En olycka kommer sällan ensam

Varför är det så? Att all olycka kommer på samma gång? Murphys lag är min gamle vän. Grät mig till sömns igår natt bara för att jag var så trött och arg och ledsen på allt. Det var som det satt en klump i bröstet som bara löstes upp för varje tår jag fällde. Som Bisolvon löser upp slemhosta. Det var jobbigt men samtidigt skönt. Vaknade i morse med ny energi bara för att få en dålig nyhet när jag kom till jobbet. Ifrågasätter mitt val av yrke. Ska någon så slarvig och oorganiserad verkligen ha hand om människors läkemedel? Blir bara så trött på mig själv. Ibland undrar jag vad det är för fel på mig. Dessa misstag händer lite för ofta. Jag måste verkligen ha det som mål att skärpa mig. Säger det varje gång och det blir ju inte bättre. Kommer att bli stämd när jag jobbar i USA. Nej, bara att dubbel och trippelchecka allt. Två månader kvar på detta jobb. Ska var de två mest noggranna månaderna sedan jag började. Var det jobbigt att läs denna text? Det var lite meningen. Så att ni skulle sluta läsa. Men tack ni som läst ända hit. Ni måste vara uttråkade.