Jag såg just filmen Jane Eyre med min mor. Det är hennes favoritbok och jag läste den i början av året. Det är en väldigt gripande och mörk historia men även fylld så mycket passion för att vara skriven på 1800-talet. Till och med jag blir lite rörd när mr Rochester öser ut sin kärlek till Jane.
Finns den kärleken fortfarande idag? Att man känner den där tillhörigheten, den där besatta kärleken till en annan människa, att om man inte får vara med denna så "förblöder man inombords"? Är det verkligen kärlek eller bara förälskelse? Känslan kanske förstärktes på den tiden genom att vara något "förbjudet" och man var tvungen att gifta sig med varandra bara för att få ge varandra en kyss. Nu går man hem med första bästa från krogen och får aldrig chansen att längta efter någon som förr...
Men har ni känt så någon gång? Jag har vänner som säger att de har träffat "the one". De säger att livet skulle ta slut om de inte får tillbringa resten av deras liv med deras utvalde. Jag har fnyst och himlat med ögonen. Jag skulle aldrig minsann lägga mig ner och dö om en kille lämnade mig. Det finns ju så många andra killar därute!
Men att få känna det där bandet. Att älska någon så mycket att man aldrig, aldrig vill låta honom gå.
Åh, jag undrar om jag någonsin kommer att få känna så.
 |
| Mycket bra och vackert filmad film med duktiga skådespelare. NNNNN av NNNNN! |
No comments:
Post a Comment