Taipei tonight...

Nu sitter jag har igen i biblioteket pa KMU. Just nu har vi var forsta lediga eftermiddag sedan vi kom hit, da vi hade planerat att packa for att aka till Taipei ikvall. Men det blev en smarre kommunikationsmiss mellan var handledare och var kare Tony... Sa vi var tvugna att packa pa 10 minuter innan kl 12 och sedan har vi slapat vara resvaskor upp och ner flera vaningar flera ganger och oppnat och tomt dem pa mat och akt upp och ner och HARRAGUDA! Till sist lamnade vi dem pa ett lab, i vantan pa att vi ska aka.

Sa. Vad har vi gjort dessa dagar? Forra helgen, da vi fortfarande var jetlaggade och yra i bollen, gjorde vi HELA Kaohsiung pa 2,5 dagar... Vi har hikat pa Monkey Mountain, tagit en nattlig tur pa Love River, besokt turiststallen som Foo Guang Shang-templet (?), Botanical Garden, Dragon & Tiger Tower, fler rod-guldiga tempel, Lotus Lake. Vi har varit pa alla sorters market, night market, traditional chinese medicine market, vanlig frukt och torkade grejer-market...

Och vad har vi atit dessa dagar? Allt mellan himmel och jord! Taiwanesiska delikatesser som: grisfotter med sjogurka, smafiskar i alla ratter, koreanskt, pilgrimsmusslor, en hel fisk kokt i TCM, italienskt, massa farska rakor och hummer (LABASTA uttalas det har), mycket nudlar, McDonalds, hotpot med allt mojligt gott, japanskt, manga traditionella ratter med mycket slime...

Nar man gar med de vita, langa svenskarna tror ALLA har att jag ar deras tolk. Alla taiwaneser bara skriker till mig pa kinesiska... Professorerna undrar alltid om jag kan prata kinesiska. De verkar inte sa bra pa geografi. De vet varken var Vietnam eller Sverige ligger. Weird.

Nu ar det dags att ta snabbtaget till Taipei! Wohow! Hoppas ni alla mar bra dar hemma och njuter av en fin paskhelg!

Drinking in Kaohsiung!

Igar kvall var det welcome banquet med hot shots fran universitetet och andra hojdare fran den akademiska varlden. Plotsligt hamnade jag, Emma, Camilla och Erik vid samma bord som ALLA gamla respektabla gubbar och fick stranga uppmaningar fran Anders att uppfora oss. Hihi. Det gjorde vi. Pa riktigt. Vi smakade pa allt fran sjogurka till grisfotter, ankvarrullar och annat skoj och forsokte konversera pa engelska/kinesiska/vietnamesiska...

Efter middagen var hela ganget och Kelvin, var guide pa ett extremt mysigt liveband stalle. Fargglada drinkar, mycket skriksang (fran oss) och glada manniskor! Intrade var 400 TD vilket blir typ 100 SEK, och dessa pengar fick vi dessutom dricka for! Hehe. Det blev forvisso bara 2 drinkar, men det var goda drinkar som doftade mycket av alkohol... Vart lilla gang blev gladare och gladare och mer och mer hogljudda! Vi sjong med till It's my life - Bon Jovi och Linkin Park... Aaaah, jag skrattar ihjal mig nu i bibblan nar jag tanker pa en viss bajskorv i en viss toalett... (Taiwanesen bredvid mig tittar konstigt pa mig just nu...) Klockan 01 kom vi hem och kakade Pringles. En bra kvall.

Kaohsiung, baby!

Sitter i Kaohsiung Medical University's bibiliotek. Kineserna forsoker sno min dator varje gang jag lamnar den... Har skramt bort 3 stycken nu!

Vi har det sa sa sa roligt! Har inte haft en lugn stund sedan vi landade i fredags. Seriost. Kl 08-23 har vi varit igang och sedan har man somnat som en stock. Men det har varit saaa roligt. Just nu forsoker jag kolla mail, blogga, overfora pengar och chatta samtidigt... Sa detta blir bara ett speed inlagg. Det ar 25-30 grader varmt och soligt. Manniskorna ar hur trevliga som helst. Maten ar supergod och lite slemmig. Vi har varit pa nastintill varje jakla turiststalle i hela Kaohsiung County... Monkey Mountain, night market, massa massa market, massa massa vackra tempel, Dragon and Tiger Tower (!)... Ja, ni hor bara massa turistgrejer! Idag var det lite viktiga studiebesok och skaka hand och racka over presenter och ta kort... Det har varit super! Ganget vi aker med ar helt underbara!

Nu maste jag kila 10 meter over till vara lyxrum pa campus och ta en kalldusch. Ikvall blir det welcome party! Undrar hur taiwaneserna blir nar de dricker... Haha tjing tjing!

Uppdaterar i morgon!

Taiwan, baby!

Om exakt 6 timmar bär det av till Arlanda. Sedan återstår 2 veckor i Taiwan och 1 vecka i Hong Kong! Wohow!

Weekend

Har haft en väldigt avslappnande och lugn helg. Mest legat i soffan, köpt hem mat och slökollat på allt som hamnat i tv-rutan. Men det har varit bra. Behövde verkligen det, känns som jag mest har flängt runt på sistone... Idag kommer min ömma moder och hälsar på/packar åt mig och ikväll ska jag på autentisk västgötsk middag hos A.M.

Fredagen på köttmarknaden var riktigt riktigt rolig. E och jag blev stationerade vid dörren och charmade till oss dricks som bara den. Puppy eyes! Garderob+dörr fick mer än baren! Händer en gång på 10 år! Yay! Sedan turades vi om att retas med M och M hela kvällen. Om ni känner M aka Caesar, vet ni hur roligt det är...

Citat från fredagskvällen kl 02:
M: Jag ska kämpa för varje mans rätt att ge Snickers till sin dam!

Såg Casino Royale igår. Blev lite sugen på denna. Alkisvarning?

Trött...

... på mig själv. Hur kan jag totalt glömma bort att jag hade sovmorgon idag? Stressade hit och kom i tid för en gångs skull, med 2 minuters marginal. Träffade på några i kursen som satt utanför salen och de bara stirrade förvånat på mig. "Vi börjar ju kl 10..." Suck. Hade verkligen behövt sova ut idag för att kunna hålla mig vaken i natt och jobba. Suck. Någon som är sugen på Köttmarknaden Deluxe (Värmlands, lönehelg)? Säg till så sätter jag upp er på listan.

The End

"Trodde verkligen att du var Den Rätta..."

Hans grejer är hämtade, nycklarna är utbytta. "Nu är det definitiva beslutet taget. Nu börjar processen." Jag kippade efter andan vid de orden och kände hur det snörptes ihop i bröstet. Det var något som dog inom mig. Han satt där framför mig i soffan. Såg så trött ut. Rufsig i håret. Hjärtkrossande fin. Han reste sig, tog sina grejer och tittade på mig. Vi kramades.
"Jag ville verkligen att detta skulle funka."
"Jag med."
Han öppnade dörren. Vände sig om, log sorgset och sade "Hej då". Jag kunde inte för mitt liv förmå mig att säga något. Dörren stängdes och jag hörde porten slå igen. Total ensamhet. Det var så verkligt. Det var så sorgligt. Sjunker ner i soffan när det plötsligt knackar på dörren igen. Rusar upp, slänger upp dörren och hoppas till 99% att det är han. Det är korridorarna som undrar om jag vill med till Kalmars. Jag bryter ihop totalt. Stackars korridorarna.

