Det här med att bjuda in sig själva...

Som ni alla vet planerar jag och Anthony för vårt sommarbröllop nästa juli. Vi har äntligen hittat vår venue och satt vårt datum. Det är snart dags att finslipa gästlistan och skicka ut inbjudningar. Anthony har en gigantisk släkt som är väldigt tight och han vill så klart bjuda många släktingar (även vissa släktingars släktingar). Hans inbjudningar kommer med stor sannolikhet att leda till gäster som tackar ja, eftersom dem är geografiskt nära. Vår gästlista är redan uppe i nästan 200 personer och förhoppningsvis (enligt statistiken) tackar 20% nej. Men dessa 20% kan även tacka ja och ta med sin moster och gammelmormor, så att vår slutgiltiga gästantal kan komma att hamna på 250 gäster... Vi hoppas förstås inte att det händer.

Alla som känner MIG och har pratat med MIG vet att A har en stor släkt och att jag bävar för gästantalet, då jag 1. föredrar ett litet, intimt bröllop och 2. inte vill ruinera oss. Men så finns det dessa karaktärer som bjuder in sig själva. Jag har redan varit med om flera fall som gjort detta och det gör mig lite frustrerad. Anthony bara rycker på axlarna åt det, men det är hans pengar vi spenderar.. Visst det är inte bara våran dag utan även en stor dag för släkt och vänner, men ett bröllop är inte en officiell fest där vem som helst är inbjuden. Eller?

Häromdagen så träffade vi några bekanta till Anthony och en kille frågade sade rätt ut "visst är jag bjuden?" och kort därefter undrade han om han fick ta med en +1... Ett annat exempel är ett par som bor i södra Kalifornien som plötsligt smsade och frågade om dem var bjudna till bröllopet. Anthony hade inte tänkt bjuda dem eftersom dem inte pratat på flera år, men så klart så sade han som den snälla killen han är "of course!".

Om ni som nu har bjudit in er själva och vi sagt ja, så är det inte meningen att få er att känna er dåliga! Men ni som inte fått någon inofficiell inbjudan från oss än, var snälla och bjud inte in er själva. Det är fruktansvärt jobbigt för oss och visst, i slutändan är det "bara" några hundra dollar hit och dit, men det är själva grejen. Det är vårt bröllop, inte allas allmänna fest.

Med vänlig hälsning,
bitch-bridezillan Naffe