Needless to say, var vår konversation inte så bra. Vi båda försökte vara glada och trevliga, men det gick inte bara för mig. Och när A blev sur för att jag förklarade varför jag var irriterad finns det no way back. Min ilska brukar blåsa över, men hans är så seglivat. Han är så långsint. Suck. Jag orkar inte med det humöret. Nu har jag sagt att när vi skypear på min morgon så får han höra av sig när han är redo. Så slipper jag vakna och sitta och vänta som en idiot.
Förlåt att jag är så sur. Jag överreagerar förmodligen, men jag är bara så trött på detta väntande.
No comments:
Post a Comment