Schizofreni

Muntan är härmed godkänd. Seriöst, jag var sjukt dålig och oförberedd. Det var så pinsamt. Men herr Grahnén var så gullig och försökte komma med ledande frågor och förklara så att jag lyckades stamma fram något godkänt iaf. Jag lovar att plugga bättre till nästa tenta. Fingers crossed.

Det är inte bara vädret idag som var schizofrent. Min städmani var inte av denna värld. På 3 timmar har jag lyckats med det som brukar ta 3 veckor att få till. Har diskat mitt monster till diskhög, skrubbat toaletten, dammsugit, gått ut med soporna (2 omgångar), lagat matlådor och vattnat blommorna. Ni kanske tycker att det inte är någon bedrift? Men tro mig, ni som känner mig vet vilket äckel jag är. Jag brukar döpa de små gröna figurer som växer på mina odiskade tallrikar.

Nu ska jag fixa mig i ordning för en härlig danskväll på Snerikes. Förfest med Maskinen. Fjortis javisst.

Ska bli lika het som Gisele. Eh, not.

God morgon, mig själv!

Om ca 1 timme har jag min munta (=muntlig tenta). Ursäkta att jag verkar så besatt av den, men det är faktiskt mitt första muntliga prov sedan länge länge. Inte nog med det. Jag har inte pluggat tillräckligt mycket, kan ingenting och har värsta supergruppen, så jag kommer inte att få en syl i vädret. Får se hur detta går! Man kanske blir den 5:e personen på 7 år som kuggar. Oavsett resultat, blir det att dränka sina sorger ikväll. Igen.

Vaknade relativt utvilad efter 5 timmars sömn. Är fortfarande så ovan vid att vakna upp ensam. Att vända på sig och upptäcka att man inte har någon att krama eller viska "god morgon, älskling" till. Gå upp själv och sitta där med en kopp te och se sig om efter någon man kan slöprata med. Ingen att skälla på när man har glömt smöret framme. Ingen att pussa hejdå när man ska gå. Ingen att säga "ha en bra dag, vi ses ikväll!" till... Får väl säga det till er då: Ha en bra dag och vi ses ikväll på Snerikes!

Vill ha vår nu nu nu! Ekeby fotbollsplan, maj 2008.

Frusen

Redovisning av vårt kliniska prövningar-protokoll idag gick bra. Knäppt att redovisa på engelska för bara svenska människor. Idag snöade det när jag cyklade hem. SNÖADE. Jag blev så deppig och frusen att det första jag gjorde när jag kom hem var att krypa ner i sängen. Satte alarm på 16, brukar tupplura i runt en timme. Vilket kanske inte är den optimala tiden... I alla fall. Vaknade kallsvettigt med ett ryck klockan 19.45. När ska jag nu hinna tentaplugga? Har en munta 13.00-14.15 imorgon. Typiskt.

Ibland kan jag känna mig som en jobbig mes. När något är fel borde jag slå näven i bordet och ryta till, så att allting kan ordna upp sig. Men varför göra det när man kan vara tyst och tycka synd om sig själv? Fast i och för sig så väljer man ju ändå att vara tyst. När man inte tar sig tiden och kraften att reda ut det, betyder det att det oftast att det inte spelar någon roll längre... Trots 294 vänner på Facebook och 104 vänner på msn, känns det ibland som om jag inte har någon att prata med. Dagens i-landsproblem!

Jag skiter i muntan om det ser ut såhär imorgon... BMC, december 2008.

Sju timmar

Sju timmar. Sju långa, syresfattiga, jävliga timmar tog stipendiemötet idag. Från kl 10 till 17 på en tentaplugg-söndag satt jag och höll inne mina hostattacker, sade "ja" och "nej" och höll på att svimma av trötthet. Vad får jag för det? Ett "bra jobbat!", en Quattro Staggione och brytleg på Värmlands. Förstår inte varför man ska hålla på och slita ut sig själv. Tror inte jag fick några stipendier heller. Suck. Men stipendienämnden bestod av trevliga "wermlenninger" i alla fall.

Mitt på mitt överbelamrade skrivbord ligger en trasig slickepott. Vad den har varit med om vill ni inte veta... Om ni är tillräckligt observanta när ni kollar på bilderna nedan kan ni faktiskt lista ut hur den hamnade här. Jag säger bara: lite räkor, lite lila bål och lite GT kan ge mycket effekt. Väl på Värmlands var jag så glad att jag nästan gick med på att döpa om min blogg till En studentskas bekännelser/Vaktbloggen... Funderar på att visa er bilden på min favoritvakt S från den tiden då han fortfarande hade hår. Men jag ska inte utmana ödet...

À casa Johansson och på Värmlands köttmarknad 20/3.

Smärta

Nu har vi pratat första gången efter avskedet i tisdags. Det var fint. Men så sorgligt. Nu när allt har lagt sig kommer man bara ihåg de fina minnena. Tvivlet börjar komma. Gjorde vi rätt? Är detta det definitiva slutet? Vi var ju så lyckliga ihop. 27 underbara månader... Tyvärr kommer verkligheten ikapp en ganska snabbt. Det var och är tyvärr det rätta beslutet. Men hjärtat lyssnar inte på hjärnan. Känslorna är inte över för att förhållandet är över. Det är tortyr att veta att han sitter mindre än 1 km ifrån mig och behöver en kram, men att jag inte är den som får ge honom den. Det enda jag vill är att se honom glad och lycklig igen...

Ikväll väntar jobb på Pharmen till 01. Osugen som fan.

Bakgatupojkarna

Varför blir man alldeles mysig och och avslappnad av att lyssna på gamla goda BSB-klassiker? Kanske är det så att de låtarna påminner en om en svunnen tid då man hade en problemfri tillvaro och största ångesten var en finne i pannan? Man kommer ihåg de oskyldiga tryckarna, "fråga-chans"-lapparna och fnissen i telefon när man berättade om sin favorit BSB-medlem... Mamma fixade allt och det räckte att man kunde multiplikationstabellen utantill så älskade fröken en. Killarna var fortfarande finniga, spinkiga och kunde inte krossa ens hjärta ännu. Solen sken på sommaren och det snöade på vintern. Var det verkligen bättre förr?

Vaknade kl 08 av allt hostande och kom på mig själv med att ha totalt glömt bort mitt pre-stipendemöte med den andra representanten för Farmaceutiska Fakulteten. Kl 11 ska vi träffas på Café Linné och gå igenom vårans fakultets ansökningar. Vilket första intryck människan kommer att få av mig. Hostande lik en tuberkulospatient, trött som ett as och totalt borta eftersom jag har suttit med näsan i POC, GCP och PK/PD sen kl 08.

Ikväll blir det att dränka sina sorger...

En dag i taget

Såret är rent och omplåstrat nu. Det initiala skärande, bultande, heta smärtan är borta och kvar återstår bara en molande värk. Den är inte särskilt störande, men så fort jag snuddar vid eller petar på det för att se om det har läkt, då bränner det till och jag snyftar till av smärtan. Jag måste lära mig att ge mig själv tid.

