Nostalgi...

Åh. Jag satt och rensade gamla dokument och kom över ett gammalt sparat email jag fått från min gamla gymnasiekompis A. Han var i Frankrike på utbytesår, när vi andra gick ut sista året i gymnasiet. Min balpartner, F, hade på en balträning helt plötsligt nervöst och tafatt erkänt sin kärlek för mig och jag var i chock och frågade min (då) bästa killkompis A om råd. Gav jag F fel signaler?, var frågan. Här kommer svaret, som än idag får mig att le fånigt.

"Tycker jag att du ger fel signaler? Jag ska försöka svara på det så gott jag kan. Om du inte vet det redan så ska jag berätta en sak för dig... Du är allt en kille vill ha! Till att börja med är du smart, ”bara” vg i sam och medicinkunskap är inte så ”bara”. Du är glad och skrattar nästan jämt. Du är allt trevlig mot allt och alla i din närhet. Du är sensuell i ditt sätt att prata och röra dig och framför allt så är du härlig att se på. Du är snygg helt enkelt. Jag har visat kort hemmifrån där du har varit med och flera har sagt "elle est vachement belle cella". Det jag vill säga är: ja, du ger fel signaler, men du kan nog inte göra något åt det. Du är på det viset bara."

Inte illa pinkat för en liten gymnasiekille att våga skriva så. Han var i och för sig lite betuttad i mig också, men det visste jag inte då. Jag var alltså "allt en kille vill ha" i gymnasiet. Nu har man gått och blivit gammal, gnällig, cynisk, hängbröstad hagga.