Bye bye Beach 2009

Den här veckan har jag börjat en ny kurs, varit på 2 pass på Stallet, varit på Pharmada-utbildning, förnyat mitt pass hos polisen, skickat in hundra stipendieansökan, slängt min gamla skrivbordsstol, hämtat B:s post, sett 3 avsnitt av Heroes och ätit 3 semlor. Och vad är det för dag idag? Onsdag! Allt detta på 3 dagar! Är mest stolt över de 3 semlorna... Fortsätter jag i detta tempo kommer jag att smälta in finfint bland tjockisarna i USA. Fast jag ska ju till California, där boobjobs, blekta tänder och stenhårda abs är idealet. Fan.

I morgon bär det av till västkusten! Det ska bli så mysigt! Jag ska vara en söt, leende, helylles svärmorsdröm hela helgen!
... Hörde jag någon skratta hånfullt?

Mamma, jag vill bli som dem när jag blir stor!

Ansiktsbokens förbannelse

Har fått samma vänförfrågan 3 gånger från en okänd på Fejjan. Jag har ignorerat det 3 gånger och idag beslöt jag mig för att ta reda på vem människan är.

Naffe Today at 10:08am

känner jag dig?
Jessica Nilsson Today at 11:06am
berzan a klassen

Med dessa 3 ord menade hon att vi har gått i samma högstadieskola, hon gick i a-klassen och jag i h-klassen. Vi har aldrig träffats privat, vi har aldrig pratats, jag har när jag tänker efter, aldrig sett henne... Ändå försöker hon bli vän med mig. 3 gånger. Riktigt skumt. Om det är någon som vet vem detta är och vet något om min relation till henne, säg gärna till. Skumt.

Försten till 300 vänner vinner!

Ny dag, nya tag!

Den här helgen skulle vara en sådan där "ta-igen-alla-nödvändiga-saker"-helg. Jag skulle ta tag i sommarjobb, stipendieansökningar, storstäda mitt rum, rensa ur garderoben och slänga den onödiga 2 metershögen med gamla papper från 4 års plugg. Har jag gjort det? Nej!

Måste bara berätta om min fredag. Då var jag och mina 2 kära Lkpg/Uppsala-tjejer ute för en bit mat på Snerikes. Tre ord för vår indiska servitör. Hopplös, hopplös och hopplös. Han förstod och pratade inte engelska och visste inte att förrätten skulle komma före varmrätten. Fick mina baconlindande dadlar samtidigt som tjejerna fick sin äppelkaka utan äpple. Dessutom kom han in (nästan en timme sen) med en flaska rödvin med bara två glas som han gav till L och H. Ser jag ut som en tjej som halsar rödvin?! Ser jag ut som en alkoholist?! Jag, L och H skrattade oss genom hela middagen och kvällens stående skämt var när han närmade oss vårt bord och alla muttrade i mun på varandra "Undvik ögonkontakt!!". Notan var helt åt helsicke fel och köksmästaren drog av ganska mycket, till exempel de 3 ölen vi inte beställde... Underbart. Kvällen fortsatte på Värmlands för galna teknologdanser (L was on the fire), skvaller från H, mjölkdrinkar och en del "Naffe, we miss you!". Kvällen avslutades på ÖG, där vi stod och störde en annan charmig vakt som ett par medelålders fem i ett-ragg...

Nej, men seriöst. Helgen har varit extremt lugn och skön. Har typ bara sovit i R:s knä. Nu, sömn. I morgon,ny dag, ny kurs och kanske lite träning?

Alkoholist, javisst? Snerikes, augusti 2008.

Once you go asian, you'll never go caucasian?

Varför tror vi asiater att vi är så snygga, exotiska och häftiga? Under hela min uppväxt har jag nästan uteslutande haft svenska vänner. Säga vad man vill om svenskar men de är sköna människor. Avslappnade, varma och ödmjuka människor (go Jantelagen!). Annat kan jag säga om asiater. Narcissism, arrogans, dold rasism och en förkärlek till skvaller är bara några av egenskaperna jag har lagt märke till hos många asiater, oavsett var de bor. Nästan alla asiatiska tjejer (och många killar) har en egenkär blogg där de visar upp sig i olika sexiga poser och skryter om att de är "avancerad nybörjare"-modeller. Asiatiska föräldrar som oförskämt skryter om sin "duktiga son som köpt en BMW, men är ihop med en svenska" eller skvallrar om "den där mörka grannen som verkar skum"... Visst, många asiater har tack vare de asiatiska generna behagliga drag och med en rik historia av kultur och traditioner, ska man absolut vara stolt över sitt ursprung och visa det. Men den där egenkärleken och arrogansen...

