Blue Moon-öl förut. Den är orange. Anyways, var det en trevlig kväll och jag gillar verkligen min kusin och hans tjej. Kul att kusinen är lika lättpåverkad och blir lika röd som mig. It's in the genes. Ok, jag är fortfarande lite på kröken just nu, "on the buzz" som man säger här, så jag ska nog gå och lägga mig. See you on the other side!

1. Min lunch bestående av smarriga vietnamesiska degrullar.
2. Suddig White House i Downtown.
3. Min kusin och hans Vivianne.
4. "Vår" busiga hund Stewie (döpt efter Family Guy-bäbisen).

Me, miss Hawaiin Tropic?

I morse vaknade jag vid 07 av mig själv. Jäkla jetlag. Men idag var det praktiskt för jag skulle ner till DMV, motsvarigheten för Vägverket, för att fixa kalifornisk körkort. En intressant process. Först kom jag dit 30 minuter innan de öppnade för att stå i kö och fylla i konstiga papper. Var tvungen att ange vikt, ögonfärg och dylikt... Fick äntligen komma in, sitta ner och vänta på min tur. Passade på att spana in människorna. USA är ju väldigt heterogent, men Kalifornia är extremt heterogent. ALLA typer av människor finns. Ingen bryr sig särskilt mycket om hur man ser ut eller är. Känns skönt. Väl framme vid disken träffade jag en trevlig blond tjej som var hjälpsam men lite stel. Den mörka killen i disken bredvid däremot var lite rolig (och gay). När han betjänat sin kund stirrade han på mig och fnissade lite. Han hade lite ljusgröna tänder.
- Wow, you're really tanned! utbrast han.
- Hehe, yeah, I'm from Sweden. We love tan.
- Oh, really? It's a fake tan?
- No, it's natural, but I've been on a vacation, so...
- You mean, you people goes to a place to get tanned?
- Yeah, like Greece...
- Oh really, that's odd... You look like Miss Hawaiin Tropic! *fniss*
"You have green teeth!" sa jag inte utan just då blev jag klar och fick gå till en annan disk. Jag log lite artigt åt honom och skyndade mig iväg.

Vid den andra disken fick jag lämna fingeravtryck och ta foto. Gubben som hjälpte mig var lite mysig och skrek nästan över hela lokalen att jag inte log på fotot och att jag borde det, så att polisen kan se att jag är "a happy person"... När allt var klart, trodde jag att det var dags att åka hem, men nej. Plötsligt schasade de in mig i ett litet rum med massa bås, där jag skulle ta det skriftliga testet direkt. Förvirrad och inte alls redo satte jag mig ner och gjorde det. 36 kryssfrågor och man fick ha max 6 fel. Fick 10 fel. Måste alltså tillbaks, göra om det och sedan köra upp. Dear me. Men det ska nog gå! Nu ska jag käka lunch och sedan ta en runda på löpmaskinen. Later!

Miss Hawaiin Tropic?

No driving license, no life

Eftersom jag inte har hunnit fixa körkort ännu och alla jobbar idag, är jag uttråkad. Extremt uttråkad. Så uttråkad att jag sitter och leker med min webcam. Boring. Passar även på att läsa på om trafiklagarna och dylikt. Boring. Tänkte ställa mig och springa på löpmaskinen, men fattar inte hur jag ska få igång den. Tekniska Naffe.

1. Plugghäst. 2. Andy Warhol-inspirerat. 3. Glad. 4. Bubblor.

Mitt nya hem

Att bo hemma hos någon relativt okänd är spännande. Jag hade tills i förrgår aldrig träffat min moster och hennes familj förut och jag oroade mig hur det skulle bli att bo ihop med en familj som är så lik men ändå så olik min egen. Än så länge har det varit jättemysigt. Min moster och hennes man jobbar hela dagarna och låter mig ha fria händer med allt. Alla har varit så omtänksamma och verkar uppriktigt gilla mig. Än så länge. Men när nyhetens behag har försvunnit och jag inte städar mitt rum och kommer inramlandes 3 på morgonen kanske jag inte är så populär längre...

