Det märks att mina föräldrar är så stolta över mig för att jag är färdigutbildad apotekare och har jobbat några år. Alla bekanta i kyrkan berättade för varandra och för faster om hur duktig jag är som hjälper dem med deras mediciner och att jag kan vietnamesiska så bra! Mina föräldrar är väldigt stolta över att jag kan prata flytande vietnamesiska och läsa och skriva. Det är verkligen få förunnat och jag är tacksam över att mina föräldrar drillade mig som barn. När jag hör och ser hur stolta föräldrarna är över mig känns det som om jag har gjort min plikt här i Linköping. Det fanns kanske en mening med att jobba i Linköping i några år, även om jag i mina tråkigaste stunder önskade att jag hade ett mer spännande jobb någon annanstans. I slutändan vill man ju bara att föräldrarna är stolta över en.
Efter mässan hämtade jag och pappa brorsan och vi åkte och handlade på Tornby. Börjar ladda kyl och frys inför Anthonys och hans mamma besök... Det är gött att hänga med brorsan, vi har samma syn på saker och ting och samma humor. Pappa bjöd på korv och mjukglass på IKEA, det var mysigt men jag var dödsmätt när vi kom hem. Så vid middagstid begav jag mig ut en springtur som egentligen skulle bli en snabb 5 km runda men istället blev en relativt snabb 6 km runda. Kände mig sjukt stolt och stark efteråt.
Nu ska jag väl duscha och se någon film innan jag somnar. Igår såg jag Django Unchained. Inte imponerad alls, Mr Tarantino. Den var mest seg, tyckte jag. Snygg och hade vissa roliga scener, men mest seg.
Glad och svettig tjej!
2 comments:
Åh vad jag längtar efter en helt nedkopplad dag när jag läser ditt inlägg. Ingen mobil, ingen dator, totalt isolerad. Jag kanske skulle satsa på en stuga i skogen;) Jag är en av de där personerna som kan tycka att det är skönt när jag glömmer mobilen hemma.
Det är för att du är klok. Människan är inte gjord för denna ständiga ström av information... Kram på dig!
Post a Comment