Käre far

Nu har jag och min käre far varit på en långpromenad. Vi gick ut vid 19 och kom hem vid 21... Mest pratade min käre far om hur dåligt det är att jobba i Sverige, hur mycket han kämpar, hur mycket hans elever gillar honom, men hur dåligt betalt det är och hur höga skatter det är här. Eftersom jag är hans kära dotter lyssnar jag och hummar instämmande då och då. Då blir han lite gladare. Käre far, tänk om vi hade hamnat i USA, vad han hade trivts så mycket bättre...

Berättade idag också för honom om min A och att jag flyttar in hos Oppa i höst. Han tog båda nyheterna relativt bra (för att vara min käre far). Han frågade lite om min pojkväns jobb och familj och sade "bara du väljer en normal kille blir det bra". Angående flytten in hos Oppa, sade han bara "gör det som blir praktiskt för dig".

"Vem är du och vad har du gjort med min far?" frågade jag förstås inte utan blev riktigt överraskad och glad. Ni måste förstå. Han är vietnames, uppväxt i en konservativ katolsk familj och han har bara sin lilla familj här i Sverige. Att han blivit såhär modern och öppen har tagit oss många år av fighter och gräl. Men jag hoppas att vi äntligen har funnit en mellanväg som funkar för oss alla. Älskar dig, pöpö!

Promenad i Harvard-teen jag köpte i Boston när jag hälsade på Emmisen!