Promenad i regnet

Fuktig kyla som kryper innanför jackan. Doften av löv på marken. Blött hår som sticker fram under mössan. Ett dunkelt men inte skrämmande mörker. Trötta men hjärtliga skratt. Är inte livet ganska härligt ändå?

Lunchade på favvostället Yukikos idag med en vän jag inte träffat på länge. Skrattade mig genom hela lunchen trots tentaångest, stundande tandläkarbesök och ögoninflammation (!). Jag beundrar verkligen människor som kan hålla humöret uppe trots att det är kaotiskt och uppförsbacke i livet. Lunchen flöt på mysigt och avslappnat tills min vän plötsligt utbrister: "Men du kan väl inte ha det så jobbigt?" Samma sak hände när jag pratade med min syster, som då frågade: "Hur känns det att ha det perfekta livet?" Ursäkta? Vad får folk att tro att jag är så jävla lycklig hela tiden?! Har jag "Lycklig idiot" stämplat på pannan, eller?

Tillbaks till plugget! Äh, vem försöker jag lura? Jag pluggar ändå inte!

/N

Tandläkar Nilsson och kursaren Ida sa att jag hade fina tänder.
Tandtråd och fluor! Eller cola... Lund, 2006