Angående asiatiska tjejers egenbild, kan jag tänka mig att Tila Tequila (som f.ö är vietnamesiska...) säkerligen har bidragit till att en rad asiatiska småtjejer bleker håret och leker sexig asiatiska. Media framställer ju oss asiater som antingen sexobjekt eller nördar. Jag säger inte att jag skulle vara bättre på något sätt, ni har ju själva sett mina egobilder. Men man måste väl ändå ganska snabbt inse att trots goda anlag kommer de där sexiga sneda ögonen att få mörkar påsar och den där nätta kroppen kommer att bli en asian mama-booty. Då kan man inte längre spela på mysticismen och sensualiteten som omger asiater, då är man bara en vanlig människa som vill ha respekt från sin omgivning.

Alltså, mina blogginlägg efter midnatt bör läsas med en nypa salt.

Sexy or nerdy? Det är inte lätt att vara asiat...

Vad kvinnor tänker på...

R(eg): När jag börjar blir mätt, så käkar jag upp köttet först. Vet du varför?
N(affe): Det är dyrt.
R: Nej, gissa igen.
N: Det är dyrt.
R: Neeej, det börjar på P...
N: Pengar!
R: Nej...
N: Pengar!
R: P som i..?
N: Pengar? (fortsätter gissa på pengar)
R: Nej!
N: Penis! (fnittrar)
R: Gissa igen...
N: Penis?
R: What the...
N: Pengar? (Tystnad då jag avlider av skratt. R håller på att ge upp när det går upp ett ljus för mig.)
N: PROTEIN!
R: Ja. Du gissade 11 pengar och 2 penis... Det är det enda du tänker på!

Denna konversation utspelade sig på min underbara födelsedagsmiddag på Il forno. Då hade jag bara druckit ett glas vin...

The Greatest

Once I wanted to be the greatest
No wind of waterfall could stall me
And then came the rush of the flood
Stars of night turned deep to dust
- Cat Power

Här sitter jag i mörkret. Vägrar tentaplugga. Vägrar fixa med min ansökan. Vägrar äta upp min Mars som viskar till mig i mörkret: "Naffe... Du behöver mig... Du vill ha mig. Ta mig!". Men nej, jag vägrar! In your face, Mars! Lyssnar på 4 låtar från Mammuts soundtrack på repeat. Grymma låtar. Känns lite som jag vill utmana den filmen. Typ bevisa för filmen att trots att den inte var min favorit, kan jag ändå lyssna på låtarna. In your face, Moodyson! Kanske dags att gå och lägga sig?

"Do you think I'm sexy? Do you really want me?"

Gravid..?

Nej nej, bara uppsvälld efter en god och mättande fika på Pharmen. Eftersom jag och B har allvarliga kommunikationsproblem, satt jag hemma och väntade på honom och D för lite fika, medan han och D satt på Pharmen och väntade på mig för lite fika... Det slutade med att jag dukade undan teet, de nyinköpta kakorna och åkte till Pharmen istället. Mätt och belåten blev jag i alla fall!

Jag och asiaterna diskuterade förhållanden. Varför tänker killar och tjejer så så olika? Hur mycket ska man förändra hos sig själv för förhållandets skull? Varför är det så svårt att kommunicera? Varför är det så lätt att se fel hos den andra istället för att se till sina egna fel? Varför ska man "kämpa" för sitt förhållande, är det inte meningen att det ska vara lätt om det känns rätt? Så många frågor, men inga svar.

En annan sak som diskuterades i tentapluggandet var: Förstör Hollywood våra förhållanden? Genom att bygga upp en lögnaktig bild av det "perfekta" förhållanden där materialism och klichéer är det viktigaste i ett förhållande, så förstår jag om dagens par har det jobbigt, t.ex på Alla hjärtans dag... Det räcker med att slå på tvn för att förstå att kärlek är synonymt med den dyraste Cartier-ringen som finns. Eller att man bara säger "jag älskar dig" när någon har ordnat en karibisk kryssning med tillhörande bad i månskenet till ljudet av delfiner. Vem behöver egentligen allt sådant? För när kryssningen är över, ringen är tappad och de romantiska ljusen har släckts så finns det ingeting kvar. Jag vill bara ha förståelse, samhörighet och trohet.

