Jo, igår när jag körde hem från jobbet lyssnade jag på Lana Del Rey. Någonstans mellan Born to Die och Young and Beautiful blev jag bara så emotionell och började tänka på allt jag har i livet. Hur lyckligt lottad jag är. Fick nästan en uppenbarelse där i mörkret när jag körde hem vid kl 21. Varför slösa så mycket tid med att gnälla och känna sig olycklig? Livet är så kort. Varför inte vara glad och sprida glädje omkring sig? Jag och mina nära och kära är friska och har det så bra jämfört med större delen av jordens befolkning. Vad har jag att klaga över?
Min glädje höll i sig när jag kom hem. Pussade på Anthony och berättade hur jag kände. Tror det gjorde honom lite förvånad. Han berättade att han kanske måste åka till Edinburgh i 2 veckor för jobb. Vanligtvis hade jag börjar oroa mig och blivit grinig. Men jag sade bara ”Ok, we’ll figure something out”. Varför oroa sig när man inte ens vet hur det blir?
Ni undrar kanske, vad har det med bloggandet att göra? Jo, jag insåg att jag alltid älskat att skriva. Även om jag inte skriver litterära konstverk så är det ändå ett sätt att få ner tankar och dela med mig av mitt liv till mina nära och kära. Specielltnär de är så långt borta. Ett sätt att dela med mig av min nyfunna glädje kanske?
Vem vet hur länge detta håller i sig, men jag hoppas kunna ha en bra bloggrutin.
Välkommen tillbaka, mina vänner.
No comments:
Post a Comment