18 timmar

Nu har jag varit uppe 18 timmar i sträck och är inte ens trött. Konstigt! Jag är ganska... Harmonisk.

Det är konstigt vad något så fruktansvärt som en allvarlig sjukdom kan få en att få perspektiv på saker o ting. När allting är perfekt börjar man hitta små fel och defekter bara för att ha något att vara missnöjd över. Jag kunde förr bli sur på att A inte svarade på mina chattmeddelande, när han var på jobbet. Nu är jag bara glad över att han har ett bra jobb och fortfarande kan jobba.

Tänk på det om ni har en dålig dag. Tänk på allt ni har i livet! Vi är så lyckligt lottade att vi inte ens uppskattar det längre!

God natt!