Älskar min diamant

Läste detta inlägg i DN om hur mycket förlovningsringen ska kosta och blev lite uppeldad. Hon den där Magdalena Ribbing har ju en del kloka åsikter om vett och etikett, men gudars så jante-svensk och tråkig hon verkar vara i detta fall. Så man får inte köpa sin framtida fru en vacker ring med en diamant om man har råd? Nej, mina vänner, Ribbing har tagit upp "denna fånighet" förr och tycker att en stor diamantring är "förmögenhetsuppvisning", "löjligt"och inte har någon "praktisk användning". Och läser man kommentarerna till detta inlägg blir man nästan full i skratt över att det finns så många avundsjuka och bittra människor därute...

Jag fullkomligt älskar min 2 karat diamantring! Det är det vackraste jag har och varje gång jag ser den glittra på mitt finger tänker jag på min älskade Anthony. Förmögenhetsuppvisning? Anthony kör runt i en gammal Prius Neon och går helst runt i shorts och flipflops, så han är verkligen inte den typen som bara köper dyra grejer bara för att han kan. Men han ville ge mig denna lilla skönhet för att den passade mig, sade han. Man ska inte döma boken efter omslaget... Praktisk? Det är en ring för bövelen, vad är det som är opraktiskt? Har inte fått något annat än komplimanger för den, till och med av främlingar! Många utbrister att det inte är ofta de ser diamantringar i Sverige... Mmm, undrar varför?

Jag tycker att man ska få ha vilka förlovningsringar man vill! Självklart är en förlovning i sig det som är viktigast och ringarna är bara en smaksak. Och smaken är som baken! Vill man ha Fantomen-ringar ska man ha det och vill man ha flera karat ska man ha det - utan att någon förlöjligar ens val! 

Denna bild togs dagen efter att Anthony friat och jag fick ha min vackra ring på fingret!