It's ok

Ibland kan man fastna i sin egen lilla bubbla av fantasi och tycka att ens problem är de värsta. Min vistelse här denna gång har varit sjukt stressig och ångestfylld. Pluggångest, ångest att umgås med A, träffa familj och släktingar och allmän ångest över oss. Jag och A har haft väldigt intensiva dagar som det alltid blir när man inte ses på länge. Men vi är ok nu. Väldigt kära och lyckliga.

Igår var vi på check-up av Anthonys arm. Doktorn gjorde ett ultraljud och hittade inget av intresse. Tack och lov. Men de ska göra en MRI i december. Tills dess kan vi andas ut lite till. Min älskling är ok.

Det ger en lite perspektiv. Jag har varit helt uppe i min pluggbubbla och tyckt att jag var prio ett och tyckt synd om mig själv väldigt länge. Men jag har spräckt den bubblan nu. Det viktigaste är att jag gör mitt bästa och om det inte går denna gång gör jag om testet i april 2013. Helt ok.

Jag och min älskling igår: