Workaholics

Min stackars pojkvän är sjuk. Han har kronisk huvudvärk och värk i hela kroppen. Han har fått antibiotika för stelkramp, även om läkaren fortfarande väntar på provresultat. "WTF?!" tänker ni, tro mig, jag tänkte detsamma. Men efter att ha jobbat typ 90 dagar i sträck utan en ledig dag är det kanske inte så konstigt med dem symtomen. Alltså, nu när jag har vänner och pojkvän i USA inser jag vilken stor skillnad det är mellan USA och Sverige när det kommer till arbetsmoral.

• I USA har man typ 2 veckors semester om man har tur. I Sverige har nästan alla 25 dagars semester, oavsett var man jobbar.
• I USA har du ingen sjukförsäkring om du inte har jobb/pengar. I Sverige har alla en sjukförsäkring. Punkt.
• I USA är det inte ovanligt att man har 2-3 jobb för att försörja sig. I Sverige tycker man att Blondinbella är dum i huvudet som jobbar så mycket (kanske därför hon blev typ ekonomisk oberoende innan hon blev 20 år).
• I USA är du DÖDENS utan ditt jobb. I Sverige är det inte lätt att vara arbetslös, men du dör inte.

Så, ni kanske förstår varför det blir en diskussion när jag och A diskuterar jobb och framtid. Jag blir bara så orolig för honom och hans hälsa. Han jobbar måndag till fredag 8-17 med sitt finansjobb och sedan jobbar han tidig morgon till sen eftermiddag/kväll med sina hus. Ibland går han upp kl 5 för att gå till gymmet innan jobbet. Vissa kvällar äter han inte ens kvällsmat, utan tar en drink och går och lägger sig av ren utmattning. Nu har han hållit på så i 3 månader och har redan fått dessa symton, vad händer efter 3 år? 10 år?

Ok, jag ska sluta oroa mig och se fram emot att han får en månad "semester" (han kommer inte att jobba på helgerna...) och att jag får vara där och ta hand om honom.

Min pojkvän och hans kollegor på jobbet...