Independent woman

Det var längesen jag träffade min vän Amanda. Vi träffades första gången på i sjuan på högstadiet och fann varandra ganska snabbt. Hon tyckte nog mest att jag var en liten, söt, rolig asiat som hade hjärna och ambitioner som många bimbos i klassen saknade... Jag fascinerades av hennes borgerliga bakgrund, brinnande intresse för politik (hur många 13-åringar har det?), kapitalistiska livssyn och lätt fascistiska sätt. Missförstå mig rätt, hon har ett stort hjärta och gör allt för sina nära och kära. Men hon är väldigt... Osvensk. Och jag insåg hur mycket jag hade saknat det på sistone. 

Amanda är den enda som förstår varför jag klarar av ett långdistansförhållande, eftersom hon själv är en självständig och ständigt upptagen tjej. Hon är den enda som förstår varför jag vill flytta till USA och tjäna dubbla min svenska lön. Hon är den enda som vägrar acceptera jantelagen och liksom jag är hon ute efter kvalitet. Livskvalitet, kvalitet i shopping, resor, mat, boende, skolsystem för våra framtida barn... Hon vägrar acceptera något medelmåttigt. 

Så, vi har bestämt att vi ska ta över USA ihop. Hon ska bo på östkusten typ New York eller Washington och jag ska bo i Cali, så ska vi shoppa på Bergdorf & Goodman och åka på lyxiga karibiska kryssningar ihop på semestern. Med eller utan våra framtida familjer. Haha, skämt åsido. Men jag är glad att jag har en vän som Amanda. 

12 years together and more to come, darling!