Det bästa sättet att förhindra att jag sitter och stirrar på en vägg är att sysselsätta mig. Mitt schema är så kaotiskt nu att jag inte har något val.

Torsdag: inlämning av uppsats och tentaplugg
Fredag: tentaplugg, räckmackafest hos M (vi vet ju hur de festerna brukar gå till...) och eventuell utgång på Värmlands/ÖG (kom ihåg detta, mina favoritvakter!)
Lördag: dödsfall, tentaplugg och jobba på Pharmen 16-01
Söndag: ångest, tentaplugg
Måndag: redovisning av protokollen på (sv)engelska, tentaplugg
Tisdag: Muntlig tentamen med herr Grahnén och min grupp som alltid har så mycket att säga, obligatorisk tentafest
Onsdag: Ny kurs Global Farmaci och legendarisk pubrunda med teknoelektrikerna (?)

Och så har det plötsligt gått en vecka! Veckan därpå väntar en kulinarisk njutning i form av västgötsk middag i A.Ms kök och på onsdagen 2/4 åker vi till Taiwan! Två härliga veckor väntar i Taiwan och sedan bär det av med en semestervecka i Hong Kong! Är tillbaks i Sverige lagom till supandet på Valborg.

Blir ju alldeles matt. Jag kanske ska gå och lägga mig igen.

Slutet gott, allting gott..?

Som slutklämmen i Looney Toons säger jag: That's all folks! Som ni kanske förstått är kalla kriget över. Det avslutades inte i bomber och granater utan i vapenvila och fredskontrakt. I krigets efterdyningar återstår nu bara en ödslig tomhet och en sorglig stämning. Alla blodiga strider vi gått igenom och alla vackra hoppfulla fredsstunder är nu bara flyktiga minnen som kommer att blekna efter ett tag.

Det känns så overkligt. Man ser tillbaka på allt man har kämpat för och blir så besviken, arg och ledsen för att man inte kunnat göra mer. Samtidigt är det så obeskrivligt skönt att veta att man inte behöver kämpa och lida mer. Vi har gjort allt vi kan och mer därtill, men nu orkar ingen av oss mer. Kärlek ska inte vara en kamp som det varit för oss.

Jag är en person som vägrar ångra något i mitt liv. Jag tror att allt händer för en anledning. Jag ångrar inte att jag upplevt detta och kämpat för detta. Istället har jag lärt mig så mycket av detta. Jag har lärt mig mycket om mig själv. Jag ser mig själv i spegeln och ser hur förändrad jag är. Ett så destruktivt förhållande bryter ner en ett litet fragment i taget, tills man knappt känner igen sig själv. Var är min sorglöshet och livsglädje? Var är mitt självförtroende och styrka? Allt jag ser nu är ett tomt skal, med rufsigt hår och svullna ögon som inte vet var hon ska ta vägen.

Allt har inte varit dåligt. 27 månader är ingen liten fling och vi har delat så mycket. Humor, samma intressen, den ärliga, så naiva kärleken för varandra och samma envishet att vi ska klara detta tillsammans. Han var min bästa bästaste vän och min pojkvän. Vi mot världen. Tyvärr så ville både vi och världen annat. En dag kanske vi kan vara vänner igen.

Som ni kanske misstänker kommer det framöver att bli schizofrent. Det kommer att finnas en stark Naffe som lätt kommer över detta och festar vidare. Och det kommer att finnas en Naffe som ligger i soffan och snyftar medan hon ser på La Liga. Även om mitt yttre skvallrar om en felfri tillvaro och min blogg berättar om allt roligt i mitt liv så kommer smärtan att mola länge till.

Jag bryr mig inte om ni tycker att jag är en gnällig mes som fläker ut mitt hjärta här. Jag skriver för att jag vill och jag skriver vad jag vill. Detta är mitt sätt att hantera detta. Jag kommer att låtsas må bra tills jag mår bättre.

Tack alla som har ställt upp. Ni är guld värda.

Goodbye My Lover

Did I disappoint you or let you down?
Should I be feeling guilty or let the judges frown?
'Cause I saw the end before we'd begun,
Yes I saw you were blinded and I knew I had won.
So I took what's mine by eternal right.
Took your soul out into the night.
It may be over but it won't stop there,
I am here for you if you'd only care.
You touched my heart you touched my soul.
You changed my life and all my goals.
And love is blind and that I knew when,
My heart was blinded by you.
I've kissed your lips and held your head.
Shared your dreams and shared your bed.
I know you well, I know your smell.
I've been addicted to you.

Goodbye my lover.
Goodbye my friend.
You have been the one.
You have been the one for me.

I am a dreamer but when I wake,
You can't break my spirit - it's my dreams you take.
And as you move on, remember me,
Remember us and all we used to be
I've seen you cry, I've seen you smile.
I've watched you sleeping for a while.
I'd be the father of your child.
I'd spend a lifetime with you.
I know your fears and you know mine.
We've had our doubts but now we're fine,
And I love you, I swear that's true.
I cannot live without you.

Goodbye my lover.
Goodbye my friend.
You have been the one.
You have been the one for me.

And I still hold your hand in mine.
In mine when I'm asleep.
And I will bear my soul in time,
When I'm kneeling at your feet.
Goodbye my lover.
Goodbye my friend.
You have been the one.
You have been the one for me.

Konsten att slappna av

Jag är en person som har väldigt svårt att slappna av. Idag intervjuade jag entreprenören och farmaceuten Laila Ibrahim Bengtsson för min entrepreneurship-uppsats. Klockan 16 skulle jag ringa henne och klockan 15.45 satt jag redan med headset på, en vattenflaska och halstabletter framför mig, mobilen i handen och darrade med ena benet. Det gör jag när jag är nervös, rastlös, sexuellt frustrerad eller stressad, vilket jag typ alltid är (kanske inte allt på en gång). Intervjun gick bra, förutom att hon sprang iväg varannan minut för att serva kunder. Men det var jag som valde tiden, så jag får skylla mig själv. Nu ska jag bara sätta mig ner och skriva ihop den jävla uppsatsen.

Update: kalla kriget dag 3 - livstecken, men inte mer än så. Jag tar en dag i taget.

"För vi har solen i ögonen..."

Update: kalla kriget dag 2 - inte ett ljud. Förstår fortfarande ingenting. Kanske är det jag som är dum och trög? Vill bara ha ett svar så att min hjärna kan sluta surra av all ovisshet och kan koncentrera sig på annat. Igår var faktiskt en bra dag som slutade riktigt bra. Enda jobbiga var att jag fick en klump i halsen av att höra James Blunt och lyssnade efter nyckelrassel så fort jag hörde min port öppnas. Patetiskt. Tur nog har jag universums finaste vänner. Tack för att ni finns!

Sol i ögonen, lysande blå himmel och långpromenad kl 09. Inte likt mig!

Inga kommentarer

Idag är en sådan jobbig dag. En dag då man hade velat vakna upp långsamt i en mysig säng och upptäckt att allt bara var en dröm. Men istället vaknar man kl 09, klarvaken med en sprängande huvudvärk som skvallrar om den råa verkligheten. Vad är det jag vill säga, kanske ni undrar? Jag vill säga så mycket. Jag skulle kunna skriva om mina fina Värmlandsvänner, mina gulliga vakter och andra anekdoter från igår kväll. Jag skulle kunna skriva om hur skönt det är att ha en "ledig" helg, som jag får disponera min tid hur jag vill. Jag skulle kunna skriva ett klagande inlägg om allt som måste göras och mitt diskberg.

