Apotekare, apotekare

Jag är sjuk. Snuvig, har huvudvärk och ont i halsen... Kanske inte är konstigt när hälften av mina kunder nyser och hostar på mig hela dagarna. När man tänker på det, är det ganska hemskt.

Hade en spännande dag på jobbet idag dock. Det är ganska kaotiskt nu eftersom min chef och en till receptarie snart blir mammalediga, lagom till semesterveckorna i sommar. Snacka om underbemanning. Så min chef frågade om jag var intresserad av att jobba helger i sommar utöver praktiken och sedan kanske få ett vikariat efter praktiken.

Jag berättade att jag gärna jobbade extra i sommar om det finns ett bra kontrakt och timlön och att jag hade planerat att ta ledigt i augusti, men att jag kan tänka mig att jobba från september till årsskiftet. Dels för att jag inte ha några jobbplaner efter praktiken och dels för att jag trivs väldigt bra på det här apoteket och kan tänka mig att jobba på apotek nu i början av min karriär. Dessutom dör mina föräldrar av lycka om jag får jobb i Linköping.

Sedan frågade min chef mig om jag skulle vara intresserad av att vara apotekschef. Det var mest en intressekoll men jag blev så paff att jag fick ur mig något i stil med "ja, det skulle ju vara en rolig utmaning!". Så hon ska visa mig lite vad en chef och läkemedelsansvarig gör på ett apotek.

Tredje veckan på praktiken, gott folk. Förstår ni hur eftertraktade apotekare är i Sverige just nu? Många av mina vänner har blivit erbjudna riktigt bra jobb direkt efter praktiken. Jag blir dock lite fundersam. Ska jag, en 24-årig apotekare med liten arbetslivserfarenhet, komma in där och chefa över alla erfarna receptarier och 60-åriga apotekstekniker? Snacka om utmaning.

Men vi får se. Det är som sagt 23 veckor kvar av min praktik och sedan får vi se vad som händer. Jag kan tänka mig att jobba på apotek i Linköping typ till 2012 då jag kan göra equivalency-testet för den amerikanska apotekarlegitimationen och söka jobb i USA. Åka till USA och jobba några år, tjäna fett med cash och sedan ta med mig A till Sverige, köpa hus och skaffa barn. Hahaha. Nej, seriöst. Vi får se.

Ser ni mig som en chef? Nej. Mest ett trött och sjukt emo-barn.