Tiden står stilla...

Förlåt för att jag inte bloggat alls sedan jag kommit hit. Om jag ska vara ärlig har jag mest sovit, haha. Har så klart umgåtts mycket med familjen, lekt varje dag med Leon, även myst med Sofie och Jocke. Och sovit en massa! Tror att min kropp sade till mig att det var dags att ta igen sömnen.

Saknar min älskade A så klart och inser nu att det var det bästa beslutet jag tog var att flytta till USA. Det är så klart jobbigt att vara ifrån familjen och vännerna, men det är ju ändå A som jag bygger ett liv och min framtida familj med.

Så fort jag tog ett steg in i mitt föräldrarhem kom jag på mig att tänka: "Wow, tiden står verkligen stilla här!". Förutom att Leon har växt upp till en större bebis och mamma har mer hår, så är det som om allt annat har stått stilla här. Allt är sig likt. Fascinerande. Nu har det i och för sig bara gått 6 månader sedan jag lämnade Sverige, men i och med att mitt liv förändrats så drastiskt under dessa månader, känns det som om det har gått längre tid.

Men jag är väldigt glad och tacksam att jag fick åka hit i 2 veckor för att träffa familjen, vänner och få sova en massa... Älskar att sova!

Hörreni, som kanske tar en sväng förbi Linköping, hojta till så tar bjuder jag på fika/middag! Puss på er!

Mamma och pappa sjunger karaoke i nya mikrofoner från USA och Leon