Men jag orkar inte. Jag orkar inte. Jag känner mig ledsen, förvirrad, besviken, missförstådd, dum, uppgiven, ilsken, orolig och framför allt ensam. Jag orkar inte. Jag orkar inte...

Tack E för att du ställde upp igår.

Rackebajsare

Var en sväng förbi Ica Väst. Möttes av sådana konstigheter att jag var tvungen att ta upp mobilen som en och annan japan och fota. Muttrade lite på engelska för att förbipasserande skulle tro att jag var turist/utbytesstudent. Konstigt att man gör så. R berättade att samma sak hände när han varit ute och sprungit, vurpat och drattat på ändan. När en joggare (svensk) frågade hur det hade gått drog han till med ett: "Fucking ice...". Hey, vi som kan låtsas vara utbytesstudenter gör det i krissituationer.

Hur smakar en rackebajsare, är munkar bröd och vad i olika smaker kostar 10 kr/st? Så många frågor, men inga svar...

Pharmada 2009

Som ni kanske vet fick jag äran att vara Pharmada-värd i år. Här kommer min historia:

Morgonen började bra. Jag cyklade mig svettig till BMC, tio minuter försenad för att min säng aldrig känts så lockande. Väl där möttes man av värdförmannens (kvinnan) nervösa blick och projektledarens dödsnervösa leende. Efter en del bordsbärande och "var fan är mitt företag/mitt företags montergrejer?!" så började företagen strömma in lugnt och sansat. Mina företagsrepresentanter (Apoteket, Aco Hud, Venturecup och ISPE)var riktigt trevliga och visste vad de höll på med, så för mig var det ganska lugnt och skönt. Andra värdar åkte till Folkes för att handla godis och blev nästan utskällda när de ville hjälpa till.

Efter en stressig lunch och ett mordförsök på en av BMC:s datorer (den vägrade skriva ut mitt företags presentationshandouts) satte Pharmadan igång. Mina företag klarade sig finfint utan mig, undantag för då jag rände runt hela BMC för att hitta grenkontakter för att organisatören tagit mitt företags grenkontakt för att han "trodde att de inte behövde den". Jag minglade runt lite, tjuvlyssnade på konversationer mellan studenter och företag och imponerades av A10:ornas målmedvetenhet. Än är det för tidigt för en liten A8:a som dessutom har ett extra år kvar, för att försöka sälja in sig och lämna fram CV. (Vill inte bli stor och börja jobba!). Så jag ägnade mig åt godisätande och pennknyckeri. På tal om gratissaker. Det lönar sig att vara Acos värd. Var ni vid deras monter? Såg ni lotion-himmelriket? När Pharmadan var över kallade de sig till mig och beordrade mig att välja det jag ville ha från deras monter. Gratis. Eftersom jag jobbar obetalt tackade jag inte nej. Hallelujah!

So far so good. Kaoset började när vi kommit fram till Pharmen för mingelmiddagen. Jag lämnade in min jacka i garderoben och lämnade in mig själv. Istället för att njuta av en middagsbuffé och mingel med mina företag stod jag och svettades i kaoset i garderoben. Inga ordnade lappar, massa galgar överallt, 50 meter lång kö. Efter kanske 45 min slit trodde vi att vi skulle få lite mat åtminstone. Men nej. Projektledaren vinkade in oss i köket. Mat? Tänkte jag. Hacka grönsaker! skrek projektledaren. Hur mycket jag än jobbade gled maten längre och längre bort från mig. Riktig Kafkasituation. Rys.

Kvällen avslutades i alla fall med värdmys, jordgubbsglass och "trevligast/otrevligast företag"-snack. Så nu är jag till sist mätt, nöjd och mina fötter som har varit instängda i stövlar hela dagen, skulle behöva massage och skrubbas ordentligt. Kanske inte i den ordningen. Imorgon blir det att jobba på Värmlands igen! Så trött att jag inte ens orkar säga potatis.

Detta fick jag med mig hem från Pharmadan: inga jobb, 2 warm breeze face cream, 2 försvarets hudsalva, cliniderm deep clean mousse, myggspray, sollotion, sun lip balm, face/body cream, face gel, minitub Decubal, 2 delicatobollar, kexchoklad, vattenflaska AstraZeneca, 2 pennor. Min excellenta värdförman/kvinna och värdkollega var ganska trötta.

Ansiktsbokens förbannelse 2

På fejjan finns det en applikation där ens vänner kan anonymt svara på frågor om en själv. Jag hade ingen aning om att det fanns förrän idag. Så här tycker/tror alltså mina "vänner" om mig.

Do you think Naffe is attractive? Yes

Do you think Naffe is charismatic? Yes
Do you think Naffe is a good kisser? Yes

Do you think Naffe is a loyal friend? Yes

Are you embarassed to be around Naffe ? No
Do you think Naffe is a good athlete? No

Än så länge ser det bra ut... Inte en atlet, haha.

Do you think Naffe can keep a secret? Yes
Do you think Naffe sings when drunk?Yes

Do you think Naffe has ever had a crush on you? Yes

Hmm, guess again...

Would you travel around the world with Naffe ? Yes

Would you travel around the world with Naffe ? Yes

Would you introduce Naffe to your parents/family? No

Would you introduce Naffe to your parents/family? No

Folk kan tänka sig att resa jorden runt med mig men ingen vill presentera mig för sina föräldrar.

Summa summarum: Jävla Facebook.

DÖ SNÖ DÖ!

Jag tänkte göra som alla andra och klaga på snön. Varför, varför, varför ska det börja snöstorma igen?! Igår kröp min skinnjacka fram och det tog mig 7 minuter att cykla till BMC (älska asfalt utan isiga dödsspår!). Vårkänslorna dallrade i luften. Fåglarna kvittrade, paren pussades på parkbänkarna och livet log mot mig. Idag... Skinnjackan dog, fåglarna dog, paren dog och livet pekar finger åt mig.

Det är inte rättvist. Lite vår bara... Är det så mycket begärt?

Det börjar gå upp för mig att jag snart åker till Taiwan med Global Farmacin. Har alltid tänkt att det är lååångt kvar, men det är det inte. Biljetterna är bokade och planet lyfter 2 april. Spännande, spännande... Dyrt, dyrt...

Utsikt över Taipei t.v och Kaohsiung t.h. De två städerna vi ska tillbringa våra 2 veckor i.

Tillbaka på kontoret!

Tvättar, packar upp, mailar 3 personer samtidigt, msnar, facebookar, kollar bloggar, räknar mina sedlar som jag fått i födelsedagspresent och ska nu kolla på halva I, Robot. Det märks att man är tillbaka i Uppsala.

Mina försenade födelsedagspresenter och mammas hemmagjorda Victoriatårta.

Hard work work

Sitter i mitt barndomsrum i Linköping och söker jobb för glatta livet. Har skickat in EN ansökan i år och det är redan mars... Jag brukar alltid ha ångest den här tiden på året. Med mitt utländska namn, korta CV och brist på kontakter så kanske ni förstår varför. Men jag ska inte klaga. Uppskattar verkligen de få kontakter jag har som har varit så snälla och hjälpsamma.

