Hen

På födelsedagsmiddagen igår när sällskapet som bäst glufsade i oss våra oxkinder och sköljde ner maten med fantastiskt rött bordsvin, kom det plötsligt fram en underskön kvinna till bordet. Hon presenterade sig som Natalie, var Jockes kompis kompis och det var som alla inte kunde sluta stirra på henne. Jag kunde inte det i alla fall. Iklädd en vit, tajt Mad Men-klänning, en elegant päls, platinablont uppsatt hår och oklanderligt sminkad. Fantastiska långa ben, världens längsta lösögonfransar och välformade silikonbröst. Jag kände mig som en bondtös med regnblött hår och trasiga jeans.

Jag funderade om man skulle automatiskt börja se ut så om man bor i Stockholm för länge. Funderade om hon jobbade som eskort, eftersom hon kom med en lite äldre, machoaktig man. Men vi pratade en del eftersom hon satt bredvid mig och hon berättade att hon jobbade som läkarsekreterare och när hon pratade med sin mörka, spinnande röst och använde sina superkvinnliga gester var jag som trollbunden.

När jag gick till tunnelbanan senare berättade Jacks vän att Natalie är transexuell och hade varit en man.

Det var som pusselbitarna föll på plats i mitt tröga huvud. Självklart! Därav det perfekta, men tjocka lagret smink, den onaturligt mörka rösten och den långa smala kroppen... "Hen" var så väldigt mån om att se ut som och bete sig som en kvinna.

Jag är så fascinerad. Jag tycker att jag är en relativt ok människokännare och försöker hårt att inte döma någon för dennes utseende. Jag har ju haft kunder som är transexuella, men då ser de verkligen ut som omgjorda män. Men ibland är man bara så blind och naiv. Det gör en ödmjuk och mindre dömande att träffa på individer som får en att tänka till en gång extra innan man dömer boken efter dess omslag.