Snälla storasystern

Ibland blir man bara så irriterad på sin familj. Det finns ingen kärlek som till familjen, men det finns inga jag kan bli så trött på som dem. Alla har sin roll i en familj och jag är duktiga storasystern. Men jag är trött på att spela den rollen just nu. Det känns som alla bara förväntar sig att jag ska vara förstående, tålmodig och duktig och sedan får alla andra bete sig som dem vill med ursäkten "men du känner ju honom/henne, han/hon är bara så!". 

Alla andra får göra precis som dem vill och ändå få som dem vill i slutändan. Men bara för att jag är duktiga storasystern så får jag utstå alla kraven, alltid vara mest hårt hållen och ändå vika mig i slutändan. Medan de andra får vara precis så hemska som de vill och ändå få igenom sina önskningar till slut. Orättvist är bara förnamnet. Det är som den där sagan i Bibeln. Den duktige brodern som hjälper sin far och får inget och den andra "dålige" brodern som gör massor dumt, lämnar hemmet och när han kommer hem igen ordnar fadern en stor fest! 

Alla storasyskon som läser detta kanske känner igen sig. Och vi duktiga storasyskon är så klart uppfostrade att förlåta och det gör vi alltid. Men att glömma förorätterna är svårare...

Min cykeltur i skogen i Gamla Linköping var i alla fall vacker!