Redan nar jag vaknade i morse med ryggont, snubblandes med huvudet in i badrummet och tappade bort viktiga saker,visste jag att det inte skulle bli en bra dag. Morfar hade matt daligt hela morgonen och ville darfor inte ha sin sjukgymnastik. Han at knappt nagot pa hela dagen. Han bara sov. Middagen at han nastan en timme senare an vanligt. Han horde kanske hur ledsen jag var och fick i sig lite mat till slut.
Det gar upp och ner som sagt. Det ar det jobbiga med den har sjukdomens slutskede. Aven om man han far palliativ vard sa far man upp hoppet varje gang han mar lite battre, for att an en gang fa det krossat de dagarna det ar samre. Det ar jobbigt for honom framfor allt. Min morfar vill ju bara hem till sig igen och leva sitt vanliga liv igen och de dagarna han mar samre verkar han sa arg och besviken pa sig sjalv att han inte blir battre. Men det finns ingenting nagon kan gora nu...
Tack an en gang for alla varmande ord, vanner. Manga horde av sig idag, formodligen pa grund av min vadjan igar. Forlat, var inte meningen att fa ett utbrott pa er och fa er att fa daligt samvete. Oroa er inte, jag hanterar det har ganska bra just nu, kande mig bara lite ensam igar. Alskar er, mina vanner!
Idag var den andra gubbens sang tom...
Morfars blommor fran en beundrarinna
Utsikten fran fonstret
No comments:
Post a Comment