Frusen

Redovisning av vårt kliniska prövningar-protokoll idag gick bra. Knäppt att redovisa på engelska för bara svenska människor. Idag snöade det när jag cyklade hem. SNÖADE. Jag blev så deppig och frusen att det första jag gjorde när jag kom hem var att krypa ner i sängen. Satte alarm på 16, brukar tupplura i runt en timme. Vilket kanske inte är den optimala tiden... I alla fall. Vaknade kallsvettigt med ett ryck klockan 19.45. När ska jag nu hinna tentaplugga? Har en munta 13.00-14.15 imorgon. Typiskt.

Ibland kan jag känna mig som en jobbig mes. När något är fel borde jag slå näven i bordet och ryta till, så att allting kan ordna upp sig. Men varför göra det när man kan vara tyst och tycka synd om sig själv? Fast i och för sig så väljer man ju ändå att vara tyst. När man inte tar sig tiden och kraften att reda ut det, betyder det att det oftast att det inte spelar någon roll längre... Trots 294 vänner på Facebook och 104 vänner på msn, känns det ibland som om jag inte har någon att prata med. Dagens i-landsproblem!

Jag skiter i muntan om det ser ut såhär imorgon... BMC, december 2008.