Istället för att gå på spinning åkte jag hem med en tulpanbukett och kardemummabullar från Ronaldos i näven. Idag skulle ju mamma få katetern inopererad, men icke. Tydligen hade de haft fullt upp i operationssalen så de hann inte med henne. HANN INTE MED HENNE. Till och med sköterskorna på onkologen var chockade över att det hade hänt. Nu ska vi åka till sjukhuset kl 07 i morgon och få den inopererad och sedan får hon cellgiftet på förmiddagen. Håll tummarna för att det går bra i morgon. Orkar inte med mer otur.
Den här lille killen och jag har hängt i kväll. Leon börjar växa till sig (3,2 kg!), snart är han lika stor som en vanlig bebis. Åh, vad jag älskar honom. Självklart för att han är söt, underbar, luktar gott och är helt hjälplös och så liten. Men mest älskar jag Leon för att han gör min mamma så glad. På något konstigt sätt blev det ändå bra timing att han kom till världen just nu. Han gav min sjuka mamma något att kämpa för.
Jaha, ska upp klockan 06.30 i morgon och åka till sjukhuset. På med pyjamasen, dags att knyta sig.
 |
| Moster Naffe och lille Leon pussas och myser |
 |
| Duktige Leon äter för fullt nu! |
 |
| Kolla in början till plufsiga kinder! Åh! |
No comments:
Post a Comment