Tänk om man vore lika lycklig som The Hills-tjejerna... (ironi)

Moodyson förstörde min födelsedag!

Ett stort tack alla nära och kära, bekanta och obekanta som firade mig på min dag igår! Hur jag firades? Det började på seminariet på morgonen med en powerpoint med bilder på en dreglande Naffe med dubbelhaka sovandes sött på föreläsningar, som visades för hela klassen. Smått pinsamt, men otroligt gulligt att de ansträngt sig och att handledaren spelade med. Detta följdes upp med underbara vänner som dök upp med tårta och skönsång på lunchen och lunchrummet sjöng med. Tack kära vänner! Cyklade som en galning med trasig cykel till centrum för att få en överraskning av R. Eftermiddagsbio! Otroligt mysigt, men helt helt fel film för en födelsedag. Mammut är en av de mest deprimerande filmer jag sett och påminde mig om diverse obehagliga händelser i mitt liv. Men skådespelarinsatserna var suveräna och handlingen gripande. Dagen avslutades med italienska delikatesser och gott vin på Il forno a legna. Tack älskling!

Bara 22 år men tyngdlagen blir alltmer tydlig. Har upptäckt att jag att jag inte längre kan supa (2 drinkar) och komma hem på morgonkvisten, inte tvätta bort sminket, äta skräpmat varje dag, strunta i träningen och ändå vara störst, vackrast och bäst! Konstigt. Nu: tentaplugg! Om jag har tid i helgen måste jag bara berätta om en sjukt rolig händelse som har med min galla och min blogg att göra... To be continued.

Hoppas ni får en fin alla hjärtans dag! ...Äsch, det är ändå bara en kommersiell högtid.

Ser ni likheten? (Bild från Wild wild west-festen 2006)

Can it really be..?

I morse fick jag ett underligt samtal. Några timmar senare var jag med om en kort och underlig intervju. Intervjun avslutades med några underliga ord: "... well then, I will now nominate you to the university and then..." Efter de orden kunde jag inte längre koncentrera mig på vad damen på Internationella kansliet sa. Jag satt helt mållös. Ska jag alltså ÄNDÅ få åka till California och studera business? Ja, jag har blivit nominerad till en utbytesplats på California State University, Sacramento, precis det campuset jag ville åka till. Jag var en av de första lyckliga på reservplatslistan. Så om allt går enligt planerna (yeah right, med min otur...) och tusen viktiga dokument fixas i tid, kommer jag alltså att befinna mig på andra sidan Atlanten i höst.

Det är inte det att jag inte är glad. Jag är bara så chockad. Och lite skeptisk, IK har haft mycket strul med USA-utbyten. Efter det dystra beskedet i januari har jag gjort mitt bästa för att skjuta undan tankarna på USA och fokusera på annat: plugga England, jobba i Norge, exjobb osv. Men varje gång någon nämnt utbyten eller USA har jag känt den besvikna, hopplösa känslan darra till i magen. Och nu. Nu har jag mot alla odds fått det jag så gärna ville ha.

Förutom osäkerheten om jag verkligen kommer iväg, så är det något annat som får mig att inte hoppa högt och skrika i falsett av glädje för att få åka till världens roligaste land. Han som sover så gott i min säng just nu.

The land of the free...

Isolering

Om ni undrar varför jag inte har uppdaterat på länge så är det helt enkelt för att jag inte har lust. Jag har inte lust till mycket just nu. Har varit ganska osugen på det mesta. Ligger mest i min soffa och kollar på någon nynerladdad film eller sitter framför datorn och löser mina farmakoterapi-fall. Orkar inte ta tag i utbytessökandet, stipendiesökandet eller sommarjobbsökandet. Känns bara som om jag ändå inte kommer att få något ändå. Snacka om att ge upp innan man ens försökt. Men lugn bara, jag kommer igång så småningom. Jag skyller på kylan, mörkret och FRAMFÖR ALLT den hemska halkan som får mig att bli denna sega, asociala och ineffektiva människa!

P.s har fått klagomål angående typsnittet.Testar detta.

Från spontanutgången i fredags.Var tvungen att leda cykeln hem senare...

"Kom igen nu, lilla gumman, såja såja..."