Känns konstigt att vara hemma. Kollar på mig själv i min gamla badrumsspegel och ser hur mycket jag förändrats, fysiskt och mentalt. Påsar under ögonen, vinterblekfet och mungiporna pekar nedåt. Blev jag verkligen den personen jag ville bli? Jag ser alla våra familjebilder på väggarna. Jag tänker på mina vänner som fortfarande bor hemma och går runt i cirklar. Då åker mina mungipor upp en liten bit. Jag må vara lite "rund om kinderna" som min mor så ömt sade när jag kom hem, men jag har i alla fall ett eget liv som jag älskar!

Saknar R, mitt rum, mina vänner och till och med mina korridorare!

På den tiden man kunde se mina kindben. Rimforsa, november 2006.

Bus!

Jag, E och A sitter i min soffa och skriver och skriver på våra datorer. Vårt Mookie-case ska vara färdiganalyserat och inne på fredag. Vi har nyligen slängt ihop pytt i panna och stekt ris och är inne på skrivblock 2. E och A har en diskussion om Mookies internationalisering och jag spotyfiar T.I. Nu låter det som jag smattrar koncentrerat och effektivt på min laptop och att jag är jätteflitig! Men egentligen bloggar jag! Vad busig jag är! Hihi.

...

Update 20.19:
Nu sitter de och pekar på saker i mitt rum och skriker "tre ljus!" "tre säten i soffan!" "tre huvuden!" "tre människor!!!"... Läskigt!

Helt lost

Har njutit av en långweekend på västkusten med mycket god mat och alkohol, mycket gott sällskap, mycket boule och mycket kortspel.
Därför vill ni ha med mig på spelkvällar: Jag måste ha den värsta otur i spel man kan ha. Jag vinner aldrig i några spel, däremot åker jag oftast först ut eller kommer på sista plats... Men vad säger man? Otur i spel, tur i...?
Därför vill ni INTE ha med mig på spelkvällar: Jag är en olidligt dålig förlorare. Helt seriöst. Man kan se iskallt hat, ibland mord i mina ögon och små horn som växer ut på min panna när jag förlorar. Vilket jag gör nästan hela tiden... Ibland blir jag så märkbart sur att det blir dålig stämning. Det är ganska pinsamt för en 22-åring. Note to self: sluta lipa för ett fjantigt spel.

Helgens citat:

Framför 52'' tvn, Borås, lördag
M: Äckligt bajs!
(kommentar till något bidrag i Melodifestivalen)

Pressbyrån, Stockholms central, kl 19.40 (efter 6 timmars bussfärd)
R: Jag skulle vilja ha en kokt wienerbröd!
(syftar på kokt wienerkorv)

Nu är jag dock helt lost. Känner mig ganska efter i det mesta. Ska ha gruppmöte imorgon bitti, ska lämna in ett kvällskursarbete på fredag, ska tvätta, ska... Sova?

Bye bye Beach 2009

Den här veckan har jag börjat en ny kurs, varit på 2 pass på Stallet, varit på Pharmada-utbildning, förnyat mitt pass hos polisen, skickat in hundra stipendieansökan, slängt min gamla skrivbordsstol, hämtat B:s post, sett 3 avsnitt av Heroes och ätit 3 semlor. Och vad är det för dag idag? Onsdag! Allt detta på 3 dagar! Är mest stolt över de 3 semlorna... Fortsätter jag i detta tempo kommer jag att smälta in finfint bland tjockisarna i USA. Fast jag ska ju till California, där boobjobs, blekta tänder och stenhårda abs är idealet. Fan.

I morgon bär det av till västkusten! Det ska bli så mysigt! Jag ska vara en söt, leende, helylles svärmorsdröm hela helgen!
... Hörde jag någon skratta hånfullt?

Mamma, jag vill bli som dem när jag blir stor!

Ansiktsbokens förbannelse

Har fått samma vänförfrågan 3 gånger från en okänd på Fejjan. Jag har ignorerat det 3 gånger och idag beslöt jag mig för att ta reda på vem människan är.

Naffe Today at 10:08am

känner jag dig?
Jessica Nilsson Today at 11:06am
berzan a klassen

Med dessa 3 ord menade hon att vi har gått i samma högstadieskola, hon gick i a-klassen och jag i h-klassen. Vi har aldrig träffats privat, vi har aldrig pratats, jag har när jag tänker efter, aldrig sett henne... Ändå försöker hon bli vän med mig. 3 gånger. Riktigt skumt. Om det är någon som vet vem detta är och vet något om min relation till henne, säg gärna till. Skumt.

Försten till 300 vänner vinner!

Ny dag, nya tag!

Den här helgen skulle vara en sådan där "ta-igen-alla-nödvändiga-saker"-helg. Jag skulle ta tag i sommarjobb, stipendieansökningar, storstäda mitt rum, rensa ur garderoben och slänga den onödiga 2 metershögen med gamla papper från 4 års plugg. Har jag gjort det? Nej!

Måste bara berätta om min fredag. Då var jag och mina 2 kära Lkpg/Uppsala-tjejer ute för en bit mat på Snerikes. Tre ord för vår indiska servitör. Hopplös, hopplös och hopplös. Han förstod och pratade inte engelska och visste inte att förrätten skulle komma före varmrätten. Fick mina baconlindande dadlar samtidigt som tjejerna fick sin äppelkaka utan äpple. Dessutom kom han in (nästan en timme sen) med en flaska rödvin med bara två glas som han gav till L och H. Ser jag ut som en tjej som halsar rödvin?! Ser jag ut som en alkoholist?! Jag, L och H skrattade oss genom hela middagen och kvällens stående skämt var när han närmade oss vårt bord och alla muttrade i mun på varandra "Undvik ögonkontakt!!". Notan var helt åt helsicke fel och köksmästaren drog av ganska mycket, till exempel de 3 ölen vi inte beställde... Underbart. Kvällen fortsatte på Värmlands för galna teknologdanser (L was on the fire), skvaller från H, mjölkdrinkar och en del "Naffe, we miss you!". Kvällen avslutades på ÖG, där vi stod och störde en annan charmig vakt som ett par medelålders fem i ett-ragg...

Nej, men seriöst. Helgen har varit extremt lugn och skön. Har typ bara sovit i R:s knä. Nu, sömn. I morgon,ny dag, ny kurs och kanske lite träning?

Alkoholist, javisst? Snerikes, augusti 2008.

Once you go asian, you'll never go caucasian?

Varför tror vi asiater att vi är så snygga, exotiska och häftiga? Under hela min uppväxt har jag nästan uteslutande haft svenska vänner. Säga vad man vill om svenskar men de är sköna människor. Avslappnade, varma och ödmjuka människor (go Jantelagen!). Annat kan jag säga om asiater. Narcissism, arrogans, dold rasism och en förkärlek till skvaller är bara några av egenskaperna jag har lagt märke till hos många asiater, oavsett var de bor. Nästan alla asiatiska tjejer (och många killar) har en egenkär blogg där de visar upp sig i olika sexiga poser och skryter om att de är "avancerad nybörjare"-modeller. Asiatiska föräldrar som oförskämt skryter om sin "duktiga son som köpt en BMW, men är ihop med en svenska" eller skvallrar om "den där mörka grannen som verkar skum"... Visst, många asiater har tack vare de asiatiska generna behagliga drag och med en rik historia av kultur och traditioner, ska man absolut vara stolt över sitt ursprung och visa det. Men den där egenkärleken och arrogansen...

