Igår när jag cyklade till tandläkaren (inga hål, men jag har borstat för hårt...) cyklade jag igenom Eriksbergsskogen. Det förvånade mig att jag fortfarande kommer ihåg alla stigar och små genvägar. Jag slogs också över vad mysigt det var och önskade för en sekund att jag bodde på landet så att man kan cykla genom skogen varje dag. Men sen kom jag ihåg alla sena, mörka utekvällar jag cyklade hem ensam (de kvällar utan herrsällskap, höhö). Då lurade Blair Witch, The Grudge-tjejen och mördare bakom varje träd... Nej, jag är en stadsmänniska!
Tänk att det här var min gamla cykelväg till BMC. Mysigt eller läskigt?
No comments:
Post a Comment