Lilla snigel...

Jag och min kära mor har många saker gemensamt. Förutom det mest uppenbara (DNA) så hatar vi sniglar något så fruktansvärt. Dessa äckliga varelser utan ögon som bara ligger där som en bajskorv på gatan utan någon mening med sina liv... Slemmiga, mjuka och bara vidriga. När vi var på husvisning igår (huset är tyvärr för gammalt och dåligt renoverat) hade de en stor jävla tavla i hallen med en snigel på. Jag höll på att dö av skratt när min mor bara pekade på tavlan och skrek "Äckligt!" inför en massa snofsiga, äldre människor!

I alla fall. Nu när det har regnat hela dagen har det alltså krupit fram en massa äckel-sniglar. Det roliga är att jag bestämmer mig alltid för att köra över dem för att befria jorden från dessa äckel, men ändrar mig alltid i sista sekund, eftersom de är så äckliga, och väjer undan. En dag vet jag att jag kommer att väja undan för snabbt, cykla omkull och hamna där i en vattenpöl med en äcklig snigel på ögat...

Här skulle en bild på en snigel varit.
(Fick dock kväljningar av att googla snigelbilder, vill inte spy av min egen blogg...)