Om en charmig man med bockskägg, tandställning och ring i örat vid namn Lasse frågar om ni vill donera lite galla till viktiga kliniska prövningar, säg NEJ! Nu ska ni få veta varför.

Idag gick jag upp kl 07.30 för att masa mig iväg till Ackis. Väl där träffade jag bekanta galenik-labhandledare och en riktigt mysig professor Lars Knutsson med en diamant i örat. Han såg ut som glad och mysig Gert Fylking. Fick därefter kolla på en instruktionsvideo som fick mig och den andra nya killen att blekna och skratta nervöst. Professor Knutsson kom sedan och drog iväg med mig för att svälja katetern. Ja, ni hörde rätt. Man skulle föra ner en 2 cm bred plastgrej med tillhörande slang i hårdplast på 1-1,5 meter i min lilla tunntarm via munnen, magstrupen, magsäcken och till sist ner i tarmen där små ballonger blåses upp för att hålla kvar den där (se bild).

Professor Knutsson eller Gert Fylking?

Professorn lät som han pratade med en femåring när han förde ner slangen första biten. Det kändes ungefär som att kvävas och kräkas och dö på samma gång. Sedan slutade han plötsligt och sade glatt: "Nu kan du gå ut i korridoren och själv föra ner slangen, 1 cm i minuten är lagom!". Efter kanske en kvart stampandes runt med kväljningar och dregel överallt (jag var bedövad i svalget) hade jag fått ned den så pass långt att professorn utbrast: "Nu slår du avdelningssrekord!" och röntgade mig för att se hur slangen låg. "Perfekt, du har en bra rygg, inga förslitningar" och "Vilka snygga stövlar!" fick jag höra. Det var det jag brydde mig om minst just då.

Schematisk bild över Loc-I-Gut

När jag väl fått ner slangen dit den skulle vara, trodde jag att det bara var att lägga sig ner på britsen och börja pumpa upp galla. Nej nej, först ska jag föra ner en till hård plastslang bredvid den andra slangen, som ska pumpa upp saliv "så att jag inte mår jäkligt illa i tre timmar!". På grund av fler kväljningar och en extrem dödsångest bet jag omedvetet professorn i fingret. Ganska länge. "Så ja, andas genom näsan och släpp mitt finger..." hörde jag plötsligt. Pinsamt.

När jag väl låg på britsen och skulle välja film kändes det bättre (avdelningen har en hel Billy's bokhylla med dvds!). Den andra testpersonen ville se Babel och jag mumlade något ohörbart med slangar tejpade mot kinden. Dåligt val. Förutom att filmen är extrem tung och svår att se med alla konstiga inzoomningar och kameravinklar mådde jag ännu mer illa. Efter ungefär 2 timmar trodde jag att jag hade fått galla i hjärnan. Jag kallsvettades och vred mig och mådde sjukt illa. De snälla tanterna och professorn rusade till min sida och förklarade att jag förmodligen hade väldigt lågt blodsocker och att jag fick avbryta när jag ville. Och lade till i förbifarten att det bara var 15 minuter kvar. Jag bet ihop och de sänkte mitt ryggstöd och justerade mina tjepade slangar ("Oj, råkade jag riva i din persikohy!") så att jag kunde ligga ner istället. Då somnade jag! Huxflux! När jag vaknade av att professorn lyriskt exklamerade "Jaha, unga dam då har du spytt galla tillräckligt idag!" mådde jag mycket bättre. Nu återstod det bara att få ut slangarna. Fy. Fan. Ut åkte dem med en rasande fart och resten av mitt maginnehåll, vilket bestod av huvudsakligen saliv eftersom jag fastat från och med kvällen innan.

Det konstiga var att så fort slangarna åkte ur min kropp mådde jag prima ballerina igen. Det var som att vara äckligt sjuk och illamående och sedan genom professorns trollspö tillfriskna på 2 sekunder. Helt sjuk känsla! Professorn mös och gav mig en liten kram. "Här brukar vi som brukar göra Loc-I-Gut: Det är bättre utan!". Gratis mat och dryck erbjöds och en fin summa pengar sattes in på mitt konto. Alla log gulligt och sade "Du var så duktig!" och jag kände mig som en liten dresserad chihuahua. Det sista jag hörde när jag skyndade mig ut ur avdelningen var professor Knuts avskedsord: "Snygga stövlar!".

Så lyssna på mig barn, göra inga Loc-I-Gut såvida inte era liv hänger på det!

