En dålig dag igen. Morfar åt nästan ingenting. Trots mina bönfallande försök. Han mådde dåligt hela dagen och var för trött för att göra någonting. Jag satte på lite musik åt honom och satt mest och tittade ut genom fönstret på det strålande vackra vädret. Jag orkar inte göra något när morfar lider. Tur nog kom morfars mysiga yngre syster in och satt med honom en stund. Hon kände min mor sedan tiden i Vietnam och blev så förtjust när hon såg mig. Den gamla damen kramade mig hårt flera gånger utan anledning och tyckte jag var en kopia av min mor. Det var mysigt att ha henne där. Moster ville köpa souvenirer åt mig så vi åkte en kort stund till ett stort
mall. Jag köpte en bäver och små jättesöta smyckesskrin. Tillbaks på sjukhuset såg vi att morfar inte ville äta något till middagen heller. Han såg så trött och svag ut. Ingen bra dag helt enkelt.
Sjuksystrarna och personalen börjar känna igen mig och försöker muntra upp mig med värmande ord och massa skämt. Tänk vilka bra människor det finns i världen.
No comments:
Post a Comment