Beroende?

Sitter och njuter av en ljuvlig camembert och clementiner. Inte ihop alltså. Jag har märkt att när jag slappnar av, börjar mina händer söka sig till adressfältet och skriva in "www.blogsp...". Har jag blivit bloggberoende måtro? Tioende inlägget på mindre än en månad! Men det är skönt att skriva av sig. Nästan som att skriva dagbok, eftersom jag misstänker att väldigt få har hittat till den här bloggen.

Idag var det mycket som gick snett. När det var som värst funderade jag på att slänga mig ner på marken och låta tårarna beblanda sig med regnet som strömmade ner för mitt nytvättade hår (fan!). Men då insåg jag att jag kan vara ganska självständig ändå. Visst, jag ringde och beklagade mig för några vänner och diskuterade, men sedan tog jag tag i saken i mina egna händer och wow! Allting ordnade sig, utan att jag fällde en tår och utan att jag tog hjälp av någon!

Det är så lätt att bli beroende av en eller flera människor och förlita sig på att dessa personer ska ta hand om dig, trösta dig och fixa allt åt dig. Jag har blivit så beroende, nojjig och orolig på sistone. Måste försöka hitta mitt gamla starka jag igen. Då klarade jag allt och världen låg för mina fötter!

Tentan? Åh, just det!

/N

God och glad, kexchoklad! Lilla Sunnersta, februari 2007