I'm ok

Efter tentan i lördags ringde jag mor, far, bror och B i Bath och pratade och pratade. Skönt. Efter en lugn och mysig helg med R har jag sakta men säkert kommit till ro igen. Jag avbokade allt från nyårsmiddag med Värmlandsgänget till fika med tjejerna för att bara ligga i sängen och tänka, kolla på bra filmer och bli kramad.

Chocken angående USA-utbytet har lagt sig, men nu är stressen inför exjobb eller uppehåll ännu mer påtaglig. Exjobb eller uppehåll? Jag har planerat att ta uppehåll i höst, men när alla andra får riktigt roliga och bra exjobb blir man lite sugen ändå... Men men, jag är trots allt 21 (snart 22...) och vill inte ta examen när jag är 23, alldeles liten och oerfaren. Men vad ska jag göra på mitt uppehåll?

Vecka 6 ska jag till Q-Med och träffa min nya chef och göra upp schema. Att kombinera studier, kvällskurs, extrajobb, socialt liv och träning kommer att bli spännande... Jag får magsår bara jag tänker på det.

Efter tentan gjordes excellenta vårrullar hos M. Mysigt och gott!

Hjälplös

Jag vet inte vad jag ska göra. Har försökt tentaplugga istället för att tänka efter, bli arg, bli besviken, ringa henne och skrika, gråta eller bara hålla käften. Jag vet, det här kanske låter dramatiskt. Men jag är så fruktansvärt fruktansvärt arg. Allt som har gjorts för henne... Allt man fått uthärda, skämmas för, fått rynkor och gråa hår för... För att inte tala om slöseriet med ens egen hälsa, tid, pengar. Det betyder ingenting för henne. INGENTING. Allt jag har ställt upp på villkorslöst... Lyssnat, rusat till hennes undsättning, suttit i timmar för att finna en lösning... Det betyder ingenting för henne. INGENTING.

Det är en sak att det alltid är så och man till slut vänjer sig vid misären. Nej nej, hon ger en hela tiden hopp. Hopp om att hon kanske en dag kan bli en normalt fungerande människa. Kanske till och med bli lycklig. Sedan tar hon det lilla gnutta hoppet, stampar på det, krossar det med sina grova kängor och spottar på det hånfullt. Varje gång. Ändå fortsätter man hoppas. Och bli spottad rakt i ansiktet. Gång på gång.

Jag lovar mig själv från och med nu att aldrig få tillbaks det hoppet igen. Jag vill aldrig mer bli så här besviken, förbannad och ledsen igen för hennes skull. ALDRIG MER.

It is over.

Det blir inget utbyte i USA för mig. Jag har inte tillräckligt "starka meriter". Fast jag har godkänt i alla kurser hittills (ok, inte epin), väldigt bra gymnasiebetyg, har engagerat mig i nationslivet, skrev en perfekt ansökan och har fullgoda anledningar att få åka. Jag tänkte alltid att "Ah, well åker jag inte så söker jag England." Men när tårarna började rinna igår insåg jag att jag verkligen ville åka till California State University och plugga business. Som säkert 100 andra sökande vill. 180 sökande på 80 platser. Surt.

Klarade QUARA-tentan idag iaf. Annars hade jag väl hoppat från Flogsta höghus idag kl 22 och verkligen gett Flogstavrålet en match.

SUUURT.

/N

Snabbis

Efter en givande men intensiv dag på AstraZeneca, alla apotekarstudenters våta dröm, är jag äntligen hemma. Spyfärdig efter bussresan, dödstrött efter att ha gått upp 06.45 och stressad för att mina syskon plus 3 svettiga ungdomar ska komma och bo hos mig i helgen OCH för hemtentan imorgon. Nu ska jag städa, hjälpa B att packa och sedan krypa upp i R:s famn för att få massage och pepping. I morgon blir det fest.

Ibland pain in the ass + ibland underbart = syskonkärlek. Jul 2007

/N

How do you do?

Kära bloggläsare, hur svarar man på frågan "How do you do?"? Det är inte alla som vet. Har till och med hört amerikaner svara fel. Rätt svar kommer i nästa inlägg!