På bilderna kan ni se min frukost bestående av papaya och vattenmelon, mysiga köket, trädgården, kinesiska äpplen, nedervåningen, mitt egna badrum och till sist mitt rum!

Jetlag

Plötsligt slog jetlagen till som en slägga. Känns som om jag inte har sovit på flera dagar... Idag har jag hängt med mostern och shoppat på outlet. Allt är verkligen SÅ mycket billigare här... Farligt.
Jag har även hunnit träffat min kusins familj som bor i ett drömhus med jacuzzi, biljardbord, pool som skiftar i olika färger (ljus) och en liten 2-årig krabat vid namn Darren som jag är faster åt... Faster... Där ser man.

Har fått reda på att jag kan få ett temporärt Californian körkort som gäller lika länge som mitt visum, så förhoppningsvist behöver jag inte göra något test... Trafiken verkar dock livsfarlig, men man tar sig ingenstans utan bil, so what to do? Som min kusin sade: "Driving drunk, it's the American way of driving."

Imorgon kommer lite fler bilder. Stay tuned.

Min lilla walk-in closet med mina nyinköpta älsklingar! Nike vindjacka, Hilfiger-flipflops och låga krämfärgade Converse. Känner mig som Ebba von Sydow...

Do not fear, the Naffe is here!

Tänkte bara tala om för er att jag har anlänt tryggt till Sacramento. Det tog 10 plågsamma timmar mellan Stockholm och Atlanta, re-checkade bagage och sedan 4 timmar till Sacramento. Hann dock med en hel del sömn, Star Trek-filmen och Stephanie Meyers New Moon (uppföljaren till Twilight) New Väl i Sacramento hämtades jag av min söta moster och hennes söte man. Ska bo hos dem ett tag iaf. Har eget rum, badrum, walk-in closet och bil. Life is good. Jag kan sammanfatta det lilla jag sett med att amerikaner är tjocka och afroamerikaner är ohyggligt flörtiga.

Nu måste jag ta igen ett dygns sömn! Saknar er därhemma! Maila, msna och facebooka mig ofta! Lova!

Naffe gör tummen upp till att vara nyduschad, ha trådlöst bredband och vara dödstrött.

Hur känns det?

Den frågan måste jag ha fått minst 50 gånger den här veckan. Ja, hur känns det när man ska lämna sin vardag och alla människor man älskar för att bosätta sig på andra sidan jordklotet? Ärligt talat så har jag inte ens hunnit reflektera över min resa så mycket. När man har fullt upp med jobb och visumansökan, koncentrerar man sig på det istället för att tänka på resan. När man är med personerna man älskar så vill man ständigt vara närvarande och njuta av stunden, istället för att tänka på resan. Men nu då? När man går runt och ströpackar, fixar det sista och har för mycket tid för sig själv, då börjar man tänka på resan.

Det känns mest overkligt… Jag har väl inte börjat ta det på allvar ännu. Å ena sidan känns det spännande, roligt, galet, förväntansfullt och bara helt underbart! Jag kommer att få en på miljonens chans att få uppleva ett helt annorlunda lands kultur och liv, träffa nya spännande människor och uppleva sådant som många bara får drömma om. Å andra sidan…
Å andra sidan vill jag inte lämna min lilla familj när vi är i en krissituation med sjukdom, annalkande bortgång, flytt hemifrån, jobbstress och annat. En liknande krissituation inträffade precis när jag hade flyttat till Uppsala. Då kändes det också som om jag lämnade dem i sticket, när det var som värst och nu känns det som om jag gör det igen. Men samtidigt är alla vuxna nu och kommer lösa sina problem med eller utan min hjälp.

