2009-10-20

Snåljåp

Blev ingen träning idag. Tog istället en sväng förbi Safeways igen för att köpa creme cheese till mina bagels och duschcrème. I kassan så frågade min kortläsare om jag vill donera pengar till Cancerfonden. Jag tycker att de här situationerna är djupt obehagliga. Jag menar, vem känner sig empatisk och villig att donera pengar i en stressig snabbköpskö med skrikande barn och sura, överviktiga damer? Samtidigt känner man sig som Ebeneezer Scrooge när man trycker på nej. Häromdagen blev jag så paff att jag tryckte på Yes och donerade $10. Idag kände jag inte att jag hade råd och tryckte snabbt och rodnande på No. Då hakade maskinen upp sig. Typiskt. Kassörskan tittade misstänksamt på mig och bad mig trycka en gång till. När det inte fungerade frågade hon högt "Do you want to donate, miss?". Alla i butiken och halva Sacramento stannade upp och log förväntansfullt mot mig. "No, I'm good..." pep jag fram. Alla i butiken och halva Sacramento stirrade argt och anklagande på mig. Snåla asiatjävel, tänkte dem.

Nu har jag ätit middag, vilat lite och äntligen satt mig vid skrivbordet. Öppnat ett accounting-quiz, tagit fram anteckningarna och boken. Vad gör jag härnäst? Jo, surfar på Fejjan och bloggar. Damn it. Let's face it, jag kommer aldrig någonsin att plugga om jag inte känner lite provhets. Satt och kollade lite på facebook-bilder. Åh, vad jag saknar Uppsala. Känns verkligen som hemma nu. 4 underbara år har gått alldeles för fort och jag vet inte ens var jag kommer att bo när jag är tillbaks i Sverige. Men åh Uppsala, Uppsala... Glass vid Fyrisån, långa fikastunder på Storken/Linné, cykelturerna till BMC, promenaderna i Botaniska trädgården, dansa sig svettig på nationerna... Åh, Uppsala min vackra hemstad. Hoppas verkligen jag får bo hos dig ett litet tag igen.

1 comment:

Alma Kirlic said...

Det hoppas Uppsala också.