Nu förstod ni kanske att jag inledde detta inlägg med det bara för att kunna skryta med mitt TOEFL-resultat. Nedan kan ni se hur det gick. Not bad, eh? 120 poäng är maxpoäng på hela testet och 30 poäng är max på varje delmoment. Hade kanske fått bättre på Speaking om jag inte blev så sjukt nervös för att min mikrofon inte funkade ett tag, jag var bland de första som började prata i det tysta rummet och att den homosexuella instruktören stod precis bakom mig och log läskigt. Ah well, jag är nöjd.

Test	Test Date	Reading	Listening	Speaking	Writing	Total
TELXML	December 12, 2008	29	29	28	30	116

Sedan jag berättade det för den lilla tysken Z, som också har gjort TOEFL, har han börjat kalla mig för "The Brain". När jag sedan berättade om min omtenta blev han tyst en sekund för att ändra sig till "The Half Brain".

Imorgon blir det obligatorisk klassresa till AstraZeneca! Vi har planerat att sitta längst bak i bussen, dricka folköl och sjunga "En busschafför, en busschafför...".

/N

Ordning&Reda

Sedan kursen började igen har jag:

1. varit i tid till föreläsningarna!
2. inte sovit (nästan) någonting alls på föreläsningarna!
3. haft matlåda med mig varje dag!
4. städat och diskat varje dag!
5. börjat träna!

Om jag fortsätter i det här mönstret kommer kanske den här kaotiska terminen att gå bra ändå. Har dock redan en liten skitomtenta att ta igen... Fan.

Jag är seriös när jag jobbar i alla fall.

Värmlands nation, november 2008.

Jag och min älskade...

... Smörgåsgrill. Sedan jag fick min smörgåsgrill i julklapp av R, har jag använt den varje dag. Varje dag. Den är helt underbar, fin, perfekt... Ryktet om att man går upp i vikt när man är lyckligt kär? Stämmer bra det.

På tal om hälsosamhet. I torsdags var jag och E på pilates. Till vår stora förvåning dök inte den ordinarie pilatesinstruktören upp utan svensktalande Jack Black i korta flaxande shorts! En identiskt lik kopia av Tenacious D-medlemmen och skådespelaren. Jag hade väldigt svårt att hålla mig för skratt när Jack Black låg i konstiga ställningar på mattan och hyperventilerade som en gravid... Jack Black? Kanske därför jag har en sådan galen träningsvärk i de inre magmusklerna...

Tenta på fredag. Då vet ni vad som väntar på den här bloggen. Massa blogginlägg. Inget stimulerar mig så mycket till bloggskrivandet som en härlig tentaångest.

Jack Black eller Stallets pilatesinstruktör?!

/N

Väntan

Den första skoldagen på det nya året är över. Dagen började bra, jag var i tid, sov inget första timmen och träffade alla kursare igen. Dagen slutade dåligt, total tristress, onödiga håltimmar och cykling hem i -10 grader.

Jag har skrivkramp. Har massa massa saker jag vill skriva. Men när jag väl sätter mig ner och försöker dela med mig till mina läsare, så stirrar jag bara på tangentbordet.

Får väl roa mig med annat. Typ vänta. Vänta på tentaresultat, csn- och stipendiepengar, besked om USA, TOEFL-resultat...

/N

Naffes 2008

2008 - årets
bedrift: det rosa kortet!
ord: kk = kundkommunikatör, kuratorskonventet osv
överraskning: min 21-årsdag (tack!)
finaste solnedgång: Varberg
ryggont: dörrchef på Värmlands
huvudvärk: ansökan till utbytet i USA
äckligaste: pink eye
missförstånd: "I thought you were from the States!"
utekväll: gratisdrinkar i hufvudstaden slutade i striptease i Anders Palmérs ateljé
mest oanvända: mitt träningskort på Stallet
årets regnigaste: Gröna Lund på Regs födelsedag
kanske-misstag: flytten till korridor
lathet: tvättstugebokning på internet
mysigaste: nya vänner från klassen, Värmlands och sommarjobbet
bästa presenter: smörgåsgrill, Ipod nano, min nya mobil, Casio-armbandsur, Nasse
besatthet: facebook
fjortisspya (min första!): 2008-08-08. Skumpa, Isbjörn, Bryggan...
cravings: moules frites - gigantiska saftiga musslor med pommes vid vattnet i Marseille
mest välrepeterade: "Välkommen till Apoteket, det här är Naffe."
låt: Infinity - Guru Josh Project (har väl varit liiite för många utekvällar)
sorgligaste: hela albumet Rockferry - Duffy

Kära bloggläsare: året är 2009 och jag är tillbaka.

/N