Angående asiatiska tjejers egenbild, kan jag tänka mig att Tila Tequila (som f.ö är vietnamesiska...) säkerligen har bidragit till att en rad asiatiska småtjejer bleker håret och leker sexig asiatiska. Media framställer ju oss asiater som antingen sexobjekt eller nördar. Jag säger inte att jag skulle vara bättre på något sätt, ni har ju själva sett mina egobilder. Men man måste väl ändå ganska snabbt inse att trots goda anlag kommer de där sexiga sneda ögonen att få mörkar påsar och den där nätta kroppen kommer att bli en asian mama-booty. Då kan man inte längre spela på mysticismen och sensualiteten som omger asiater, då är man bara en vanlig människa som vill ha respekt från sin omgivning.

Alltså, mina blogginlägg efter midnatt bör läsas med en nypa salt.

Sexy or nerdy? Det är inte lätt att vara asiat...

Vad kvinnor tänker på...

R(eg): När jag börjar blir mätt, så käkar jag upp köttet först. Vet du varför?
N(affe): Det är dyrt.
R: Nej, gissa igen.
N: Det är dyrt.
R: Neeej, det börjar på P...
N: Pengar!
R: Nej...
N: Pengar!
R: P som i..?
N: Pengar? (fortsätter gissa på pengar)
R: Nej!
N: Penis! (fnittrar)
R: Gissa igen...
N: Penis?
R: What the...
N: Pengar? (Tystnad då jag avlider av skratt. R håller på att ge upp när det går upp ett ljus för mig.)
N: PROTEIN!
R: Ja. Du gissade 11 pengar och 2 penis... Det är det enda du tänker på!

Denna konversation utspelade sig på min underbara födelsedagsmiddag på Il forno. Då hade jag bara druckit ett glas vin...

The Greatest

Once I wanted to be the greatest
No wind of waterfall could stall me
And then came the rush of the flood
Stars of night turned deep to dust
- Cat Power

Här sitter jag i mörkret. Vägrar tentaplugga. Vägrar fixa med min ansökan. Vägrar äta upp min Mars som viskar till mig i mörkret: "Naffe... Du behöver mig... Du vill ha mig. Ta mig!". Men nej, jag vägrar! In your face, Mars! Lyssnar på 4 låtar från Mammuts soundtrack på repeat. Grymma låtar. Känns lite som jag vill utmana den filmen. Typ bevisa för filmen att trots att den inte var min favorit, kan jag ändå lyssna på låtarna. In your face, Moodyson! Kanske dags att gå och lägga sig?

"Do you think I'm sexy? Do you really want me?"

Gravid..?

Nej nej, bara uppsvälld efter en god och mättande fika på Pharmen. Eftersom jag och B har allvarliga kommunikationsproblem, satt jag hemma och väntade på honom och D för lite fika, medan han och D satt på Pharmen och väntade på mig för lite fika... Det slutade med att jag dukade undan teet, de nyinköpta kakorna och åkte till Pharmen istället. Mätt och belåten blev jag i alla fall!

Jag och asiaterna diskuterade förhållanden. Varför tänker killar och tjejer så så olika? Hur mycket ska man förändra hos sig själv för förhållandets skull? Varför är det så svårt att kommunicera? Varför är det så lätt att se fel hos den andra istället för att se till sina egna fel? Varför ska man "kämpa" för sitt förhållande, är det inte meningen att det ska vara lätt om det känns rätt? Så många frågor, men inga svar.

En annan sak som diskuterades i tentapluggandet var: Förstör Hollywood våra förhållanden? Genom att bygga upp en lögnaktig bild av det "perfekta" förhållanden där materialism och klichéer är det viktigaste i ett förhållande, så förstår jag om dagens par har det jobbigt, t.ex på Alla hjärtans dag... Det räcker med att slå på tvn för att förstå att kärlek är synonymt med den dyraste Cartier-ringen som finns. Eller att man bara säger "jag älskar dig" när någon har ordnat en karibisk kryssning med tillhörande bad i månskenet till ljudet av delfiner. Vem behöver egentligen allt sådant? För när kryssningen är över, ringen är tappad och de romantiska ljusen har släckts så finns det ingeting kvar. Jag vill bara ha förståelse, samhörighet och trohet.

Tänk om man vore lika lycklig som The Hills-tjejerna... (ironi)

Moodyson förstörde min födelsedag!

Ett stort tack alla nära och kära, bekanta och obekanta som firade mig på min dag igår! Hur jag firades? Det började på seminariet på morgonen med en powerpoint med bilder på en dreglande Naffe med dubbelhaka sovandes sött på föreläsningar, som visades för hela klassen. Smått pinsamt, men otroligt gulligt att de ansträngt sig och att handledaren spelade med. Detta följdes upp med underbara vänner som dök upp med tårta och skönsång på lunchen och lunchrummet sjöng med. Tack kära vänner! Cyklade som en galning med trasig cykel till centrum för att få en överraskning av R. Eftermiddagsbio! Otroligt mysigt, men helt helt fel film för en födelsedag. Mammut är en av de mest deprimerande filmer jag sett och påminde mig om diverse obehagliga händelser i mitt liv. Men skådespelarinsatserna var suveräna och handlingen gripande. Dagen avslutades med italienska delikatesser och gott vin på Il forno a legna. Tack älskling!

Bara 22 år men tyngdlagen blir alltmer tydlig. Har upptäckt att jag att jag inte längre kan supa (2 drinkar) och komma hem på morgonkvisten, inte tvätta bort sminket, äta skräpmat varje dag, strunta i träningen och ändå vara störst, vackrast och bäst! Konstigt. Nu: tentaplugg! Om jag har tid i helgen måste jag bara berätta om en sjukt rolig händelse som har med min galla och min blogg att göra... To be continued.

Hoppas ni får en fin alla hjärtans dag! ...Äsch, det är ändå bara en kommersiell högtid.

Ser ni likheten? (Bild från Wild wild west-festen 2006)

Can it really be..?

I morse fick jag ett underligt samtal. Några timmar senare var jag med om en kort och underlig intervju. Intervjun avslutades med några underliga ord: "... well then, I will now nominate you to the university and then..." Efter de orden kunde jag inte längre koncentrera mig på vad damen på Internationella kansliet sa. Jag satt helt mållös. Ska jag alltså ÄNDÅ få åka till California och studera business? Ja, jag har blivit nominerad till en utbytesplats på California State University, Sacramento, precis det campuset jag ville åka till. Jag var en av de första lyckliga på reservplatslistan. Så om allt går enligt planerna (yeah right, med min otur...) och tusen viktiga dokument fixas i tid, kommer jag alltså att befinna mig på andra sidan Atlanten i höst.

