Vaknade kl 7 idag för att hinna skypea med A innan jobbet. Meningen var att vi skulle bestämma oss för var vi ska åka på en liten weekend när jag är där i april. Istället slutade det med att vi tjafsade. Suck. Det är bara jobbigt överallt nu. Jobbigt på jobbet, jobbigt hemma och jobbigt med kärleken.
Som barn kan man alltid vända sig till sina föräldrar när det är jobbigt. Som ung människa vänder man sig mest till vänner. Som vuxen människa då? Föräldrarna är gamla och sjuka, vännerna upptagna med sina egna liv och ens partner förstår en inte. Då är man ganska ensam i världen.
Men ensam är stark. Ibland måste man bara skita i alla och värdesätta sig själv. Jag gillar dig i alla fall, Naffe. Du är stark.
No comments:
Post a Comment