18 januari 2012

Jag satt länge och funderade på vad jag skulle ha för rubrik på det här inlägget. Det blev allt från dramatiska utropstecken till ingenting. Till slut beslöt jag mig för att dokumentera och komma ihåg detta datum.

Jag har funderat länge på om och hur jag ska berätta detta för er. Som ni misstänker, har det hänt något ganska hemskt. Förra veckan berättade jag ju för er att Anthony opererade sitt armveck för att ta ut en knöl. I onsdags natt berättade han att han om resultatet från sina läkare och det visade sig vara värre än vad vi någonsin kunnat tro. Min älskade, älskade Anthony. I fredags gjorde de scanningar av kroppen och nästa vecka får vi resultaten och kanske lite mer information. Utifrån resultaten ska de fortsätta operera och behandla. Vi hoppas förstås på det bästa, han är ung, stark och har en bra sjukförsäkring, så han är ju mer lyckligt lottad än många människor.

När Anthony var här över jul och nyår kändes allt så perfekt. Vi är unga, jättekära och vill bara börja vårt liv tillsammans. Nu har världen vänts upp och ner. Det är svårt att tänka på en ljus och enkel framtid när man fått ett sådant här besked. Men jag ska fortsätta ansöka om FPGEC och göra provet i november. Förhoppningsvis kan jag flytta till Anthony år 2013 och praktisera på ett apotek för att sedan kunna göra NAPLEX-provet och jobba som pharmacist i USA. Att få vara med honom är mitt mål, jobbet är en bonus.

Jag älskar honom så mycket. Det vet ni. Jag ber er bara att sända honom en tanke ibland, för min skull. Jag är varken hippie eller religiös, men jag tror på att skicka någon kärlek, tankar och böner (om man tror) kan hjälpa en person mycket. Ta aldrig livet och dem ni älskar för givet. Livet kan plötsligt vändas upp och ner en kall onsdagsnatt i januari.