Det är inte det att jag inte är glad. Jag är bara så chockad. Och lite skeptisk, IK har haft mycket strul med USA-utbyten. Efter det dystra beskedet i januari har jag gjort mitt bästa för att skjuta undan tankarna på USA och fokusera på annat: plugga England, jobba i Norge, exjobb osv. Men varje gång någon nämnt utbyten eller USA har jag känt den besvikna, hopplösa känslan darra till i magen. Och nu. Nu har jag mot alla odds fått det jag så gärna ville ha.

Förutom osäkerheten om jag verkligen kommer iväg, så är det något annat som får mig att inte hoppa högt och skrika i falsett av glädje för att få åka till världens roligaste land. Han som sover så gott i min säng just nu.

The land of the free...

Isolering

Om ni undrar varför jag inte har uppdaterat på länge så är det helt enkelt för att jag inte har lust. Jag har inte lust till mycket just nu. Har varit ganska osugen på det mesta. Ligger mest i min soffa och kollar på någon nynerladdad film eller sitter framför datorn och löser mina farmakoterapi-fall. Orkar inte ta tag i utbytessökandet, stipendiesökandet eller sommarjobbsökandet. Känns bara som om jag ändå inte kommer att få något ändå. Snacka om att ge upp innan man ens försökt. Men lugn bara, jag kommer igång så småningom. Jag skyller på kylan, mörkret och FRAMFÖR ALLT den hemska halkan som får mig att bli denna sega, asociala och ineffektiva människa!

P.s har fått klagomål angående typsnittet.Testar detta.

Från spontanutgången i fredags.Var tvungen att leda cykeln hem senare...

"Kom igen nu, lilla gumman, såja såja..."

Om en charmig man med bockskägg, tandställning och ring i örat vid namn Lasse frågar om ni vill donera lite galla till viktiga kliniska prövningar, säg NEJ! Nu ska ni få veta varför.

Idag gick jag upp kl 07.30 för att masa mig iväg till Ackis. Väl där träffade jag bekanta galenik-labhandledare och en riktigt mysig professor Lars Knutsson med en diamant i örat. Han såg ut som glad och mysig Gert Fylking. Fick därefter kolla på en instruktionsvideo som fick mig och den andra nya killen att blekna och skratta nervöst. Professor Knutsson kom sedan och drog iväg med mig för att svälja katetern. Ja, ni hörde rätt. Man skulle föra ner en 2 cm bred plastgrej med tillhörande slang i hårdplast på 1-1,5 meter i min lilla tunntarm via munnen, magstrupen, magsäcken och till sist ner i tarmen där små ballonger blåses upp för att hålla kvar den där (se bild).

Professor Knutsson eller Gert Fylking?

Professorn lät som han pratade med en femåring när han förde ner slangen första biten. Det kändes ungefär som att kvävas och kräkas och dö på samma gång. Sedan slutade han plötsligt och sade glatt: "Nu kan du gå ut i korridoren och själv föra ner slangen, 1 cm i minuten är lagom!". Efter kanske en kvart stampandes runt med kväljningar och dregel överallt (jag var bedövad i svalget) hade jag fått ned den så pass långt att professorn utbrast: "Nu slår du avdelningssrekord!" och röntgade mig för att se hur slangen låg. "Perfekt, du har en bra rygg, inga förslitningar" och "Vilka snygga stövlar!" fick jag höra. Det var det jag brydde mig om minst just då.

Schematisk bild över Loc-I-Gut

När jag väl fått ner slangen dit den skulle vara, trodde jag att det bara var att lägga sig ner på britsen och börja pumpa upp galla. Nej nej, först ska jag föra ner en till hård plastslang bredvid den andra slangen, som ska pumpa upp saliv "så att jag inte mår jäkligt illa i tre timmar!". På grund av fler kväljningar och en extrem dödsångest bet jag omedvetet professorn i fingret. Ganska länge. "Så ja, andas genom näsan och släpp mitt finger..." hörde jag plötsligt. Pinsamt.

När jag väl låg på britsen och skulle välja film kändes det bättre (avdelningen har en hel Billy's bokhylla med dvds!). Den andra testpersonen ville se Babel och jag mumlade något ohörbart med slangar tejpade mot kinden. Dåligt val. Förutom att filmen är extrem tung och svår att se med alla konstiga inzoomningar och kameravinklar mådde jag ännu mer illa. Efter ungefär 2 timmar trodde jag att jag hade fått galla i hjärnan. Jag kallsvettades och vred mig och mådde sjukt illa. De snälla tanterna och professorn rusade till min sida och förklarade att jag förmodligen hade väldigt lågt blodsocker och att jag fick avbryta när jag ville. Och lade till i förbifarten att det bara var 15 minuter kvar. Jag bet ihop och de sänkte mitt ryggstöd och justerade mina tjepade slangar ("Oj, råkade jag riva i din persikohy!") så att jag kunde ligga ner istället. Då somnade jag! Huxflux! När jag vaknade av att professorn lyriskt exklamerade "Jaha, unga dam då har du spytt galla tillräckligt idag!" mådde jag mycket bättre. Nu återstod det bara att få ut slangarna. Fy. Fan. Ut åkte dem med en rasande fart och resten av mitt maginnehåll, vilket bestod av huvudsakligen saliv eftersom jag fastat från och med kvällen innan.

Det konstiga var att så fort slangarna åkte ur min kropp mådde jag prima ballerina igen. Det var som att vara äckligt sjuk och illamående och sedan genom professorns trollspö tillfriskna på 2 sekunder. Helt sjuk känsla! Professorn mös och gav mig en liten kram. "Här brukar vi som brukar göra Loc-I-Gut: Det är bättre utan!". Gratis mat och dryck erbjöds och en fin summa pengar sattes in på mitt konto. Alla log gulligt och sade "Du var så duktig!" och jag kände mig som en liten dresserad chihuahua. Det sista jag hörde när jag skyndade mig ut ur avdelningen var professor Knuts avskedsord: "Snygga stövlar!".

Så lyssna på mig barn, göra inga Loc-I-Gut såvida inte era liv hänger på det!

I'm ok

Efter tentan i lördags ringde jag mor, far, bror och B i Bath och pratade och pratade. Skönt. Efter en lugn och mysig helg med R har jag sakta men säkert kommit till ro igen. Jag avbokade allt från nyårsmiddag med Värmlandsgänget till fika med tjejerna för att bara ligga i sängen och tänka, kolla på bra filmer och bli kramad.

Chocken angående USA-utbytet har lagt sig, men nu är stressen inför exjobb eller uppehåll ännu mer påtaglig. Exjobb eller uppehåll? Jag har planerat att ta uppehåll i höst, men när alla andra får riktigt roliga och bra exjobb blir man lite sugen ändå... Men men, jag är trots allt 21 (snart 22...) och vill inte ta examen när jag är 23, alldeles liten och oerfaren. Men vad ska jag göra på mitt uppehåll?

Vecka 6 ska jag till Q-Med och träffa min nya chef och göra upp schema. Att kombinera studier, kvällskurs, extrajobb, socialt liv och träning kommer att bli spännande... Jag får magsår bara jag tänker på det.

Efter tentan gjordes excellenta vårrullar hos M. Mysigt och gott!