En annan stark faktor som gör resan ännu svårare är R. Om ni inte visste om det så kan jag tala om att jag och R har gett vårt förhållande en till chans. Om ni tänker komma med motargument som ”Gör man slut en gång, blir det lättare att göra det nästa gång”, ”Man gör alltid slut för en anledning”, ”Du ska ju vara borta ett år”, ”Ni passar inte ihop på många sätt”, ”Du är bara rädd för att vara ensam”, ”Man ska inte behöva kämpa så mycket i ett förhållande”, så behöver ni inte. Jag har redan gått igenom alla motargument tusen gånger i mitt huvud och kommit fram till ett beslut. Det kommer att bli ett tufft år. Vi har bestämt att ta ett öppet år där man får göra vad man vill utan att känna sig bunden till den andra. Det känns som om det är det enda rätta. Det kommer naturligtvist leda till en massa problem med saknad, missförstånd, svartsjuka, svåra tidskillnader, ångest över rätt beslut och bara faktumet att vi inte kan träffas på nästan ett år. Men överlever förhållandet det så är det the real deal. Gör det inte det, så har vi inget att förlora.

Och till alla mina kära vänner, ni som har brytt er, stöttat mig och verkligen gjort allt för att jag ska njuta av min ”sista” tid i Sverige, tack! Snälla, försöka hålla kontakten med mig nu!

Nu är det nästan exakt ett dygn tills flyget lyfter från Arlanda och bär iväg mig på nya äventyr! Ni hänger väl med?

Vad kan finnas bakom nästa gatuhörn?

Packa pappas kappsäck

Packa. Sakna. Sova. Packa. Festa. Sakna. Sova. Packa. Sakna. Sakna. Sakna...

Transformation

Igår såg jag Transformers: Revenge of the Fallen. Tre saker slog mig. Ett: Grabbhumor är min humor. Två: Megan Fox är världens sexigaste tjej. Tre: Alla tjejer som pluggar på ett amerikanskt college är långa, smala och sexiga och dansar som på strippklubb.

Nummer tre fick mig lite ur balans då jag varken är lång, smal och sexig och jag undrade i en halv sekund om jag kommer att bli utfryst i Cali. Sedan kom jag ihåg att 55% av alla amerikaner är överviktiga och jag pustade ut.

Jag vet att jag har varit ganska jobbig och nojjig angående min vikt på sistone. Men efter min hektiska tid i maj-juni då jag fyllde alla 24 timmar med plugg/jobb/uppsats, har jag gått upp minst 3 kg. Detta är mycket för mig, då jag alltid har varit en ganska liten tjej. Trots alla fina vänners försäkran om att jag fortfarande är en babe/heting/nätt älva så kände jag mig tjock, tung och otränad. Sedan började jag springa och äta bättre. Nu mår jag bra och har accepterat den här kroppen, trots extrakilona. Hey, jag är kvinna nu och kan inte se ut som en 17-åring längre!

Dock har min mor varnat mig för att hennes syster, min moster är en liten, tunn, blek (vietnamesisk skönhetsideal) kvinna som är ganska "fjollig". Så risken är stor att jag blir utfryst bland asiaterna där. Can't please them all!

Transformers: Revenge of the Fallen - en helt ok film (bild från http://bloggywood.moviezine.se)

Change

Igår kväll njöt jag av en bosnisk middag med två kära vänner. När vi väl var samlade runt det runda bordet och vinet var upphällt började snacket. En ska snart flytta ihop med sin pojkvän, en kanske får publicera ett diktverk och skaffa barn och en ska flytta till Amerikat. Då insåg vi plötsligt hur mycket som hade förändrats och som kommer att förändras. Om ett år när vi ses igen, kommer vi inte att vara samma människor. Fick samma känsla idag när jag packade ner mina gamla fotoalbum och andra minnesfyllda ting. Vänner och kärlekar har kommit och gått, musik- och klädsmaken har inte alltid varit den bästa och leenden på fotografierna från förr verkade så sorglösa. Men kvar finns minnen som har format mig till den jag är idag. Förändringar är inget att vara rädd för eller ledsen över. Det är så livet funkar. Livet är härligt.

Ursäkta sentimentaliteten, men jag ska faktiskt snart lämna alla jag älska och bosätta mig i ett helt annat land för ett år. Jag ska sälja nästan allt jag äger och har goddamnit snart inte ens någon address i Sverige! Så jag får vara sentimental om jag vill!

Undrar hur mycket jag och E har förändrats under de 10 år vi känt varandra?