Hjälplös

Jag vet inte vad jag ska göra. Har försökt tentaplugga istället för att tänka efter, bli arg, bli besviken, ringa henne och skrika, gråta eller bara hålla käften. Jag vet, det här kanske låter dramatiskt. Men jag är så fruktansvärt fruktansvärt arg. Allt som har gjorts för henne... Allt man fått uthärda, skämmas för, fått rynkor och gråa hår för... För att inte tala om slöseriet med ens egen hälsa, tid, pengar. Det betyder ingenting för henne. INGENTING. Allt jag har ställt upp på villkorslöst... Lyssnat, rusat till hennes undsättning, suttit i timmar för att finna en lösning... Det betyder ingenting för henne. INGENTING.

Det är en sak att det alltid är så och man till slut vänjer sig vid misären. Nej nej, hon ger en hela tiden hopp. Hopp om att hon kanske en dag kan bli en normalt fungerande människa. Kanske till och med bli lycklig. Sedan tar hon det lilla gnutta hoppet, stampar på det, krossar det med sina grova kängor och spottar på det hånfullt. Varje gång. Ändå fortsätter man hoppas. Och bli spottad rakt i ansiktet. Gång på gång.

Jag lovar mig själv från och med nu att aldrig få tillbaks det hoppet igen. Jag vill aldrig mer bli så här besviken, förbannad och ledsen igen för hennes skull. ALDRIG MER.

It is over.

Det blir inget utbyte i USA för mig. Jag har inte tillräckligt "starka meriter". Fast jag har godkänt i alla kurser hittills (ok, inte epin), väldigt bra gymnasiebetyg, har engagerat mig i nationslivet, skrev en perfekt ansökan och har fullgoda anledningar att få åka. Jag tänkte alltid att "Ah, well åker jag inte så söker jag England." Men när tårarna började rinna igår insåg jag att jag verkligen ville åka till California State University och plugga business. Som säkert 100 andra sökande vill. 180 sökande på 80 platser. Surt.

Klarade QUARA-tentan idag iaf. Annars hade jag väl hoppat från Flogsta höghus idag kl 22 och verkligen gett Flogstavrålet en match.

SUUURT.

/N

Snabbis

Efter en givande men intensiv dag på AstraZeneca, alla apotekarstudenters våta dröm, är jag äntligen hemma. Spyfärdig efter bussresan, dödstrött efter att ha gått upp 06.45 och stressad för att mina syskon plus 3 svettiga ungdomar ska komma och bo hos mig i helgen OCH för hemtentan imorgon. Nu ska jag städa, hjälpa B att packa och sedan krypa upp i R:s famn för att få massage och pepping. I morgon blir det fest.

Ibland pain in the ass + ibland underbart = syskonkärlek. Jul 2007

/N

How do you do?

Kära bloggläsare, hur svarar man på frågan "How do you do?"? Det är inte alla som vet. Har till och med hört amerikaner svara fel. Rätt svar kommer i nästa inlägg!

Nu förstod ni kanske att jag inledde detta inlägg med det bara för att kunna skryta med mitt TOEFL-resultat. Nedan kan ni se hur det gick. Not bad, eh? 120 poäng är maxpoäng på hela testet och 30 poäng är max på varje delmoment. Hade kanske fått bättre på Speaking om jag inte blev så sjukt nervös för att min mikrofon inte funkade ett tag, jag var bland de första som började prata i det tysta rummet och att den homosexuella instruktören stod precis bakom mig och log läskigt. Ah well, jag är nöjd.

Test	Test Date	Reading	Listening	Speaking	Writing	Total
TELXML	December 12, 2008	29	29	28	30	116

Sedan jag berättade det för den lilla tysken Z, som också har gjort TOEFL, har han börjat kalla mig för "The Brain". När jag sedan berättade om min omtenta blev han tyst en sekund för att ändra sig till "The Half Brain".

Imorgon blir det obligatorisk klassresa till AstraZeneca! Vi har planerat att sitta längst bak i bussen, dricka folköl och sjunga "En busschafför, en busschafför...".

/N

Ordning&Reda

Sedan kursen började igen har jag:

1. varit i tid till föreläsningarna!
2. inte sovit (nästan) någonting alls på föreläsningarna!
3. haft matlåda med mig varje dag!
4. städat och diskat varje dag!
5. börjat träna!

Om jag fortsätter i det här mönstret kommer kanske den här kaotiska terminen att gå bra ändå. Har dock redan en liten skitomtenta att ta igen... Fan.

Jag är seriös när jag jobbar i alla fall.

Värmlands nation, november 2008.

Jag och min älskade...

... Smörgåsgrill. Sedan jag fick min smörgåsgrill i julklapp av R, har jag använt den varje dag. Varje dag. Den är helt underbar, fin, perfekt... Ryktet om att man går upp i vikt när man är lyckligt kär? Stämmer bra det.

På tal om hälsosamhet. I torsdags var jag och E på pilates. Till vår stora förvåning dök inte den ordinarie pilatesinstruktören upp utan svensktalande Jack Black i korta flaxande shorts! En identiskt lik kopia av Tenacious D-medlemmen och skådespelaren. Jag hade väldigt svårt att hålla mig för skratt när Jack Black låg i konstiga ställningar på mattan och hyperventilerade som en gravid... Jack Black? Kanske därför jag har en sådan galen träningsvärk i de inre magmusklerna...

Tenta på fredag. Då vet ni vad som väntar på den här bloggen. Massa blogginlägg. Inget stimulerar mig så mycket till bloggskrivandet som en härlig tentaångest.

Jack Black eller Stallets pilatesinstruktör?!

/N

Väntan

Den första skoldagen på det nya året är över. Dagen började bra, jag var i tid, sov inget första timmen och träffade alla kursare igen. Dagen slutade dåligt, total tristress, onödiga håltimmar och cykling hem i -10 grader.

Jag har skrivkramp. Har massa massa saker jag vill skriva. Men när jag väl sätter mig ner och försöker dela med mig till mina läsare, så stirrar jag bara på tangentbordet.

Får väl roa mig med annat. Typ vänta. Vänta på tentaresultat, csn- och stipendiepengar, besked om USA, TOEFL-resultat...

/N

Naffes 2008

2008 - årets
bedrift: det rosa kortet!
ord: kk = kundkommunikatör, kuratorskonventet osv
överraskning: min 21-årsdag (tack!)
finaste solnedgång: Varberg
ryggont: dörrchef på Värmlands
huvudvärk: ansökan till utbytet i USA
äckligaste: pink eye
missförstånd: "I thought you were from the States!"
utekväll: gratisdrinkar i hufvudstaden slutade i striptease i Anders Palmérs ateljé
mest oanvända: mitt träningskort på Stallet
årets regnigaste: Gröna Lund på Regs födelsedag
kanske-misstag: flytten till korridor
lathet: tvättstugebokning på internet
mysigaste: nya vänner från klassen, Värmlands och sommarjobbet
bästa presenter: smörgåsgrill, Ipod nano, min nya mobil, Casio-armbandsur, Nasse
besatthet: facebook
fjortisspya (min första!): 2008-08-08. Skumpa, Isbjörn, Bryggan...
cravings: moules frites - gigantiska saftiga musslor med pommes vid vattnet i Marseille
mest välrepeterade: "Välkommen till Apoteket, det här är Naffe."
låt: Infinity - Guru Josh Project (har väl varit liiite för många utekvällar)
sorgligaste: hela albumet Rockferry - Duffy

Kära bloggläsare: året är 2009 och jag är tillbaka.

/N